pDen skal! stå utanför porten inom tio minu-
ter. Har mylady något mer att befalla?
Nej, ingenting. Jo, vänta! det är något jag
vill ni skall göra. Tag det här skrinet, och
sätt det sjelf i vagnen. — Hvar är sir Rowland?
I bibliotheket, mylady. Han har gifvit be-
fallning, att ingen menniska får störa honom.
Men det är en karl i stora salen, som vill tala
med honom, och som inte låter afvisa sig. Det
är en ganska kuriös sar), med ett högst be-
synnerligt utscende.
Godt, Hobson. Förlora nu intet ögonblick.
Den gammla tjenaren bockade sig, tog skrinet
och gick.
Mylady är alldeles för sjuk att resa så sen!,
anmärkte kammarjungfrun, som hjelpte henne
att stiga opp; ni kan aldrig hinna fram till
Manchester.,
Det gör ingenting, Norris, svarade lady
Trafford; jag vill hellre dö på landsvägen, än
bli ännu en gång blotiställd för ett sådant upp-
träde, som jag nyss fått utstå
Ja, herre Gud! yttrade fru Norris med in-
nerligt deltagande; jag vardt rädd, när jag
hörde myladys anskri, ait något riktigt ohygg-
higt hade händt. Sir Rowland är så förskräck-
ligt häftig; han har ett fasligt humör. Jag för-
säkrar, att mig skrämmer ban snart från vettet.
Sir Rowland är min bror, invände lady
Trafford med köld.
Ja, det är väl inte något skäl, att han skal
få behandla mylady på ett så skamfullt sätt
Ack! om den goda beskedliga sir Cecil lefde
ban kunde ändå hålla honom i styr.
Lady Trafford suckade djupt.