Hör bit, hustru! tag ner den der buteljen ifrån andra hyllan, der i skänkskåpet. — Se här, min bästa Wood,, ropade David, i deisamma ban slog i ett glas ur den sagda buteljen, och bjöd åt snickaren; det här skall värma alla vinklar och vrår i ert hjerta. Var inte förskräckt, menniska — ner med alltihop. Det är äkta genever. Jag gömmer det för min egen strupe,, tillade han med låg röst. Sedan Wood hade tömt glaset i botten, kände han sig mycket bättre; hvarpå han flyttade sig framför spiscn, och berättade med få ord för sin vän det äfventyr han haf, och den ogästvänliga bebandling ban rönt af Myntets befolkning. Pugh, som var ena afkomling af Cadwallader, likesom snickaren, bl-f högst förbittrad; bröt ut i en ling rad af vilda förbannelser på wälska språket; och var just i begrepp att yttra sin farhåga för et besök af de der bafvarne på Trumpetaren, då han blef afbruten af Wood med tillkännagifvande, att denne ville så snart som möjligt fara öfver strömmen för att undvika den storm, som var i antågande. Blir det storm? utropade värden. Kors ör tusan! Jag trodde väl, att någonting var å färde; ty när jag såg på barometern för en tund sedan, hade den sjunkit djupare än jag can påminna mig någoasin förr hafva sett.n Vi få en ruskig natt, vet herr värd, det ir så säkert som jag sitter här, yttrade en sammel enögd matros, som satt framför elden och rökt. sin pipa. Väderglaset sjunker alIr:g så ligt, ser nt, utan att en orkan infaller; ag har erfirit det ofta i Vestindien. Utomdess kom elt par marsvin opp i morse med