ligt kände Quilt Arnolds sält att gå till väga,
hoppade straxt af bästen, och i stället att
klappa på porten, öppnade han den med sin
bufvudnyckel. Portvaktaren kom genast emot
honom och blef af den falska Quilt Arnold
befalld att taga vård om hästarna.
Kors, sådan lång resa ni har gjort, Quilt!
sade portvaktarep, under det han hjelpte sir
Rowland att stiga af hästen.
Ja, men ni ser, att vi ha inte försummat
liden, svarade Jack. Ärguvernören hemma ?
Ja, Di finner honom i audiensrucmet. Han
har Blueskin hos sig.
Blueskin? hvad gör han bär? frågade Jack.
Han kommer för att köpa Jack Sheppard
fri, förmodar jag, svarade portvaktaren. Uen
det blir ingentiog utaf. Herr Wild har en
gång fattat sitt beslut och då kan ingenting i
verlden förmå hozom att ändra sig. Jack
Sheppard blir dömd i morgon; och, så säker!
som jag heter Obadiah Lemon, får han sitt nä-
sta nattqvarter här midtemot i Newgate.n
Nå, vi få väl sen, svarade Jack. Se efter
hästarna, Obadiab! Den här vägen, sir Row-
land.n
Likaså hemmastadd som sjelfva Quilt Ar-
nold i Wilds hemlighetsfulla boning och be-
kant med alla dess invånares vanor och pläg-
seder, var Jack intet ögonblick villrådig, huru
han skulle bete sig. Han tog en lampa som
brann i nedra förstugan och lyste sin följesla-
gare uppföre de breda stentrapporna. Så snart
han kommit till audiensrummet, ställde han
lampan ifrån sig på en bänk utanföre, öppnade
dörrn och anmälde med hög röst, men med
fullkomligt efterhärmande af dens uttal, som
han skulle föreställa: ;sir Rowland Trenchard.n
Jonathan, som var inbegripen i samtal med
Blueskin, steg genast upp och bockade sig med
hycklande artighet för riddaren. Den sednare
besvarade hans helsning med högdragen min
och kastade sig, liksom han varit uttröttad, på
en stol.
Ni har kommit fortare än jag förmodade,
sir Rowlandn, yttrade tjuftagaren. Ni tycks
te ha försummat er på vägen, he? Jag vän-