emellanåt spridde den ett blekt och spökaktig Iskimmer öfver de på firmamentet framilande molnmassorna. Ej en enda stjerna kunde upp. täckas, men i stallet sköto bleka ljusstrimmar, hvilkas upphof det var omöjligt att utgrunda, fram och tillbaka öfver det dunkla hvalfvet, och bidrogo att öka nattens hotande och olycksbådande utseende. Orolig öfver dessa förebud till en storm, och kännands sig för mycket utmattad genom den svåra behandling han undergått, för att kunna fortsätta sin väg längre till fots, var Wood besänkt på att finna en krog eller källare, der han kunde få värma sig och taga någon förfriskning. Tdl den ändan vek han afien gränd till venster, och inträdde snart i en liten ölstuga, öfver hvars dörr hängde en skylt med inskrift: Wälska Trumpetarenx. pLåt mig få ett glas bränvin,, sade han, i detsamma han steg in i rummet. För sent, min goda man, svarade värden på Trumpetaren i en kärf ton, ty den nykomna. gäslens utseende behagade honom ej; jag skoll just nu. stänga.n Hvad tusan! David Pugh, känner ni inte igen er gamla vän och landsman ?, frågade snickaren. Hvad för slag! är det ni, Owen Wood ?m utropade David i högsta förvining. Hvad fan gör ni ute så sent? och bvad i Guds namn: har händt er? säg, menniskal ni visar er i en besynnerlig skepnad., Ge mig bränvin först, så skell jag säga ar sadan, svarade Wood.