som långt ifrån att beklaga sig deröfver, tveriom fröjdat sig öfver sin träldom. Och vi sc ingen möjlighet att förklara detta obegripliga förbållande — hvartill, så väl som till andr: egenheter i det äktenskapliga lifvet, många sir skilda skäl blifvit uppgifna, ehuru intet som vi anse fullt tillfredsställande — på annat sätt än att dessa herrsklystna och berrskande fruntimmer måste äga en särskild förtrollningsmakt. nog stark att molväga den retsamma verkningen af deras elaka lynne; det vill säga någor hemlig och förtjusande cgenskap, hvarom den öfriga verden är fullkomligt okunnig, och som ingen annan än mannen kan anses vara bekant med. Så beskaffadt tycktes också det välde vara, som utöfvades af fru Wood i närvarande fall. Den hederlige snickaren hade icke förr erhållit en enda vänlig blick från sin äkta Lälft än hans goda lynne på ögonblicket återkom och, oaktadt den bestraffuing han nyss moitagit, skulle han varit färdig att strida på lif och död med hvar och en, som velat öfvertyga ho nom, att han ej var den lyckligaste bland män och att fru Wood icke var den bästa blanc hustrur. Fruntimmerna måste hafva sin vilja fram medan de lefva, efter de ej kunna få det vid sin död, yttrade Wood, i det han tryckte en förlikningskyss på sin äkta hälfis mjuka, knubbiga hand — och hon, som var hufvudsakligen intresserad i denna läras ovilkorliga antagande, täcktes nådigst förklara sitt bifall dertill. På det snickaren icke må kuana beskyllas att vera alltför blindtintagen i sin hustru, böra vi meddela läsaren en kort teckning af hennes personliga bebag, som torde i någon mån rättfärdiga den tillgifvenhet han ådagalade. Förs! och främst bör märkas, att fru Wood var betydligt yngre än hennes man; hon var nemli gen ännu på solsidan om fyrliotalet — en ålder, som kompetente domare anse vara der mest förtrollande, och tillika den mest kritiska tidpunkten i qvinnans lif — hvaremot han var på skuggsidan om femtiotalet — en lefnadsperiod, som i allmänhet icke anses synnerligen rekommenderande i qvinliga ögon, För det an