en högljudd hånande hvissling, åtföljd af ett ännu högljuddare skratt; och då han såg upp, fann han midt framför sig Jack Sheppard, som med oförskämda blickar betraktade det rörande uppträdet. Ahal utropade Jack med spefull min; jag har hittat på er — eller hur? Ostadig var snickarens dotter, men skön; Hon lyddes till nykomne älskarens bön. fa hon föraktade (nemligen mig); t välboren, yngling hon lemnade sig. la Åt välboren Yngling hon lemnade sig. Ha! ha! hal Tig, Jack! ropade Thames, på det högsta uppbragt. . Men Sheppard lät icke tysta sig. H.n fortfor att sjunga, beledsagande or den med de löjLigaste grimacer: Med åren kom ångern, hon såg icke mer Den välborne Sskaren (nemligen er). Då sa hon: den trogna gesälln jag försköt; Till straff nu sin ed mot mig riddaren bröt. Velvet Till straff nu sin ed mot mig riddaren bröt. Hä! hä! häl yHvad har ni här att göra? frågade Thames. Ab, ingenting Just, svarade Jack med hånfall min; fast, hvad det sngår, äf rummet Ika mycket mitt, som ert... Men jag vill inte vara i vägen; jag vill inte bindra någon att roa sig Och om miss Winny vill ge mig en sådan dug: tig smällkyss af sina söta läppar, som Thames måtte ha fått, så skall jag 1:ga mig härifrån inom mindre än ett ögonblick. Till svar på denna begäran, fick Sheppard på sin framsträckta kind en dugtig smäll af hel! annat slag, som den unga miss gaf honom, i detsamma hon sprang ut ur rummet, Besitta det!, ropade Jack och gned sig på kindbenet; jag är lycklig i dag. Men nog tar jag ändå hellre en örfil af dottern, än af mo