MM BRA TOLU De med södra snällposten ankomna utländska tidningar innehålla underrättelser från Paris af den 4 och från Hamburg af den 4 dennes. SPANIEN. Narvaez var ännu den 26 Aug. icke ankommen till Madrid. Franska berättelsen om hans ditkomst den 23 var alltså osann. Innan han ankommit, är man i Madrid i den svåraste osäkerbet om förhållandet för den närmaste framtiden. FRANKRIKE. Efter ett stort kabinettsråd, som hölls den 29 Aug., hafva kurirer afgått till Rom, Neapel, Madrid och London, och man tror allmänt, att något mycket politiskt vigtigt beslut blifvit fat. tadt. Regeringen her beslutat, att låta pärskammarens protokoll af den 24 ÅAug., angående hertigen af Praslin, få offentlighet. Deita steg och det sätt, hvarpå pärsdomstolen afgjor! hertigens af Boissy försök att få mördarens arrestering, innan pärsdomstolen sammanträdt och förklarat anledning dertill vera för handen, ansedd såsom en kränkning af pärsvärdigteten, visa huru mycket den allmänna opinionen ändock i Frankrika förmår. Uppå Boissys yrkande svarade presidenten Pasquier, att om i detta fall grundlagen blifvit åsidosatt, så var det icke regeringens fel, utan hans eget. Han hade icke handlat på någon annans uppmaning, utan följt sin öfvertygelse om lagens bud och pirskammearens värdighet. Då de många anledningarne till hertigens af Praslin broitslighet vid det af magistratspersonerna hållna polis-(instruktions-) förhör förekommo, hade dessa icke ansett sig kunna, af akining för pärprivilegium, gå så långt, att befalla hertigens häktande; men efter hans mening var detta ett misstag. Han ansåg, att gripandet på bar gerning, gaf megistratspersonerna en maktfullkomlighet, som de eljest icke kunde utöfva, och med denna deras rätt blef ock deras pligt sörre. Det vore af högsta nödvändighet, att ligga banden på den, som blifvit med skäl ansedd såsom skyldig till ett begånget brott. Pärsdomstolen kunde ej dela den tankan, att 29 I i Kartan skulle så strängt tolkas, att man hånade allt förnuft; icke kunde en lags tydning gå så långt, att den blef stridande mot menskligt förnuft. Man kunde t. ex. icke låta en, skäligen för mord misstänkt, pär, i en aflägsen provins vara på fri fot intilldess en förordning om h ns arrestering hann ankomma från hufvudstaden, och låta honom under tiden resa hvarthän han ville I denna åsigt förenade sig flera pärer: Pontecoulant, Purtalis, Cousin; cch presiden!ens förfarande gillades af hela pärskammaren, så att prejudikatet ru blifvit erkändt, att en pär, på bar gerning för brott gripen, kan, liksom hvarje annan förbrytare, häktas. Den gamle marskalken Sebastisni hade kommit till Paris, för att, såsom han sade, )se, hvad som var öfrigt af hans barc,. Med myc ken sinnesstyrka besåg han stället, der hans dotter mördades, återhöll sin smärta och sade blott: mördarens moder är mer att beoklagan. Han begaf sig ock till henne, den enda gång han lemnat sitt hotel. Det läses i en tidning, att hertigen af Praslins äldsta son, 47 år gammal, gjort slut på sitt lif, af grämelse öfver fadrens brott. Det bestyrkes alt grefve Alfred de Montesquiou, som mördat sig, förfalskat vexlar för att betala en stor spelskuld. Prins Eckmähl, son af den ryktbare marskalken Davoust, och som för sn lättsinnighet länge varit ställd under förmyndare, skall hafva mördat sin mätress och flytt undan till Belgien. ITALIEN. I Toscana hafva dödsstraffen nu blifvit afskaffade en gång för allan, som det heter i den härom utfirdade storhertigliga förordningen. Redan Leopold 1, nuvarande suveränens farfader, afskaffade dem, men de hade sedan, genom lagen af d. 2 Augusti 1859, blifvit återinförda, med vilkor af sammanstämmighet hos domstolsledamöterna vid lagbudets tillämpning. Bland nyheterna från Italien ha ofta förekommit obestämda berättelser om den genom sina förhållanden ti!l regentinnan i Parma ryktbare österrikaren, grefve Fiquelmont och hans åtgärder såsom statsman; nu försäkras, såsom hemtadt ur god källa, att H. M. Hertiginnan af Parma — som d. 28 Augusti befann sig i Schönbirunn — ärnade afsäga sig regeringen och tillbringa sina återstående dagar inom den kejserliga familjen. Hertigen af Lueca skulle afträda sitt lilla land åt Toscana och få Parma Piacenza och Guastalla i vederlag. Dass suv oo LA IA ttarligara hlifvit