Derefter började han kläda på sig Quilt Ar-
nolds kläder, tryckte ned peruken öfver pan-
nan och ögonen, så att hans ansigte var allde-
les oigenkänligt, drog hatten ned öfver ögon-
brynen och stöflarna upp öfver knäna, och
styrde ut sig på bästa sätt han kunde för att
likna Quilt Arnold. Då ban genomsökte roc-
ken, fann han der, bland annat, en mask, en
nyckel och en plånbok. Den sistnämnda syn-
tes innehålla åtskilliga papper, hvilka Jack
sorgfälligt gömde, i bopp att de skulle blifva
af vigt för utförande af de hämndplaner han
nu förehade emot tjuftagaren. Sedan kastade
han sig upp på hästen, hvilken längesedan hade
rest sig igen och nu i lugn betade gräset vid
sidan af vägen, satte sporrarna i den uttröttade
hästens sidor och sprängde framåt. Han hade
icke hunnit långt, förr ån han mötte sir Row-
land, som, då hun saknade sin följeslagare, hade
vändt om, för att se hvad det blitvit af honom.
,Hvad är det som har uppehållit er? frå-
gade riddaren otåligt.
Min häst stupaden, svarade Jack, som för-
stod att på det fullkomligaste härma Quilt Ar-
nolds röst och ton — ty han var en skicklig
aktör; och det dröjde en stund, innan jag fick
bonom på fötter igen.
Jag tyckte jag hörde någon talan, återtog
sir Rowland.
Det hörde jag ocksån, svarade Jack. Der-
före vore det bäst att vi skyndade oss vår väg.
Här är ett bekant tillbåll för vägriddare.
Ni sade mig ju, att den bofven, som har
så länge varit hela stadens skräck, Jack Shep-
pard, blifvit arresterad
Vieserligen har han det blifvit; men ingen
kan veta hur länge han stannar qvar i arre-
sten. Dessutom fins större bofvar än han,som
gå fria, sir Rowland.
Riddaren svarade intet, men påskyndade för-
argad sin ridt. . Han tog vägen utföre Saffron-
hill, öfver Field-lane och Holborn, passerade
den lilla bron, som på den. tiden fanns öfver
det grumliga vattnet i Flottgrafven, red der-
efter uppföre Snowhill och stannade snart utan-
för Jonathan Wilds port. Jack, som fullkom-