en högljudd hånande hvissling, åtföljd af ett
ännu högljuddare skratt; och då han såg upp,
fann han midt framför sig Jack Sheppard, som
med oförskämda blickar betraktade det rörande
uppträdet.
Ahal utropade Jack med spefull min; jag
har hittat på er — eller hur?
Ostadig var snickarens dotter, men skön;
Hon lyddes till nykomne älskarens bön.
fa hon föraktade (nemligen mig);
t välboren, yngling hon lemnade sig.
la
Åt välboren Yngling hon lemnade sig.
Ha! ha! hal
Tig, Jack! ropade Thames, på det högsta
uppbragt. .
Men Sheppard lät icke tysta sig. H.n fort-
for att sjunga, beledsagande or den med de löj-
Ligaste grimacer:
Med åren kom ångern, hon såg icke mer
Den välborne Sskaren (nemligen er).
Då sa hon: den trogna gesälln jag försköt;
Till straff nu sin ed mot mig riddaren bröt.
Velvet
Till straff nu sin ed mot mig riddaren bröt.
Hä! hä! häl
yHvad har ni här att göra? frågade Thames.
Ab, ingenting Just, svarade Jack med hån-
fall min; fast, hvad det sngår, äf rummet Ika
mycket mitt, som ert... Men jag vill inte vara
i vägen; jag vill inte bindra någon att roa sig
Och om miss Winny vill ge mig en sådan dug:
tig smällkyss af sina söta läppar, som Thames
måtte ha fått, så skall jag 1:ga mig härifrån in-
om mindre än ett ögonblick.
Till svar på denna begäran, fick Sheppard på
sin framsträckta kind en dugtig smäll af hel!
annat slag, som den unga miss gaf honom, i
detsamma hon sprang ut ur rummet,
Besitta det!, ropade Jack och gned sig på
kindbenet; jag är lycklig i dag. Men nog tar
jag ändå hellre en örfil af dottern, än af mo-