vid yitrade han sitt fasta beslut att taga en för-
skräcklig hämd på den bofven som fängslat
hans fosterson, för hvilket ändamål han tog
med sig sin konstapelskäpp i fickan; och i detta
beslut understöddes ock uppmuntrades -han äf-
ven af sin hustru. Terence, som hade följt
med honom in, förblef imedlertid icke tyst,
utan upprepade sin historia till fru Sheppards
fromma. Den stackars enkan fattades af en
dödlig ångest, då hon fick veta, satt en stöld
hade blifvit begången, och att hennes son var
invecklad deruti (ty hon kunde ej betvifla, att
den ene af de begge häktade gossarne var Jack);
och hvad som ännu mer ökade hennes smärta,
var fru Woods bestämda försäkran, att om
Thames hade blifvit narrad att deltaga i någon
brottslighet, vore det endast att tillskrifva hans
skurkaktiga kamrat.
Det har ni rätt i, fru, lita på det, yttrade
Terence. Herr Thames Ditt — eller hur hans
namn var — har ärligheten tecknad i sin vackra
fysånmin, men bans kamrat — Jack Sepparc
tror jag ni kallat honom — han är född och
fostrad till tjuf. Herren välsign2 er, frul vi
förstå :oss något på sådant der; vi se så många
i vårt -yrke; dessutom äro de unga tjufvarne
alla hvarandra lika. Jag såg på hans blickar,
att han var en sådan, och en dugtig ändå.
0O Gud! utropade enkan och betäckte sitt
ansigte med sina händer.
Tag en droppa bränvin, innan vi bege oss
på vägen, nattväktaren, sade Wood, och slog i
ett fulit glas, som ban bjöd åt Terence, och
som denne med största begärlighet tömde. Vill
nidntesta helt-litet, Johanna?, sade han der-
efter åt fru Sheppard och bjöd henne ett glas
Om ni tänker följa med oss, torde ni behöfva
något styrkande.
Ni är mycket god, herrel svarade enkan;
men jag behöfver det inte. På många år har
aldrig något starkare än vatten kommit öfver
mina läppar
Vi få väl tro af det så mycket vi behaga,
boppas jag, anmärkte snickarfrun med ett
hånlöje. Herr Wood,, fortfor hon med be-
fallande röst, då hon såg sin man färdig att