— Ifrån S:t Petersburg ingå berättelser om
kolerans allt vidare framträngande i Ryssland.
Sedan i början af Augusti sjukdomen kommit
till Astrachan, Krasnoj-Jaw, Rostow m. fl. or-
ter, samt der bortryckt omkring !7 ända tili
bälften sf dem som insjuknat, kom den ifrån
Rostow till Taganrog med ett ångfartyg. Alla
passagerarne voro friska vid ankomsten, men
följande dagen insjuknade en af dem, och så
spridde farsoten sig i staden. Med ett annat
fartyg fördes smittan uppför Wolga till Sara-
tow och till Charkow m. fl. mindre orter; kom
der äfven med resande. Imedlertid tyckes den
afiagit mycket i styrka, ty blott en eller an-
nan person hade der angripits och få dödt.
Också vidtog man redan d. 48 Augusti den sty-
relseåtgärden, att till afböjande af de hinder
och svårigheter, som möta vid bevakningen af
fartygen å floderna samt transporier till lands,
lemna alla transporter obehindrade, så snart
de till lokalautoriteterna aflemnat de sjuka,
för att tillbörligen vårdas. För öfrigt hafva vi
utur fioska tidningar hemtat följande underrät-
telser, som icke torde vara utan intresse:
Å olika orter har man följt olika kurmetoder eller
användt olika medel, än med afseende å sjukdomens
olikartade yttringar, än åter i följd af läkarnes af-
vikande meningar. Med framgång har man stun-
dom användt is både invärtes och äfven till frotte-
ringar; stundom har kallt vatten, enligt Priessnitz
method, blifvit begagnadt, merendelsi förening med
frotteringar medelst torrt ylletyg. Hos det lägre fol-
ket har det så kallade Woroneshska elixiret, sam-
mansatt af brännvin, salmiak, salpeter, peppar, sked-
vatten, vinättika, hvit naphta, matolja och peppar-
mynta, tillvunnit sig förtroende och verkat förmån-
ligt. — I Astrakhan var man först tvekande, huru-
vida man hade att göra med den epidemiska eller
sporadiska choleran, hvilken sednare nästan årligen
derstädes förekommer. Snart röjde sig dock närva-
ron af den epidemiska choleran, genom dess svåra
kännetecken. Den angrep i början förnämligast sol-
dater, inträngde till och med i hospitalerna, der den
blandade sig med andra sjukdomar, och höll sig
helst till de lägre och fuktigare trakterna. De flesta
sjukdomsfall inträffade inom de lägre folkklasserna,
utan åtskilnad af ålder eller kön. Likväl observe-
rades, att förhållandet mellan qvinnor och män var
ungefär såsom 4 till 5; att flere fullväxta än barn
och öfverhufvud taget flere Ryssar än Mohamme-
daner eller Kalmucker insjuknade. Den sisnämnda
omständigheten kan förklaras deraf, att Mohamme-
danerne vanligtvis äro mera snygga och måttliga
hvad mat och dricka beträffar, hvarjemte de nyttja
varmare kläder både sommar och vinter. Kalmuc-
kerne angripas icke så lätt af epidemier, emedan de
äro vana att vistas i fria luften, hvilken är synner-
ligen ren och stärkande å stepperna. — Läkarne i
Astrakhan hafva ännu icke hunnit meddela sina ob
servationer öfver sjukdomens gång, eller angående de
särskilda kurmethoder, som blifvit försökta, men vic
början af Augusti var epidemien i synbart aftagande
Det berättas imedlertid, att en i staden bosatt Ar
menian, vid namn Erivantsoff, med mycken fram
gång, till och med under läkares tillsyn, behandla
cholera-patienter. Han använder, för olika åkom
mor, olika medel, hvaraf de förnämsta äro: björk
tjära, brännvin, senap, mynta och peppar; han gif
ver grogg när törsten är mycket plågsam. Nämnd
Erivantsoff har väl uppgifvit, att han fått lära si.
denna kurmethod af en Ostindier, som någon tic
bott i Astrakhan och hos hvilken han varit i tjenst
men de båda hufvud-droguerna, brännvin och tjära
tyckas dock förråda ett ryskt ursprung.
NR AE
— Af norske tidningar finner man, att ge
neral-konsuln Ewerlöf till norska inrikes-depar
tementet inberättat, alt skonerten Couriren
från Sundsval!, på resan till Hull, kantiat
närheten af B riholm, och att norske kaptenei
N. G. Nielsen, som förer skeppet Hösten frå
Grimstad, oaktadt stormen och faran för ege
skepp, räddat besättningen, som befunnit sig p
famusate köl Öfost dan all den bielp. son