sten, de grymma förföljelserna emot personer,
som råkade i onåd, samt den oerhörda bögdra-
genheten emot och likgiltigheten för dem som
icke tillhörde adeln, det som redan förut med
något skäl hade beredt sinnena till en misstänk-
samhet, hvilken satte det mythologiska elemen-
tet i rörelse, innan det kunde emottaga och
behålla sådana intryck, som det här ofvan an-
förda.
I sammanhang med frågan om hertigens af
Praslin död synas äfven följande betraktelser
af The Times vara märkvärdiga, i anseende tll
den betydande ställning, som nämnde tidning
intager ibland den engelska publiken: Herti-
gens af Praslin sjelfmord i cellfängelset i Lu-
xembourg,, heter det, har lika mycket be-
svikit den offentliga rättvisans kraf och folkets
rättmätiga anspråk. Huru, eller när, eller hvar
den eländige mördaren erhållit det gift, som
satt honom i stånd att undkomma en under-
sökning, som icke kunde haft avnst resultat än
schavotten för honom sjelf, och infami för
barnen till det olyckliga fruntimmer, som häan
på ett så barbariskt sätt dödade, deröfver gifva
de franska tidningarne icke någon tillfredsstäl-
lande upplysning. Det antidynastiska partie!s
påtagliga insinuationer och de ömkliga ursäk-
terna hos hofvets organer, peka båda åt samma
slutsats, nemligen att det icke varit utan tillå-
telse från ett högt uppsatt håll, som heriigen
af Praslin kommit i besittning af medel att
göra slut på sin usla varelse. Det är, äfven
med den största önskan att vara lättrogen, o-
möjligt att fästa mycket afseende på de offi-
ciella uppgifterna om sättet, hvarpå hertigen
begått sjelfmordet. Före de underrättelser vi i
dag meddelat, hyste man allmänneligen den
tron, att laudanum var det gift han hade an-
vändt. Det uppgafs, att han hade tömt den
dödliga drycken hemma i sitt eget hus. De
utmärktaste läkare i Paris tillkallades, för att
föreskrifva motgift, men ända tills i går afton
hörde vi icke något tvifvel yttras rörande gilf-
tets beskaffenhet. An mera: det talades icke
om hans försök till sjelfmord, förrän efter det
ögonblick, då han redan var under polisens
vård och i dess händer. Af de berättelser,
hvilka vi dag ifrån dag publicerat, kan man
inhemt2, att det icke alls var något tal om för-
giftning förr, än hertigen redan var satt under
en omsorgsull bevakning. Hr Allard och hens
agenter äro icke personer, hvilkas vaksamhet
det är lätt att undkomma. Fången kunde i de-
ras närvaro omöjligen göra någon rörelse, ja,
knappast andas, utan deras vetskap eller tillå-
telse. Vi kunna sjelfva icke betvifla, att her-
tigen tagit gift vid två serskiida tillfällen. För-
sta gången var det hemma hos honom sjelf; och
då han blifvit återkallad till lifvet genom de
läkares omsorger, som man mås!e tillkalla, så
försågs han med medel att i cellfängelset i
Luxembourg reparera det första misslyckade
företaget. Det är föga tvifvel om, att han vid
förra tillfället sväljde laudanum, och vid det
sednare arsenik. Ett slags försäkran, som
Journal des Dåebats afgifvit, att efter hans ar-
resterande en flaska upptäcktes i fickan på hans
natirock, hvilken flaska innehöll en blsndning
af laudanum och arsenik, synes ytterligt otro-
ligt. Brukar någon vanligen blanda dessa båda
gifter? Nej! det var nödvändigt att först de-
monstrera bort laudanum och sedan arseniken,
och derföre hittade man på den iden, att her-
tigen hade sväljt en blandning af båda. För att
befria regeringen från misstankar, har det yt-
terligare förklarats, att denna komposition in-
togs före hertigens arrestering. Men detta öf-
verensstämmer alls icke med de hittills bekanta
fakta. Hvad den andra dosen beträffar, så
måste den hafva blifvit tömd i fängelset i Lu-
xembourg, midt under ögonen på Allard och
hans lodjursögda agenter. Kan man väl då
motstå den slutsatsen, att hr Allard, när han
tillät arrestanten att begå denna sjelfförstörelse,
verkligen handlade med högvederbörligt till-
stånd (upon high authority)?
Om det så förhåller sig, så tvifla vi mycket
på, huruvida regeringen haft en klok ingifvelse,
när den tillåtit fången att undkomma rättvisans
svärd. Det hade varit alldeles i sin ordning,
att behandla detta såsom hvart och ett annat
isoleradt brott, hvarmed vederbörande och de-
ras system icke hade mer att skaffa, än med
den lägsta missdådares, som kan blifva dragen
inför kriminaldomstolarne. Betraktom för ett
ögonblick sjelfva sakomständigheterna: hvad
hade de väl att göra med politiken eller poli-
tiska personer? En person, på intet sätt ut-
märkt i sitt lands offentliga affärer, med undan-
tag af silt namn och sin titel, inträder under
nattens dödstystnad i sin sofvande hustrus rum
och dödar henne med ett mordvapen, på ett
sätt, som uppenbarar en särdeles grymhet. Or-
saken till brottet var, .så vidt vi kunnat upp-
fatta detsamma, att hertiginnan hade, aftonen
innan mordet begicks, häftigt förebrått honom
någon opassande förtrolighet med ett fruntim-
mer, som varit guvernant för deras nio-barn.
Hela saken var hvarken mer eller mindre än
detta. Det är ock svårt att afgöra, i hvad mån
begåendet af ett specielt brott kan tillskrifvas
den moraliska atmosfer och det inytande,
hvaraf den brottslige parten omgifves. Men
säkert kunde ingenting vara mer stridande mot
regeringens intressen, än den skandal, som i
detta ögonblick uppstått från en sådan hand-
lirg. Den kommer sannolikt att utöfva ett
mera ogynnsamt inflytande på dess öden, ön