De a RH AE dd oo åö. RK RR
ten antyder. Är nu detta lärarens föreställningssätt
om sin ställning till direktionen i lag grundadt,
måtte väl aldrig direktionen i kraft af något slags
innehafvande autokratisk makt på egen hand kunna
frisäga sig från hvad samvete och samhällslag bjuda.
I öfrigt torde väl den ömsesidiga högaktningen och
grannlagenheten förbjuda såväl den enes som den an-
dres ovarsamma inblandande i oträngdt mål. Ju
mera ömtålig lärarens ställning är, desto mindre lä-
ter väl en förståndig och värdig styrelse låta för-
märka något sådant.
Ledd ej mindre af förtrytelse öfver det uppenbara
förakt, hvarmed recensenten genom den framkastade
Änsinuationen högförnämt velat underkänna lärarens
vid Nya Elem. Skolan personliga rätt, än ock af
öfvertygelse om nödvändigheten att bemöta det all-
mänt rådande föreställningssättet, att läraren i det
nya läroverket behandlas eller kan behandlas lika
kärlekslöst som samvetslöst och godtyckligt, har jag
ansett mig böra öppet framträda i striden mot grund-
satser, dem jag kallar afskyvärda i ett lagbundet
samhäile. Väl vet jag, att mången af gamla sko-
lans anhängare fått i sitt hufvud, att meningen med
hela lärsverksreformen vore ingen annan, än att få
rikets lärarepersona! till blinda verktyg i de makt-
egandes händer, och att för sådant ändamål till en
början vore nödigt att öfverflytta skolans ledning
från presterskapet till kameralister och knektar, som
man uttrycker sig; men attiett offentligt blad, om
hvilket man insinuerat att en af skolans direktörer
skulle haft sitt finger med — hvarigenom naturligt-
vis saken anses dubbelt trovärdig — att der se grund-
satser uttalade, som tydligen gifva stöd åt äfven den
mörkaste misstanke i detta afseende, var i sanning
lika oväntadt som okärt, och för läraren vid Nya
Elementarskolan personligen kränkande.
J. Lundbergson.
I gårdags-Tiden visade sig nu ett slags svari
på mag. Lundbergsons anmärkningar, under-
tecknadt P., och hvaruti ingenting förekom tilll.
gendrifvande af de grundsattser hr L. framstallt
om nödvändigheten af ett medborgerligt skydd
för tjenstemän, som stå på kopstitutorial; men ;
deremot så mycket mera ett ordnande till för-
svar för förmäns s. k. moraliska rätt, d. v. s.l.
den påstådda rätt till godtyckligt förfarande
mot underlydande, i saker, som ligga helt och!
hållet utom tjensten, hvarom vi i det föregåen-:
de talat. MHäruti får man ånyo tillfälle att se
prof på det system, enligt hvilket personer helt i
peremtoriskt och utan vidare kallas pskyldige
och ,brottslige, då de i sina vetenskapliga
framställningar, skildringar eller kritiker kom-l;
mit till grundsattser, som i pedagogiskt, poli-.
tiskt, moraliskt, religiöst eller annat hänseendel:
strida mot de autokraters infall och tankar,!.
hvilka Tidens P. åtagit sig att med nobelifverl
försvara.
Hvad sjelfva hr mag. Siljeströms ordalag iii
rec:n af hr erkebiskopens utlåtande beträffar,:
så komma vi vid ett annat tillfälle till berö-:
rande af dem och till uppvisande af deras på-l1
6
1
j
stådda förgriplighet. Hr Söjeströms bristande
hofsamhet och grannlagenhet består 1 vågstyc-
ket att hafva sjelfständiga, på grundsatser hvi-
lande tänkesätt i ämnet, samt att hafva uttalat
dem någo! skarpt. Men det politiskt märkvärdiga
i hela företeelsen, är att se den chef för Nya
elementarskolan, hvarom skriftvexlingen uppen-
bart handlar, och som tvifvelsutan inspirerat
Tidens oberoende P. till dess autokratiska ut-
gjutelse, härigenom så vackert ansluta sig till
hr erkebiskopens sida. Det utgör ej en af de
minsta inkonseqvenser hos denne man, att vilja
vara chef för en skola, som i uppfostringsvägf
står på grundsattser, hvilka så öfverensstämma
med de sociala principer, som vi och den li-
berala politiska sidan i allmänhet förfåkta, att
de, som känna Nya elementarskolan, ganska väl
inse, att de i dess anda rätt uppfostrade yng-
lingar i det hufvudsakliga en gång måste hylla
den sanna frihetens grundsattser äfven i politi-
ken. Huru mycket syftesenligare handlar icke
då hr erkehiskopen, som från början och allt-
igenom varit denna skolas motståndare? Han
ser, att denna skola ej gynnar en servil eller
hierarkisk anda; han vet från hvilka tänkesätt
i afseende på ideernas förverkligande, systemets
genomförande, försvar, och detaljerade uibildan-
de, skolan egentligen utgått. Men hr P:s tanke-
ingifvare tyckes aldrig hafva haft klart för sig,
att antingen miste den politik, han hyllar, vara
oriktig, eller ock Nya elementarskolans system
falskt. Ett tredje gifves ej. Och det är just
denna märkliga oklarhet, som, antingen den,l.
efter somliges påstående, kommer af inskränkt-
het i tankeförmågan, eller snarare härleder sig
från den sjelfförblindelse, som kan födas af så-)
rade politiska fördomar och af egensinnigheten,
att ej, äfven på de bästa grunder, vilja frångå
en gång yttrade meningar, varit egentliga ur-
sprunget till hela besynnerligheten i denna
mans ställning inom svenska samhället. Ingenl
undrar stort på en persons ultramontanska, je-l.
suitiska och autokratiska tänkesätt, som aldrig
haft några andra; man bekämpar honom unge-l:
fär med samma känsia som man tillrättavisar
ett barn, hvars bildnirg ej hunnit längre. Menl;
när en man, som gifvit prof på tankar och pålj
1
Mm Ah - mr nm mf nm KA Me bet V—-— ch
upplyst nit, likväl kan slå om ifrån att vara
en temiigen frisinnad och förnuftig politiker, så-;
som denue hr P:s chef i början visade sig, samt
i stället öfvergå till att blifva en fanatiker,
hvilken inbillar sig, att embetsverk icke kunna!lj
styras eller bära goda frukter, utan att ledasl;
af godtycklighetens blinda makt; då väckerl
detta en känsla, som vi ej närmare behöfval.
beskrifva. Skulle nu ridderskapets och adelns.
handlingssätt vid nästa riksdag fortfara att stål,
under samma slags ledning af denne man, soml:
vid den föregående riksdagen, och jemväl sam-l.
ma entente cordiale som förra gången fortfara
mellan detta stånd och det af hr erkebiskopenl,
styrda andra fria, riksståndet, så lära följdernal.
deraf för fäderneslandet blifva, att än vidare sel
förhoppningarne på flera oundgängliga reformer!
förintade. ZA