I
obestånd och deraf följande karakterslyten, som dq
menligt inverkat på de ringare. Skulle det förra!
vara fallet, skulle de ringare klasserna, d. v. sit
samhällets egentliga rot, vara så försämrad ii
trots af det allmännzs och de bildades vunnals
förbättring, så skulle det verkligen vara högsta
bedröfligt, ty då skulle denna depraverade me-lt
nighets nästa oundvikliga steg bli ett öppet!
I
c
ad
k
ä
krig mot samtfällsinrättningarne ceh mot del
lyckligen lottade, som väckte d:ras hat och af-!c
und, och jag för min del känner åtminstone in- lä
tet botemedel att häremot föreslå. Befinnes
det åter, att felet ligger i statsorganismen och lä
i de bättre klassernas belägenhet, så är hjelpen
vida närmare, emedan man kan tala ti!l dessa,!s
kan diskutera med cch bli förstådd af dem,li
och det är deras insigter, öfvertygelse cch mo-q
raliska kraft, som både medelbsrt och omedel-l!f
bart inverka på administration och statsorga-c
nisation. t
Det är denna grund jeg här förnämligast sys-t
selsatt mig att undersöka, hvaremot jag föga!s
eller intet in!åtit mig i detaljer om hvarken li
fattigvårdsanstalter eller fångvård. Dels bar jagle
h
b
b
n
n
h
trott, att vore man väl ense om grunden, så
gifva sig detaljerna sjelfva snart vid banden;
dels har jag fruktat, att min skrift skulle bli
alltför ling, det värsta fel ett arbete i vårt
land kan hafva. Denna vidlyftighet har jag
dessutom nödgats öka genom en och snnan om-
sägning, icke derföre, att jag ej, efter en mång-
årig skriftställarevana, skulle kunnat undvikal
den, och sålunda göra stilen mera lätt ochlg
smaklig; men det är icke här frågan om attl,
inligga någon författareära, att smeka läslusten,lq
utan att tala till eftertankan och sakförståndet.!t
Jag har således trott mig böra mer än en gång,
erinra om nigra al de vigtigaste föremålen för
eftertankan, på det de icke måtte halka förbi
uppmärksamheten, utan så mycket som möjligt
fasthålla henne.
Vidare måste jag erinra, att den skenbara
systembrist någon !äsare torde anse sig finna
i skriftens uppställning, då hon börjar med en
öfversigt af de fattigas antal enligt tabellver-
ket, och sedan längre fram ytterligare åter-
kommer dit, icke egenteligen är någon sådan.
Det har varit nödigt, att, innan jag inlät mig
i forskningen efter det ondas orsaker, först ka-
sta en blick på sjelfva det onda och efterse
dess beskaffenhet. Denna blef likväl ännu tyd-
ligare sedan man funnit anledningarna, och då
jag först summariskt antydt de fattigas antal,
har det varit lättare att angifva både hvarföre
de äro fattiga och huru de skulle kunna upp-
höra att vara det.
Ett förhållande, som man i närvarande skrift
icke alls finner vidrördt, men som i sednare ti-
der spelat en stor roll i uppsatser och af-
handlingar öfver samma ämne, är frågan om
arbetets organisation. Skälet hvarför jag icke
vidrört denna sek, är, att jag icke alls förstår
henne. Det är mig nemligen helt och hållet
omöjligt att begripa, huru arbetet skall kunna
organiseras annortunda, än att det får fritt or-
ganisera sig sjelft ). Det har visserligen icke
undfallit mig, lika litet som någon arnan mer
än ytlig betraktäre af tidsörhållanderna, att ge-
nom den fria konkurrensen, genom frånvaron af
de många föremål för uppmärksamheten det
fordna krigstillståndet innebar, denna uppmärk-
samhet nu riktats på sättet att förvärfva, och
att spekulationen anstränger sig med att der-
till upptänka ständigt nya utvägar. En af
dessa utvägar och den närmast för handen lig-
gande är naturligtvis, att kunna lemna varorna
för godt pris. Medlet härtill är icke blott ma-
chineriernas förbättring och nya jernvägars, lät-
tare arhetsmethoders uppfinning, utan äfven ar-
betslönernas nedtryckning till deras yttersta
minimum. Härigenom har den verkligen be-
klagliga omständigheten inträffat, att en del
fattige antingen ej kunna finna något arbete,
eller endast finna det emot en så ringa ersätt-
ning, att de derföre ej kunna skaffa sig de oum-
bärligaste lefnadsörnödenheterna. Dessa hafva
härunder icke fallit i pris och lefnadskostnaden
bar ökats genom en tilltagande lyx och de
många, förut okända behbof, hoa skapat. På
detta sätt har mången fattigs belägenhet onek-
ligen förvärrats.
Dels denna de fattiges belägenhet, dels kort-
syntheten eller det illa förstådda intresset har
sålunda väckt ett skri emot machinerna som
likväl ingalunda minskat antalet af arbetare uti
industriella yrken, samt mot handelns och nä-
ringarnas frihet, d. v. s. mot menniskans na-
turliga rätt, mot ett af samhällsinrättningens
grundviikor och mot Skaparens yppersta gåfva
ät menniskan: förståndet och snillet. Således
skulle, enbgt deras tanka, veienskapsmän för-
bjudas att studera och uppfinna, köpmän att
införskrifva varor ech industriidkare att lemna
dem till lindrigt pris, på det den fattige måtte
kunna hugnas med högre arbetslön. Staten
skulle åtaga sig att reglera alla förhållanden
emellan mästare och deras arbetare, emellan
köpare och säljare, blifva en generalförmyndare
för en hvar och alla menniskor behandlas som
barn och omyndiga.
När nu detta icke torde låta sig göra, må-
hända aldrig en gång någon dristar öppet fö-
reslå det, så vet jag åtminstone oj något sätt
att åstadkomma arbetets organisation annorlun-
da än genom den frivilliga öfverenskommelsen
mellan dem som gifva och dem som söka det.
Alla konstlade medel äro onyttiga, till och med
omöjliga att vidtaga, och för öfrigt stridande
emot sambhällsinrättningens id, jag vill icke ens
tillägga mot tidehvarfvets opinion, ty denna
kan i många stycken vara bristfällig och be-
höfva förbättras. Men det är imedlertid onek-
ligt, att mången arbetsbehöfvande lider af denna
täflan, af denna arbetslönernas nedtryckning.!t
Huru då, om ej afhjelpa olägenheten, åtmin-,
stone lindra dess följder? Härtill vet jag intet
dnrnat meoedal c. ft agan mf nganNnAmMm dacc AM
2
OA re vv Me rr PA MM M
8 mm RR Sm rens AA : BÖ
em FA M
VV ga Mu tt HY MMO IN
- AA
-— nm
-—- oe -
Lona
mm AA fm IA mm me fö PF EO AA 0 - AV
UN - ÅA m—-—A AM - on
te: IM - (M AM 6