Than önskar en reform. Till dessa höra, enligt
I hans tanka, bland mycket annat:
Minskning i statsutskylderna, särdeles de stå-
lende härarnes inskränkning,
kommunalanstalternas ordnande,
I tull-lagstiftningens förbättring,
pressens frihet och lagar mot dess missbruk,
kreditgifvandets inskränkning,
förbättring i fångväsendet m. m.
Bland det ondas orsaker räknar han:
bristande detaljkunskaper i ämnet,
vissa litterära bemödandens riktning,
begäret att lysa och njuta,
lsgskipningens långsamhet och dyrhet,
brottmålslagstiftningens brister,
utskyldernas belopp eller oriktiga fördelning,
jordens styckning i för små lotter,
den öfverdrifna konkurrensen,
mängden af pantlåneinrättningar 0. s. V.
Skriften har sin märkvärdighet icke blott för
det sakrika innehållet, den välsinnade syftnin-
gen och den anda af sann medborgerlighet och
menniskokärlek som genomgår den, utan kan-
ske ännu mer för den allmännelighet som ut-
gör dess grundton. Jag nyttjar detta ord för
att beteckna det förhållande, att man i en hit-
tills enväldigt styrd stat, sådan som Preussen,
men hvars regering man, huru man än må be-
döma dess statskonst i förbållande till tidens
lriktning, likväl ej får neka mycket politiskt
förstånd inom en viss sfer, konseqvens, enhet
och omisskänneligt bemödande att bereda fol-
Ikets och alla folkklassers bästa så som styrel-
sen uppfattat det, att, säger jag, man i en så-
Idan stat börjar känna, d.t hela statssystemet
Ihvilar på en stor förvillelse, och att denna
känsla är så djup, så genomgripande, att hon
gilver sig luft i en offentlig antydning af d-e
hufvudsakliga bristerna, ehuru denna antydning
ej kan vara angenäm för den högsta statsauk-
Itoriteten, denna, i hvars hand alla statsmachi-
neriets både största och minsta trådar sam-
I manlöpa. Jag är särskildt friherre von Reden
I högst förbunden för hvad han sagt, i synner-
het derföre, att han sagt det, ty man behöf-
Iver verkligen i vårt Jand stödet af en främ-
mande, ansedd auktoritet, om man skall lyckas
göra sig hörd, om man skall få hoppas, att or-
det från åhörarens öra skall kunna bana sig
väg till hans eftersinnande, om detta ord icke
skall beskyllas för att vara frondörens knot,
demagogens orolighetssinne eller kanske till och
med konservatismens uggelskrän — ty hos
många äro dessa begrepp, så himmelsvidt åt-
skiljda de än må vara, likväl så förvirradt sam-
manblandade, att de stundom icke veta, till
hvilkendera klassen de skola hänföra en sats
eller en person. Hvad den icke-frie Preussa-
ren vågat yttra, kan likväl den frie Svensken
fördrista sig att säga efter.
Då man gifver sig ut på forskningar inoml
det område jag här företagit mig att mäta, är
det trenne vilkor man måste uppfylla, om man
vill äga något hopp alt hinna till målet. Det!
första är att lemna bakom sig alla förutfattade
meningar, att icke anse något såsom på förhand
gifvet, att förse sig med en behöflig portion
scepticism, men tillika med en icke mindre!
portien ärlig föresats att bekänna hvad man
funnit och öppet uttala det. De andra vilko-l
ren, som äro en naturlig följd af detta, är mo-
det att våga se faran i ögonen och att, sedanl
man mätit dess storlck, icke förskräckas der-
för och icke förtvifla om republiken. Detta
slags mod ansågs en gång hos de gamle Roma-
rena nog mäktigt att betrygga statens räddning
efter en förlorad hufvudslagtning mot dess fruk-
tansvärdaste fiende. Ett likadant mod skall
hos oss betrygga en lika frarogång mot den
fiende, som nu hotar Oss.
Det arbete jag här företager mig, blir, jag
måste förbereda derpå, nära nog en bok. Så-
Idant är jag skyldig tillkännagifva, på det ingen
måtte förledas till dess åhörande eller genom-
läsning, som förskräckes för hvarje skrift, ut-
öfver några arks vidd, om skriften icke är en!
roman. Min bak blir likväl ingen sådan. Den
blir en historia om våra nuvarande förhbållan-
Iden; den blir en sammandragen öfversigt af
vårt stats- cch enskilda lif, ty ämnet omfattar
I verkeligen ingenting mindre än dessa båda sa-
Iker. Vårt samhälle är ett gammalt, bristfälligt
hus som behöfver repareras, och den, som fö-
retager sig ett dylikt arbete, gör dervid allde-
les samma erfarenhet, som man vanligen gör
vid dylika företag, den, att skadorna äro större,
djupare och flera än man i början anat, att de
lågo der, hvarest man minst väntade det, och
att man måste undersöka byggnadens beskaffen-
het ifrån loftet ned till grunden, om man vill
komma alla dess remnor på spåren. Man kan
likväl då hoppas, alt också förmå bota dem alla,
att ej blott återställa byggnaden i dess ursprung-
liga fasthet och herrlighet, utan äfven att gifval
den en styrka, en sammanhållning, som den förr
icke egt och hvarmed den skall trotsa framtida
vådor.
Under det Europa hemsöktes af ett tjugu-
femårigt, aldrig hvilande krig, såg man i denna
olycka ett giltigt skäl till fattigdomens och
brottens tillväxt. Ett ytterligare såg man i
massans okunnighet och ännu ett i de minga
I missförhållanden, som uppstodo genom enväl-
diga regeringars godtycke och falska politik.
Folken vunno omsider den efterlängtade fre-
den. Hon har nu i Europa räckt längre än
under någon tidrymd historien könner, nemli-
gen 52 år. Många stater, som förut icke egde
en konstitutionell styrelse, hafva erhållit en så-
I dan, och för folkundervisningen har inom de
Iflesta af vår verldsdels länder mer blifvit gjordt
under de sista tre decennierna, än under de
föregående tre seklerna. Och likväl klagar man
Inu mer än någonsin förut öfver det tilltagande
Iförderfvet, öfver den ökade fattigdomen, för
hvars betecknande man till och med nödgats
fluppficna ett nytt ord: pauperismen. Dessa svå-
luigchatar hafva Jåtit känna oc mod cådan tvned
Tr oo cc for
a TA