BIDRAG TILL FRÅGAN OM RELIGIONS-
FRIHETEN.
Hr von Beckerath höll vid den förenade
landtdagen i Berlin följande tal vid ett till-
fälle, då han föreslog landtdagen att ständerna
hos Konungen skulle anhålla om upphäfvande
af S 5 m. 2 i provincialständerlagen, hvilken
gör valbarheten till landtdagen beroende af den
religiösa trosbekännelsen,
Jaz skall hafva äran att närmare motivera
detta förslag. Det finnes i menskliga samhäl-
let naturliga olikheter, vid hvilka man måste
fästa afseende, i fall frågan är att bestämma
den norm, som skall utgöra grunden för sta-
tens lif. Dessa äro skiljaktigheter i lefnadsål-
der, i förmögenhet, i social ställning. Det kan
vara tvist underkastadt, det kan vara beroende
på en stats olika omständigheter, till hvilken
grad de böra tagas i betraktande; men säkert
skall en enda allmän tanke herrska derom, att
de i allmänhet måste tagas i betraktande från
statens sida vid fastställandet af dess medbor-
gares politiska rättigheter. Men ett område
gifves det, på hvilket staten icke kan intränga:
detta är den religiösa öfvertygelsens område.
Statens uppgift är framför allt, att förverkliga
det rättas id. I enlighet dermed måste reg-
lorna för lagstiftningen icke vara ett subjek-
tivt omdömes utskott, utan följden af en objek-
tiv åskådning. Men inom kretsen för denna ob-
jektiva åskådning falla blott yttre omständig-
heter, de nyss nämnda bestämda förhållanderna
eller handlingarne, men aldrig tänkesätt och
allraminst religiös öfvertygelse. Den religiösa
öfvertygelsen, mina herrar, menniskans förhål-
lande till sin skapare, ligger helt och hållet
utom statens sfer, den är individens belgade
förmånsrätt, den är själens innersta hemlighet,
som intet dödligt öga förmår genomtränga, som
ingen mensklig måttstock förmår att uppmäta.
Men statens uppgift är icke blott att förverk-
liga det rättas id, den måste också framställa
den form, i hvilken ett folk eftersträfvar mensk-
lighetens bestämmelse. Menskligbetens id är
således också den högsta statside. Men huru
är det förenligt med mensklighetens id, att
menniskovärdet, om också blott hos en enda
individ, förnekas, huru är det med den fören-
ligt, att en del af statens medlemmar uteslutes
från statens rättigheter, icke emedan den hand-
lar emot statens ändamål, utan emedan den om
ting, som ligga utom statens sfer, bar bildat
sig en öfvertygelse, som icke motsvarar öfver-
tygelsen hos flertalet af statens medlemmar
SURT AT RNGEELSTE VS ENDE SNS TENTA RES MREETLE MOE LTTE