appskrämd, när han bröt sig in här. Men jag
lyckte det var synd om den stackars Jack, och
det tycker jag ännu, och hoppas alltid, att han
skall bättra sig.
Bättra sig! upprepade fru Wood med en
föraktlig min. Han bättrar sig aldrig, förr än
han kommer till galgen.
Åtminstone älskar jag att tro det, fortfor
Winifred. Men jag kan aldrig glömma, huru
rysligt förskräckt jag blef den der natten, då
inbrottet skedde. Ehuru ung jag då var, kom-
mer jag ännu lifligt ihåg hvarenda omständig-
het. Jag hade icke lagt mig, utan jag satt
appe, emedan jag sörjde öfver ert försvinnande,
ilskade Thames. Då hörde jag plötsligen ett
ällsamt buller, jag skyndade ut, och vid ske-
net af en blindlykta sig jag Jack Sheppard
smyga sig uppföre trapporna, åtföljd af två
sarlar, som hade flor för ansigtet. Jag skäms
Itt söga, att jag blef så rädd, att jag ej tordes
fopa — utan sprang och gömde mig.
Tala inte om den saken vidare! ropade fru
Wood. Hela min blod kommer i jäsning, när
ag tänker derpå. Tror ni jag har glömt det?
Blefi cke allt silfver och alla pengar bortstul-
Na? och flera af mina bästa klädningsr, bland:
undra min favoritklädning; jag har aldrig kun-
nat få ett dylikt plagg sedan! Ja, om jag bara
kunde komma åt dem, skulle jag låia hänga;
lem allihop, det kan ni lita på. Skulle nån in
n sådan händelse inträffa igen, så förklarar
ag, alt jag aldrig lemnar herr Wood någon ro,
örrän han låter straffa tjufvarne.n
Jag hoppas något dylikt aldrig mer skall
ända, min bästa vän, svarade Wood saktmo-
ligt; men i sådan händelse är det tids nog att
lå öfverlägga om hvad som bör göras.
Låt dem försöka bara, om de vågal ropade
ru Wood, som nu hade uppretat sig sjelf, så
ut hon var i full passion; jag lofvar, att den