Than önskar en reform. Till dessa höra, enligt I hans tanka, bland mycket annat: Minskning i statsutskylderna, särdeles de stålende härarnes inskränkning, kommunalanstalternas ordnande, I tull-lagstiftningens förbättring, pressens frihet och lagar mot dess missbruk, kreditgifvandets inskränkning, förbättring i fångväsendet m. m. Bland det ondas orsaker räknar han: bristande detaljkunskaper i ämnet, vissa litterära bemödandens riktning, begäret att lysa och njuta, lsgskipningens långsamhet och dyrhet, brottmålslagstiftningens brister, utskyldernas belopp eller oriktiga fördelning, jordens styckning i för små lotter, den öfverdrifna konkurrensen, mängden af pantlåneinrättningar 0. s. V. Skriften har sin märkvärdighet icke blott för det sakrika innehållet, den välsinnade syftningen och den anda af sann medborgerlighet och menniskokärlek som genomgår den, utan kanske ännu mer för den allmännelighet som utgör dess grundton. Jag nyttjar detta ord för att beteckna det förhållande, att man i en hittills enväldigt styrd stat, sådan som Preussen, men hvars regering man, huru man än må bedöma dess statskonst i förbållande till tidens lriktning, likväl ej får neka mycket politiskt förstånd inom en viss sfer, konseqvens, enhet och omisskänneligt bemödande att bereda folIkets och alla folkklassers bästa så som styrelsen uppfattat det, att, säger jag, man i en såIdan stat börjar känna, d.t hela statssystemet Ihvilar på en stor förvillelse, och att denna känsla är så djup, så genomgripande, att hon gilver sig luft i en offentlig antydning af d-e hufvudsakliga bristerna, ehuru denna antydning ej kan vara angenäm för den högsta statsaukItoriteten, denna, i hvars hand alla statsmachineriets både största och minsta trådar samI manlöpa. Jag är särskildt friherre von Reden I högst förbunden för hvad han sagt, i synnerhet derföre, att han sagt det, ty man behöfIver verkligen i vårt Jand stödet af en främmande, ansedd auktoritet, om man skall lyckas göra sig hörd, om man skall få hoppas, att ordet från åhörarens öra skall kunna bana sig väg till hans eftersinnande, om detta ord icke skall beskyllas för att vara frondörens knot, demagogens orolighetssinne eller kanske till och med konservatismens uggelskrän — ty hos många äro dessa begrepp, så himmelsvidt åtskiljda de än må vara, likväl så förvirradt sammanblandade, att de stundom icke veta, till hvilkendera klassen de skola hänföra en sats eller en person. Hvad den icke-frie Preussaren vågat yttra, kan likväl den frie Svensken fördrista sig att säga efter. Då man gifver sig ut på forskningar inoml det område jag här företagit mig att mäta, är det trenne vilkor man måste uppfylla, om man vill äga något hopp alt hinna till målet. Det! första är att lemna bakom sig alla förutfattade meningar, att icke anse något såsom på förhand gifvet, att förse sig med en behöflig portion scepticism, men tillika med en icke mindre! portien ärlig föresats att bekänna hvad man funnit och öppet uttala det. De andra vilko-l ren, som äro en naturlig följd af detta, är modet att våga se faran i ögonen och att, sedanl man mätit dess storlck, icke förskräckas derför och icke förtvifla om republiken. Detta slags mod ansågs en gång hos de gamle Romarena nog mäktigt att betrygga statens räddning efter en förlorad hufvudslagtning mot dess fruktansvärdaste fiende. Ett likadant mod skall hos oss betrygga en lika frarogång mot den fiende, som nu hotar Oss. Det arbete jag här företager mig, blir, jag måste förbereda derpå, nära nog en bok. SåIdant är jag skyldig tillkännagifva, på det ingen måtte förledas till dess åhörande eller genomläsning, som förskräckes för hvarje skrift, utöfver några arks vidd, om skriften icke är en! roman. Min bak blir likväl ingen sådan. Den blir en historia om våra nuvarande förhbållanIden; den blir en sammandragen öfversigt af vårt statscch enskilda lif, ty ämnet omfattar I verkeligen ingenting mindre än dessa båda saIker. Vårt samhälle är ett gammalt, bristfälligt hus som behöfver repareras, och den, som företager sig ett dylikt arbete, gör dervid alldeles samma erfarenhet, som man vanligen gör vid dylika företag, den, att skadorna äro större, djupare och flera än man i början anat, att de lågo der, hvarest man minst väntade det, och att man måste undersöka byggnadens beskaffenhet ifrån loftet ned till grunden, om man vill komma alla dess remnor på spåren. Man kan likväl då hoppas, alt också förmå bota dem alla, att ej blott återställa byggnaden i dess ursprungliga fasthet och herrlighet, utan äfven att gifval den en styrka, en sammanhållning, som den förr icke egt och hvarmed den skall trotsa framtida vådor. Under det Europa hemsöktes af ett tjugufemårigt, aldrig hvilande krig, såg man i denna olycka ett giltigt skäl till fattigdomens och brottens tillväxt. Ett ytterligare såg man i massans okunnighet och ännu ett i de minga I missförhållanden, som uppstodo genom enväldiga regeringars godtycke och falska politik. Folken vunno omsider den efterlängtade freden. Hon har nu i Europa räckt längre än under någon tidrymd historien könner, nemligen 52 år. Många stater, som förut icke egde en konstitutionell styrelse, hafva erhållit en såI dan, och för folkundervisningen har inom de Iflesta af vår verldsdels länder mer blifvit gjordt under de sista tre decennierna, än under de föregående tre seklerna. Och likväl klagar man Inu mer än någonsin förut öfver det tilltagande Iförderfvet, öfver den ökade fattigdomen, för hvars betecknande man till och med nödgats fluppficna ett nytt ord: pauperismen. Dessa svåluigchatar hafva Jåtit känna oc mod cådan tvned Tr oo cc for a TA