vid yitrade han sitt fasta beslut att taga en förskräcklig hämd på den bofven som fängslat hans fosterson, för hvilket ändamål han tog med sig sin konstapelskäpp i fickan; och i detta beslut understöddes ock uppmuntrades -han äfven af sin hustru. Terence, som hade följt med honom in, förblef imedlertid icke tyst, utan upprepade sin historia till fru Sheppards fromma. Den stackars enkan fattades af en dödlig ångest, då hon fick veta, satt en stöld hade blifvit begången, och att hennes son var invecklad deruti (ty hon kunde ej betvifla, att den ene af de begge häktade gossarne var Jack); och hvad som ännu mer ökade hennes smärta, var fru Woods bestämda försäkran, att om Thames hade blifvit narrad att deltaga i någon brottslighet, vore det endast att tillskrifva hans skurkaktiga kamrat. Det har ni rätt i, fru, lita på det, yttrade Terence. Herr Thames Ditt — eller hur hans namn var — har ärligheten tecknad i sin vackra fysånmin, men bans kamrat — Jack Sepparc tror jag ni kallat honom — han är född och fostrad till tjuf. Herren välsign2 er, frul vi förstå :oss något på sådant der; vi se så många i vårt -yrke; dessutom äro de unga tjufvarne alla hvarandra lika. Jag såg på hans blickar, att han var en sådan, och en dugtig ändå. 0O Gud! utropade enkan och betäckte sitt ansigte med sina händer. Tag en droppa bränvin, innan vi bege oss på vägen, nattväktaren, sade Wood, och slog i ett fulit glas, som ban bjöd åt Terence, och som denne med största begärlighet tömde. Vill nidntesta helt-litet, Johanna?, sade han derefter åt fru Sheppard och bjöd henne ett glas Om ni tänker följa med oss, torde ni behöfva något styrkande. Ni är mycket god, herrel svarade enkan; men jag behöfver det inte. På många år har aldrig något starkare än vatten kommit öfver mina läppar Vi få väl tro af det så mycket vi behaga, boppas jag, anmärkte snickarfrun med ett hånlöje. Herr Wood,, fortfor hon med befallande röst, då hon såg sin man färdig att