(Insändt.)
I stor våda befinner sig den, som ifrån Stadsgår-
den vandrar framåt till Stora skeppsvarfvet. Ej nog
att man riskerar ett benbrott, men, ty värr, man
riskerar hela kroppens söndersargande vid att opå-
tänkt nedsänkas emellan .jern och spik, i gyttja och
vatten. Sådant är här förhållandet för den icke på
förhand eller genom erfarenhet varnade, midt på
ljusa dagen; — man tänke sig då huru det skall
förhålla sig i mörkret!
Öfyer hufvud är den träbro, man här har att pas-
sera, ganska bristfällig, men i synnerhet utanför
qvarteren Stenbodarne större och mindre: der finnes
på flera ställen alldeles förruttnade plankor, som
lätteligen genomtrampas af mindre tunga fotsteg;
men icke nog härmed: äfven underslagsbjelkarne äro
dels lika ruttna, dels helt och hållet försvunna.
Förvånande och beklagligt är det onekligen att i
en tid, då man med ifver arbetar på försköningar
och förbättringar af torg och gator, jemte mycket
annat inom Stockholm, vederbörande autoriteter icke
synas egna uppmärksamhet åt afhjelpande af såda-
na farliga och oförsvarliga bristfälligheter. Bevis-
ligt är, att åtminstone en person genomtrampat en
af de förruttnade plankorne, och insändaren med
flera önska, att någon af herrar vederbörande måtte
skyndsamligen på stället öfvertyga sig om behörig-
heten af denna i intet fall öfverdrifna anmärkning,
då man bör kunna hoppas att nödig reparation ge-
nast vidtages.