FR Rn Rn (ann Artnr nr nn ställa löftet af 1843 såsom icke bindande. Forts. följer.) . (Insändt). NÅGRA ORD TILL KÄNNEDOMEN OM STOCKHOLMS FATTIGVÅRD. Ty jag var hungrig och ni — — Vårtiden förlidne år fåstades allmänhetens up märksamhet, genom annons i Aftonbladet, på en trogen tjenarinnas, nödställda belägenhet. Hon var af sjukdom oförmögen att lemna den usla bädden, och hade, i sitt föregående friska tillstånd, varit mindre arbetsför i följd af ofärdighet. Af Ladugårdslands fattignämnd hade hon erhållit ved, en fjerding potates och 46 sk. bko i veckan, eller 2 sk. och inemot 4 rst. om dagen, då en kristen sökte upp henne, med ledning af annonsen, och gaf henne all den hjelp hon så väl behöfde. Utan denna hade hon fått svälta värre och under längre tid, än de höge lagstiftarne ansett småfolkets kroppar kunna tåla, då de för brott, eller i brist på pengar till böter, borde straffas med att svälta. — Den arma måste nemligen sjelf draga försorg om vedens bkemkörande, hvilket medtog värdet af potatisen, så att allt hvad hon af nämndens vägörenhet erhöll, endast bestod i ved och 2 sk. 4 rst. om dagen till föda, för det hon var ärlig. Hade hon stulit, så hade hon af fångvården erhållit 8 å 9 sk. om dagen. — Orden ty jag var i häktelse m. m., lära ej vara glömda af fångvårdsstyrelsen; och fångarnas sjukliga utseende kommer troligen icke af för mycken mat. — Hade hon sedermera blifvit straffad med svältkuren, så hsde hon erhållit 2 marker bröd om dagen, d. v. s. dubbelt mera än hvad hon nu fick, emedan dessa 2 marker kosta omkring 3 sk., när priset är högt. Hvad den arma erhöll af nämnden, var förmodligen det, som vanligen bestås sådana, som ej hafva andra rekommendationer än deras nöd och ärlighet. Af sedpaste fattigvårds-revisionsberättelse, hvilken, enligt förordningen, skulle hafva omfattat hela fattigvårds-förvaltningen, får man likväl ej någon underrätteise om, bur mycket fattigvården består en redlig — Ios. hade så när sagt dygdig — medlem af arbetsklassen, innan den slutligen hunnit blifva å fattighus intagen. I denna berättelse är nemligen antalet af dem, som underhållas utom inrättningen, ej upptaget; och för de intagne är underhållskostnaden för de särskilde, olika behöfvande, klassernas hjon !) upptagen i en summa, så att man ej får veta huru mycket den helt och hållet vanföre bestås; men om allmänheten visste att så beskaffade fattige ej erhölle så mycket som den brottslige fången, hvilken straffas med svält, så skulle den enskilda, ännu lyckligtvis tillåtna välgörenheten ej så ofta som nu underlåta att räcka de arma offren hjelpsamma händer. Af sednaste berättelse erfar man likväl, att Maria församlings nämnd varit den kristligaste emot de nödlidande; samt att Ladugårdslands-nämnden varit den, bland alla de öfriga, som gifvit dessa minsta mina små, minst att äta då de voro hungrige; ja, så litet, att de som undergå vattenoch brödstraffet erhålla mera föda ?). Å Maria fattighus funnos 161 personer år 4845, med en kostnad för maten af 35645, eller omkring 4 sk. 8 rst. om dagen för hvarje hjon, och å Ladugårdslands, 75 personer, med en kostnad af 43589 rdr eller omkring 2 sk. 40 rst. om dagen. Oaktadt Ladugårdslands församling har mycket större folkmängd och följaktligen mycket större antal fattige, samt donerade kapitaler till betydligt belopp; så har fattighuset, i jemnförelse med Maria församlings, ej fullt hälften så många hjon, hvilka erhålla endast något mer än hälften till föda. Belöningarna för så olikartade bemödanden, hafva icke uteblifvit. Revisionen förväntar nemligen i berättelsen, att den obillighel icke längre må tillåtas fortfara, att å vissa fattigvårdsinrättningar, der totalsumman af egna inkomster göra endast ett relatift mindre tillskott från allmänna fattigkassan erforderligt, rikligare kosthåll må hjonen tilldelas, än i andra församlingar, som äro i behof af större bidrag. Hvilka alla de varit, som ansett sig kunna gifva sina välfångna kapitaler till hvem som helst, !) En behöfvande af egen klass, qvinnan C. RB. A. dog förlidet år å Ladugårdslands fattighus, och hade sina arfsmedel, 152 rdr bko, i sparbanken innestående. Begrafningskalaset hölls å källaren Aplet. I nästkommande revisionsberättelse väntar man att detta fattighusets arf skall blifya upptaget bland inkomsterna. ) Läsaren torde påminna sig, att år 1844, då sällan någon dag gick förbi, som icke en eller annan olycklig och uttärd usling dog på Stockholms gator af nöd, elände och uselhet, hade Ladugårdslands-nämnden lyckats att vid årets slut ega ett öfverskolt å anslaget af 278 rdr bko. Sådana öfverskott få numera, enligt stadsnämndens förordnande, ej öka kapitalerna, hvilka, efter hvad påstådt blifvit, utlånas mellan församlings-nämndsledamöterna. EEE a TE ks —————