tade otydligt fram genom mörkret, och endast
derigenom kunde skönjas, att från fönsterna i
de höga husen spridde sig ett svagt ljussken.
I detsamma han fästade sin uppmärksamhet på
detta sken, tycktes det plötsligt försvinna, och
en förfärlig stöt skakade hela båten. Wood
sprang i ögonblicket upp, och märkte att bå-
ten hade biifvit slungad erot en af stenki-
storna.
Hoppal skrek Benjamin med dunderslämma.
Wooi Jydide. Fruktan gaf honom en ovan-
1g styrka. Ehuru dammen var öfver två fot
högre än vattenytan, kom han helbregda dit
med sin lilla börda, hvilken han ej ett ögon-
blick hade lemnat. Den stackars Benjamin var
icke så lycklig. Just då han beredde sig alt
följa efter, kom Rowlacds båt, sam hade drif-
vit i kölvattnet, med den starkaste fart, och
gaf en våldsam knuff åt hans egen båt. Stö-
ten var så häftig, att bon nära hade fallit bak-
länges, och språnget, som han gjorde i det-
samma, blef derigenom osäkert. Hans fot vid-
rörde det rundade hörnet af stendammen, men
slant ifrån; och han störtade i vattnet. I det-
samma han föll, fattade han tag i en utstående
kant af muren. Men den var för slipprig; och
floder, som nu började tilltaga, hade redan
bunnit till en fruktansvärd snabbhet. Det var
omöjligt för honom att hålla sig qvar mer än
ett ögonblick. Han uppgaf ett gällt skrik, och
blef hals öfver hufvud bortförd af strömmen.
Wood hörde nödropet. Men hans egen be-
ligenhet var för mycket vådlig, att ullåta heo-
nom göra något försök till roddarens bistånd.
Han tyckte likväl, att han såg en mennisko-