en ed, som den nyvalde måste svära, sedan
ban intagit sin plats, kan den ifrågavarande le-
damoten aflägga på gamla testamentet, med
utelemnande af slutstrofen: så sannt jag trorl
på Christum. Alltsedan Konung Johans utanl.
land tid (4200-talet) hafva Judarne egt laglig
rättighet att afligga ed under en sådan form,
och ingen har hittills bestridt sådane eders gil-
tighet. -
Drottningen och hennes gemål skulle d. 141
dennes anträda återresan från Skottland, och
gå direkte till ön Wight, utan alt besöka an-
dra ställen under vägen.
Tidningarne sysselsätta sig lifligt med de ita-
lienska anmgelägenheerna. Morning Chronicle,
lord Palmerstons organ, säger att Österrike ge-
nom Ferraras besättande formligen utmanat
Europa, och Times anser engelska regeringen,
i fall så behöfves, böra med vapenstyrka åtega
sig försvaret af pålvens rättigheter och upp-
rätthållandet 2f fördragen.
Katastrofen med skeppet Canton, om hvil-!
ken nämndes förliden postdag, var lyckligtvis
ej i allt sådan den berättades. Väl hade skep-
pet forolyckats, och hela besättningen, 20 man,
jemte 2 passagersre, omkommit; mon berät-
telsen derjemte att 300 emigranter varit om-
bord och likaledes funnit döden i vågorna, be-
finnes lyckligtvis hafva varit ogrundad.
TYSELAND.
På sin resa till Italien hade konungen i Preus-
sen nyligen en sammankomst i Ischl med erke-
bertigarne Ludvig och Frans Carl. en sed-
nare är presumtif tnronföljare i Ös:errike, och
den förre anses vara den som i Kejsarens namn
egentligen förer styrelsen i riket, såvidt den ej
ligger i Metternichs händer. Till dessa båda
furstar skall konung Fredrik Wilhelm vid det
ifrågavarande tillfället hafva yttrat, at han an-
såg en förändring i det hittills följda regerings-
systemet i Osterrike nödvändig, och rådt att
man . skulle göra sådana koncessioner åt stän-
derna i Böhmen och Österrike, att de dermed
kunde vara belåtna. Erkehertig Ludvig skall
hafva tyckt detta vara ett surt äpple att bita:,
och åberopade de särskilda och egna förhållan-
derna inom Kejsarstaten; men thronföljaren skall
hafva erkänt, att konungen i Preussen bade rätt
i hvad han framställt, och att man bode följa
hans råd. Så berättas förloppet af denna kon-
ferens emellan de trenne furstarne. Det är
från Breslau, som uppgiften derom kommer.
SCHWEIZ.
Vid edsförbundsdagens sammankomster den
2 Augusti föredrogs frågan om jesuiterna i
Schweiz. Zärich hade framställt motivnen,
som var af följande lydelse:
I betraktande af E isförbundets rätt och pligt
natt vidtaga nödiga åtgärder för edsförbundets
inbördes fred och ordning, samt att jesuiterna
psätta denna fred och ordning i fara, och att
deras inkallande till en af förortern2, Luzern,
nicke är förenligt med samma fred och ordning,
föreslås: 4) Jesuit rågan bör å edsförbunidets väg-
nar behandlas; 2) Ständerna Luzern, Schwytz,
,Freiburg och Wallis inbjudas att aflägsna je-
psuiterna; och 3) Hvarje framtida mottagande
af Jesuit-orden, inom rågon kanton, är på eds-
Mörbundets vägnar förbjudet.
Ötfverläggningarne härom innehöllo icke nå-
gonting ovanligt; beslutet blef, genom den förut
bekanta majoriteten af 422, röster, att Zärich:
förslag antogs. — Att Luzern och de öfriga
separatförbundskantonerna icke ärna rätta sig
derefter, så framt de ej tvingas dertill, tog man
för afgjordt. s
Att för öfrigt meningarne om separatförbun-
det och hvad dertill hörer för ingen del äro
eniga inom sjelfva jesuiternas högqvarter, har
röjt sig vid sammanträdet i Luzerns Stora Råd,
den 3 September, då edsförbundsdagens beslut
i separatförbundsfrågan der afh:ndlades. Martin
Arnold från Rieden föreslog nemligen, att Lu-
zern måtte, till det gemensamma fäderneslan-
dets bästa, utträda ur separatförbundet. Sex
andra ledamöter: Jacob Kopp, d:r K. Pfiyffer,
Felix Balthasar, Schumacher-Uttenberg, Ignaz
Pfyffer och Martin Ronca slöto sig till motio-
näreas mening. Den förkastades likväl af ma-
joriteten, efter hvad man kunnat förutse.
Den 3 September lade man i Ziärich beslag
på ett par centner krut, som kommit från Ba-
sel och Lausanne och skulle fortskaffas till se-
paratkantonen Wallis.
ITALIEN.
Österrike har i en s. k. ;verbaluo: besvarat
den genom kardinalstatssekreteraren åt diplo-
materna i Rom meddelade påfliga protesten e-
mot Ferraras intagande. Österrikiska sändebu-
det, grefve Lätzow, begaf sig genast till kardi-
nal Feretti, för att afgifva svaret, Fastän det
skedde den 40 Augusti, var dess innehåll väl
ännu den 28 icke officiellt bekant i Rom; men
enligt hvad ryktet förmäler, skall tonen deri
vara ganska myndig. Furst Metternich säges
förklara, att åtgärden i Ferrara är en följd
af det häftiga och passionerade språket hosro-
merska pres:en; Österrike hade derigenom fun-
nit sig nödsakadt att, till värn för sina genom
Wienerkongressens beslut garanterade rättighe-
ter, in aga en vördnadsbjudande ställning i Ita-
lien. Wienerkabinettet försäkrar i öfrigt ro-
merska kurian opåkalladt, att det icke ens af-
lägset åsvftar inblanda sie i Kvrkostatens inre