LITTERATUR.
Tal om behofvet af en förbättrad fattigvård
samt om inrättandet af Skyddsföreningar,
hållet i Amsterdam den 22 Januari 1842
af W. H. Suringar, ordförande i förenin-
gen för ärliga och flitiga fattigas undsätt-
ning. Jemte utdrag af ett bref från en
handlande i Amsterdam i samma ämne.
Stockh. Hörbergska boktr., 1847. På C.
A. Bagges förlag.
Herr Suringar har uti detta korta tal med
klarhet framställt Skyddsföreningarnes, syften
och rätta verksamhet. Detta tal hölls i förf:s
egenskap af ordförande uti en Förening till bere-
darde af understöd för ärliga och flitiga fat-
ligan, som består af omkring 300 personer, och
redan uträltat oändeligt mycket godt i det på
fattiga så frikostigt begåfvade Amsterdam.
Vi meddela här nedan några prof på herr
Suringars enkla vältalighet och rediga uppfatt-
ning af detta vigtiga ämne, som just nu börjat
ifrigt diskuteras äfven hos oss, uti vår nya
stiftelse Skyddsföreningen, som otvifvelaktigt
skall komma att uträtta mycket till samhällets
båtnad, om den blott inskränker sin verksam-
het inom tillbörliga gränser, och hemtar råd
och ledning för sina åtgärder af den erfarenhet,
som vunnits af dylika stiftelser i andra länder.
Vifå i detta hänseend2 rekommendera denna
lilla skrift till vederbörande filantropiska stif-
telsers begrundande; man skall deruti fi na
mången dyrbar sanning, månget vishetens ord
utgånget från en varm menniskovän, som an-
vändt sitt verksammaste lif att inhbemia erfa-
renhet och sprida ljus öfver en af vår tids vig-
tigaste samhällsfrågor. Se här några utdrag ur
hr Suringars tal:
Ju äldre man blir, ju mer mån tager menniskor
och menskliga ting i skärskådande, desto mer öfver-
tygar man sig att det skulle stå bättre till i verl-
den, om menniskorna lärde sig den konsten att rätt
umgås med hvarandra. De rika äro beredvilliga nog
att gifva åt de fattiga, men genom sättet, hvarpå
man gifver, genom de ord, som beledsaga gåfvan,
beröfvar man den fattiga oftast mer än man gifver
honom. Om han ock tiger, så såras dock hans
bättre känsla af bitande förebråelser och ett Oovän-
ligt bemötande. Hos mången bland den torftigare
klassen herrskar, om icke fullkomligt tvifvel, åtmin-
stone föga tro på mensklig välvilja, emedan de så
sällan höra vänliga ord. Mången skulle genom ti-
diga råd, genom ett godhetsfulit bemötande, bevaras
från olycka och förtviflan. — Och från denna sida
betraktad, är en förening, sådan som vår, en vä-
sendtlig välgerning för den torftige, emedan han
deruti varseblir ett välgörande samband mellan ho-
nom och den välmående, den mera lyckligt lottade.
Detta är också ett bland vår inrättnings hufvud-
ändamål. Ett sedligt beskydd (patronat) utgör den
axel, hvaromkring allt vänder sig, och dess införan-
de öfverallt i fäderneslandet vore en ganska önskans-
värd sak. Gröningen, der i många hänseenden kraft
och lif råder, har gifvit det första offentliga exem-
plet i den vägen. — Måtte det, som redan sedan
flera år tillbaka i tysthet egt rum bland förtjenst-
fulla damer i Nederländernas hufvudstad, och som
genom denna inrättning sker mera offentligt, ge an-
ledning till att man i flera bland vårt fäderneslands
städer och större byar må följa vårt exempel! — Jag
upprepar det: man bör betrakta det sedliga patro
natet såsom hufvudsak, penpningebidraget blott såson
ett medel att ernå hufvudändamålet. En på sig sjel
helt och Hållet rigtad uppsigt skulle i längden ickt
behaga den fattige. Om beskyddarinnan komms
endast med lärdomar, förmaningar och skrifter, så
skulle man slutligen heldre önska att hon uteblefye
än att hon kom. En förening för sedligt och ma
teriellt intresse är nödvändig; den fattige bör och
skall, om han derföre arbetar, vid den uppsigt mar
har öfver honom, ovilkorligen åtnjuta en liten pen
ningevinst, men denna penningevinst kan och få
icke vara stor. Det är ju icke något yrke, inte
fullständigt underhåll, utan blott ett bidrag. Gåfve
man honom flera gulden i veckan, så skulle det sc
ut som om man åsyftade att han, för sitt lifsuppe
hälle skull, borde vara särdeles intagen i det sedligs
patronatet, och han skulle då spela en hycklares roll
Just derigenom att förtjensten är ringa, lär man ur
KROK a NS No RE Ra SI NOR AR