FORN-HISTORIENS BETYDELSE FÖR
VISSA GRUNDBEGREPP I DE RE-
LIGIÖSA IDERNA.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Ganska förklarligt är det under tiden, att hos de
äldsta folk, som vår historia känner, minnet af Bal
(himmelens herre) skall visa sig under gestalter,
sinsemellan ganska olika. Antikast är han förknip-
pad med föreställningen om godhet, mildhet, kär-
lek, oskuld, fromhet: det är en välgörande, mensk-
ligheten med välvilja omfattande genius; en nåde-
fullt och välsignelserikt öfver oss nedstrålande sol.
Den planetariska katastrof med vulkaniska utbrott
af eld och neptuniska öfversvämningar, som förbrän-
de och dränkte största delen af det fordna menni-
skolägtet, förstörde hela dess kultur och lade dess
länder under vågorna, införde otvifvelaktigt nya lä-
ror, nya åsigter öfver gudomen, nya dogmer i reli-
gionen. Genom den förändrade ställning till solen
och stjernorna (de himmelska makterna), hyaruti
jorden och dess ånyo uppdykande länder kommo i
och med en axial-förändring hos planeten, skulle för
de här och der räddade menniskor, som öfverlefde
händelsen och i minnet kunde jemföra himmelens
förra utseende med dess närvarande, allt synas om-
bytt i slägtets förhållande till de högsta väsenden,
som ansågos styra verlden. Fordna stjernbilder,
gamla välbekanta konstellationer och gudamakter
hade försvunnit från fästet eller vikit ned till hori-
zonten, i stället att stråla som förr från zenith: nya,
förut aldrig sedda, hade uppträdt på firmamentet.
Hvad skulle väl detta betyda? - Med hvilka faror