nold och afbröt honom med det tillkännagifvande, att Jack Sheppard och Blueskin voro der. Ahal ropade Wild, lade ifrån sig pennan och såg på de ankommande med en tillfredsställd, leende min. Jag tänkte jusi på er, Jack. Hvad nytt? Har ni uträttat den der affiren! på Dollis-hill? tagit bort öfverflödet? säglo Nejl svarade Jack och kastade sig förargad på en stol. I Hvad vill det siga?, utropade Jonathan. IHar Jack Sheppard misslyckats? Jag skulle! aldrig tro det, om någon annan sede mig det, än han sjelf. I Jag har inte misslyckats, svarade Jack med bitterhet; men vi ba gjort för mycket.n Jag kan ej tyda gåtor, sade Jonathan. Tala reot språk.n I Det här må tala i mitt ställen, sade Sheppard, i det han kastade på bordet en tung penningpåsa. Det är elt språk som ni plär förstå. Der är mer än jag hade lofvat. Det har blifvit köpt med blod. Hvad! har ni skurit halsen af gamla Wood? frågade Wild med den fullzomligaste liknöjdhet, i det hz2n tog penningpåsen. Om jag det hade gjort, skulle ni ej sett mig är), svarade Jack med dyster uppsyn. Det är bans hustrus Hf, som blifvit sprldt.n Det var hennes eget fel, anmärkte Blueskin nedslagen; hon ville inte släppa mig. Jag gjorde det, för att försvara mitt eget lif. Jag frågar inte efter, hvarföre ni gjorde detx, sade Jack med sträng tor. Men vi arbeta inte mer tillsammans. : Säg inte så, kapten, invände Blueskin, med bedjande röst. Jag trodde, alt ert missnöje skulle nu vara förbi. Ni vet så väl som jag, att det var inte med uppsåt lb Med uppsåt eller ejo, svarade Sheppard; ni är inie lin:re min följeslagare.n Des ir således min belönivg för det jag gjort er till en sidan bjesse bland inbrottsmän som ni är, mumlade Blueskin. Att bli på det sättet borivist i ögonblicket, för det jag tystat munzen på en oOregerlig qvinna! Det är för hårdt! Tänk nogare på saken.,