BIDRAG TILL FRÅGAN OM RELIGIONSFRIHETEN. Hr von Beckerath höll vid den förenade landtdagen i Berlin följande tal vid ett tillfälle, då han föreslog landtdagen att ständerna hos Konungen skulle anhålla om upphäfvande af S 5 m. 2 i provincialständerlagen, hvilken gör valbarheten till landtdagen beroende af den religiösa trosbekännelsen, Jaz skall hafva äran att närmare motivera detta förslag. Det finnes i menskliga samhället naturliga olikheter, vid hvilka man måste fästa afseende, i fall frågan är att bestämma den norm, som skall utgöra grunden för statens lif. Dessa äro skiljaktigheter i lefnadsålder, i förmögenhet, i social ställning. Det kan vara tvist underkastadt, det kan vara beroende på en stats olika omständigheter, till hvilken grad de böra tagas i betraktande; men säkert skall en enda allmän tanke herrska derom, att de i allmänhet måste tagas i betraktande från statens sida vid fastställandet af dess medborgares politiska rättigheter. Men ett område gifves det, på hvilket staten icke kan intränga: detta är den religiösa öfvertygelsens område. Statens uppgift är framför allt, att förverkliga det rättas id. I enlighet dermed måste reglorna för lagstiftningen icke vara ett subjektivt omdömes utskott, utan följden af en objektiv åskådning. Men inom kretsen för denna objektiva åskådning falla blott yttre omständigheter, de nyss nämnda bestämda förhållanderna eller handlingarne, men aldrig tänkesätt och allraminst religiös öfvertygelse. Den religiösa öfvertygelsen, mina herrar, menniskans förhållande till sin skapare, ligger helt och hållet utom statens sfer, den är individens belgade förmånsrätt, den är själens innersta hemlighet, som intet dödligt öga förmår genomtränga, som ingen mensklig måttstock förmår att uppmäta. Men statens uppgift är icke blott att förverkliga det rättas id, den måste också framställa den form, i hvilken ett folk eftersträfvar mensklighetens bestämmelse. Menskligbetens id är således också den högsta statside. Men huru är det förenligt med mensklighetens id, att menniskovärdet, om också blott hos en enda individ, förnekas, huru är det med den förenligt, att en del af statens medlemmar uteslutes från statens rättigheter, icke emedan den handlar emot statens ändamål, utan emedan den om ting, som ligga utom statens sfer, bar bildat sig en öfvertygelse, som icke motsvarar öfvertygelsen hos flertalet af statens medlemmar SURT AT RNGEELSTE VS ENDE SNS TENTA RES MREETLE MOE LTTE