verkas; men graden af dess straffbarhet beror på förhållandet personerna emellan. Om de sålunda sammanlefvande älska hvarandra såsom makar samt kristligen vårda och uppfostra sina barn, böra de väl icke derföre, att de ej iakttagit yttre former, underkastas en så hård bestraffning. Talaren känner att kristna församlingen existerat i 1200 år innan ännu vigsel var allmänt antagen 5) Jag medger att bedragaren och förföraren må brännmärkas, men den, hvilken såsom make eller fader söker godtgöra hvad han felat, bör betraktas ur en annan synpunkt. Komminister Ignell hade ej trott, att afklädande af embe:e vore något vanärande straff. Då han yttrat, att hvar och en, som bröte emot 6:te budet, borde afsättas, hade det varit derför, att han ej ansåge en sådan person skicklig till sitt. embetes utöfvande. Hvad konkubinatet beträffade, hade samhället, äfven före kristendomens införande, fordrat akttiagande af vissa former, förrän man och qvinna började lefva tillsammans, och ehvad dessa former voro religiösa eller borgerliga, borde de e:terlefvas, så länge de voro af lagen föreskrifna. Hr revisionssekreteraren Quensel hemställde att, då motionären förklarat, det 4778 års författning ej verkat till ökande af det onda, utan, rätt tillimpad, tvärtom bör verka godt, de nyss afgilna yttranderna ej måtte föranleda till nåson annan åtgärd, än att bestyrelsen tackade talarne för de vackra tankar de uttryckt, och vid motionens behandling läte af de framlagda srunderna leda sig. 1)3 (Forts.) ) Se Schlyter Jurid. Afhandlingar sid. 153—157. Det vore intressant att se, huru många både civila och andliga embetsmän herr IN finge qvar efter en dylik utgallring.