(Insändt.) MUSEUM. (Slut från JM 497.) Vinterbladet förklarar nu, den 46 Aug., att det ,alltid ansett vederbörande göra ganska rätt, om de infordra ritningar och förslag från icke blott tre, utan tre gånger tre, om så behagas, blott dessa anmodade äro verkliga konstnärer !), och blott man har medel ?) att för den fåfänga mödan belöna de icke antagna förslagens författare så, som Ludvig XIV belönade Bernini och Berettir (Berettini för den som kan läsa svenskan). Detta är Vinterbladets allra sista definition på sin mening om täflan. Låtom oss då se hvad den egentligen innehåller. När, till en början, Vinterbladet altid) ansett vederbörande böra infordra icke blott tre, utan tre gånger tre ritningar och förslag, hvar!) Således väl icke desom nu täfla — de der fästningsbyggarne ? ?) Blott man har medel,. Huru hänger detta ihop? Antingen erkänner Vinterbladet icke, att della villkor kan uppfyllas, och då finnes ju här litet mera än: Icke ett det allraringaste ord hafva vi yttrat, hvaraf den slutsats kan dragas, att vi skulle vara missnöjda dermed, att flera än ctt förslag äro afgifne; eller ock erkänner Vinterbladet att villkoret kan uppfyllas, och hvarföre står det då här?