förd till London, der hon lefde flera år med
samhällets afskum i stor fattigdom. Det vore
utan ändamål att närmare heskrifva hennes
usla bana; men jag kan lätt göra det, om ni
vill. För att rädda sig från hungersnöd, eller
hvad hon ansåg för ännu värre, gifte hon sig
sedan med en snickaregesäll, vid namn Sheppard.
O himmel! att en person af så hög börd
skulle lida sådan förnedring! suckade riddaren.
Jag ser ingenting förunderligt i det,, sva-
rade Jonathan. Först och främst, hade hon
ingen kunskap om sin höga börd, så att bos
henne kunde ej finnas någon falsk stolthet, som
behöfde öfvervinnas. För det andra, var hon
i högsta grad fattig, och utsatt för frestelser.
om hvilka ni ej kan göra er begrepp. Et så-
dant elände, som det hon befann sig uti, skulle
kunna ursäkta långt större fel, än hon någonsin
begått. Under samma förhållanden skulle vi
alla gjort på samma sätt. Stackars flicka! hon
var på den tiden mycket vacker; så vacker at!
till och med jag, som eljest aldrig varit till-
gänglig för qvinnors förföriska lockelser, inbil-
lade mig att jag var kär i henne.n
Jack Sheppard grep ännu en gång efter pi-
stolen, och det enda, som afhöll honom ifrån
att genast rikta den åt tjuflagarens hufvud, var
hoppet alt kunna inhomta ytterl gare underrät-
telser rörande sin mor. Och han fick snart an-
ledning att lyckönska sig öfver sin långmodighet.
Hvad har ni för bevis på sanningen af den
der historien ?, frågade Trenchard.
Här är bevisel, svarade Jonathan, i det
han tog fram ett papper ur en portfölj, och
visade det för riddaren. ,Det är ett skriftligt
vittnesbörd, undertecknadt af Martha Cooper,
den zigenerskan som hade stulit Constance Tren-
chard, och som sedermera för ett dylikt brott
blef dömd och afrättad. Bekännelsen är, som
ni ser, emottagen och bevittnad af ordinarie
fångpredikanten i Newgate, herr Purney.n