pDen skal! stå utanför porten inom tio minuter. Har mylady något mer att befalla? Nej, ingenting. Jo, vänta! det är något jag vill ni skall göra. Tag det här skrinet, och sätt det sjelf i vagnen. — Hvar är sir Rowland? I bibliotheket, mylady. Han har gifvit befallning, att ingen menniska får störa honom. Men det är en karl i stora salen, som vill tala med honom, och som inte låter afvisa sig. Det är en ganska kuriös sar), med ett högst besynnerligt utscende. Godt, Hobson. Förlora nu intet ögonblick. Den gammla tjenaren bockade sig, tog skrinet och gick. Mylady är alldeles för sjuk att resa så sen!, anmärkte kammarjungfrun, som hjelpte henne att stiga opp; ni kan aldrig hinna fram till Manchester., Det gör ingenting, Norris, svarade lady Trafford; jag vill hellre dö på landsvägen, än bli ännu en gång blotiställd för ett sådant uppträde, som jag nyss fått utstå Ja, herre Gud! yttrade fru Norris med innerligt deltagande; jag vardt rädd, när jag hörde myladys anskri, ait något riktigt ohygghigt hade händt. Sir Rowland är så förskräckligt häftig; han har ett fasligt humör. Jag försäkrar, att mig skrämmer ban snart från vettet. Sir Rowland är min bror, invände lady Trafford med köld. Ja, det är väl inte något skäl, att han skal få behandla mylady på ett så skamfullt sätt Ack! om den goda beskedliga sir Cecil lefde ban kunde ändå hålla honom i styr. Lady Trafford suckade djupt.