LH
— Svenska Minerva gör sig i dag mycket
besvär med att deducera huruledes Dagl. Alle-
hanaa och Aftonbladet söka hindra end-ägt
och förtroende mellan Bonde- och Prestestån-
den,. Detta pastående är påtagligen blott en
fint af Minerva. Hvad som hindrar endrägten
och förtroendet emellan de omtalade b-gge
stånden, är i sig sjelf ganska klart. Si länge
nemligen, ett så stort antal ledamöter af preste-
ståndet framförallt på riksdagarna, men äfven,
när det möjligen passar sig, utanföre desamma,
arbeta hufvudsakligen för sitt eget stånds för-
delar och intressen, samt motverka tidens and-
- utveckling och folke!s genom bondeståndet
u:tfyckta önskningar, så är det både begripligt
och förlåtligt, att bondeståndet, och i sällskap
dermed sikert ganska många sf borgarståndet,
som af naturliga grunder hafva en lika foster-
ländsk tendens, icke i dessa prester se någon
synnerlig välsignelse för folk och land hvarken
i religiös eller social väg. Denna brist på en-
drägt och förtroende är också lika gammal, som
den nyssnämnda orsaken derför går långt till-
bakg, Huru ofta ser ej landimannen i sin så
kallade själasörjare blott en person, nitisk att
iakttaga sina ekonomiska fördelar inom försara-
lingen, men som för allmogens både andliga
och verldsliga tillstånd visar sig temligen lik-
giltig; en person, som ej efterfrågar fo!kuppfo-
stran eller allmogens andliga och moraliska för-
kofran, men städse under namnet kyrkan, har
i sigte bibebållandet af sin hierarkiska myndig-
het. Om någonting gör bondeståndet mindre
vänligt stämdt emot presteståndet, så är det
just detta; hvilket ej afojelpes genom några de-
klamationer mot tidningarna, som visserligen
afslöja det ond2, men icke utgöra dess orsak.