nold och afbröt honom med det tillkännagif-
vande, att Jack Sheppard och Blueskin voro der.
Ahal ropade Wild, lade ifrån sig pennan
och såg på de ankommande med en tillfreds-
ställd, leende min. Jag tänkte jusi på er, Jack.
Hvad nytt? Har ni uträttat den der affiren!
på Dollis-hill? tagit bort öfverflödet? säglo
Nejl svarade Jack och kastade sig förargad
på en stol. I
Hvad vill det siga?, utropade Jonathan.
IHar Jack Sheppard misslyckats? Jag skulle!
aldrig tro det, om någon annan sede mig det,
än han sjelf. I
Jag har inte misslyckats, svarade Jack med
bitterhet; men vi ba gjort för mycket.n
Jag kan ej tyda gåtor, sade Jonathan. Tala
reot språk.n I
Det här må tala i mitt ställen, sade Shep-
pard, i det han kastade på bordet en tung pen-
ningpåsa. Det är elt språk som ni plär för-
stå. Der är mer än jag hade lofvat. Det har
blifvit köpt med blod.
Hvad! har ni skurit halsen af gamla Wood?
frågade Wild med den fullzomligaste liknöjdhet,
i det hz2n tog penningpåsen.
Om jag det hade gjort, skulle ni ej sett mig
är), svarade Jack med dyster uppsyn. Det
är bans hustrus Hf, som blifvit sprldt.n
Det var hennes eget fel, anmärkte Blueskin
nedslagen; hon ville inte släppa mig. Jag
gjorde det, för att försvara mitt eget lif.
Jag frågar inte efter, hvarföre ni gjorde detx,
sade Jack med sträng tor. Men vi arbeta inte
mer tillsammans. :
Säg inte så, kapten, invände Blueskin, med
bedjande röst. Jag trodde, alt ert missnöje
skulle nu vara förbi. Ni vet så väl som jag,
att det var inte med uppsåt lb
Med uppsåt eller ejo, svarade Sheppard; ni
är inie lin:re min följeslagare.n
Des ir således min belönivg för det jag
gjort er till en sidan bjesse bland inbrottsmän
som ni är, mumlade Blueskin. Att bli på
det sättet borivist i ögonblicket, för det jag ty-
stat munzen på en oOregerlig qvinna! Det är
för hårdt! Tänk nogare på saken.,