moraliskt värde, ej heller vara uteslutna från
möjligheten att kunna bereda sig en så obe-
roende cch lycklig samhällsställning, som den
sjelfständiga jordegarens, men må denna lott
vara förbehållen åt de sällsynta fallen, ej vara
den ovilkorliga betalningen för det de beträdt
brottets väg eller anlitat barmhertigheten. Må
man, såsom allmän regel, nöja sig ait bereda
dem en fristad mot nödvändigheten af återfall,
ett skydd mot hbungern och eländet samt det
allmänna någon ersättning för dess utlagda kost-
nader. Kan man komma ända derhän, som hr
S. antager, att dessa kostnader till och med
skola gifva vinst, ja, en betydlig vinst, så myc-
ket bättre, men må man till en början icke
räkna derpå.
Genska anmärkningsvärd är den uppgift br
S. meddelar, att brottmålen i Preussen, detta
land, hvilket mången anser som en normesl-
s:at, skulle framställa den fruktansvärda taflan
af 379,439 brott på en folkmängd af knappt
13 millioner, siledes ett brott på hvar 34
person, och detta redan år 4859. Sådan skulle
då följden vara af det fria näringssystemet, af
den vårdade folkuppfostran och den 50-åriga
freden? Eller kanske af den tunga beskatt-
ningen, den öfverdrifna militärstaten, af de ab-
soluta styrelsegrundsatserna? Eller kanske af
båda sakerna tillsammans? Jag besökte lik-
väl Preussen följande året 4840, genomreste
en stor del deraf, såg, väl inga tabeller, men
mycket af landet och fol:et, men erfor san-
nerligen ingenting som gaf en föreställning om
denna moraliska epidemi, mot hvilken den
svenska brottsligheten ännu är elt intet. Jag
fruktar således, att siffran bär, som på så många
andra ställen, icke anzifver rätta förhållandet,
och tillstyrker, hvad jag börjar och hvad jag
lutar denna skrift med: att varsamt begagna
henne. 249