passade i de nya tempelbygsnaderne, för att derigenom fingsla bopens vördnad och på den nya byggnaden intrycka något af den gamlas traditioner — då skall det representativa konungadömet äga bestånd, tillräckligt lång tid för sin bestämmelse att förbereda och bilda öfvergångslänken till ett annat samhällstillstånd, och så länge det gagnar det allmänna, skola våra barn upprättbålla det. (Ja, ja!) Om deremot konunzadömet bedrager de förhoppningar, som landet 48530 fästade mindre vid dess beskaffenhet än dess namn; om det isolerar sig på sin konstitutionella höjd; om det icke helt och hållet införlifvar sig med massornas lagliga interessen och ingår i deras föreställningssätt; om det omgifver sig med en valaristokrati, i stället att helt och hållet identifiera sig med folket; om, under förevänning att gynna de religiösa känslorna hos folket, det skönaste, det högsta, det heligaste i mensklighetens känslor, men som icke är skönt och heligt, utan i samma raån det är fritt, konungadömet sluter sig till den i mörkret smygande reaktionen af jesuitiska prester, för att af deras bänder köpa folkets vidskepliga vördnad (bravo! Ibravol), om det förer ett fältlif i en befästad hufvudstad; om det hyser misstroende till nationen, organiserad i borgerlig beväpning, och småningom afväpner henne liksom en besesrad; om det smickrar militärandan, på en gång så nödvändig och så farlig för friheten i en konItinentalstat sådan som Frankrike; om, utan att öppet våldföra nationalviljan, det korrum perar denna vilja, och köper sig genom det inflytande det utöfvar, en diktatur, så mycket farligare, som det skett under konstitutionens täckmantel (bifall); om det af en nation medborgare gör en lågsinnad hop trafikerande, som sålt den! frihet, deras fäders blod förvärfvat dem, för smutsig vinning (bravo); om det bringar Frankrike att rodna öfver dess funktionärers laster; om det liter oss, såsom i deita ögonblick, sjunka ned i en beklagansvärd process, ja ända ned i korruptionens sorgespel — då skall detta konungadöme falla, varen förvissade derom; det skall falla, icke i sitt blod såsom konungadömet 4789, utan i sin egen snara. Och efter att hafva haft frihetens revolution ceh ärans kontrarevolution, skolen J få allmänna sarovetets revolution, och föraktets revolution. (Långvariga bifallsyttringar.) Men låtom oss hoppas något bättre af styrelsernas förstånd — styrelser, som måhända sent blivit upplysta, men dock i rättan tid; önskom det för deras eget väl. Låtom oss hoppas på renheten och krafien hos den allmänna andan, som scd:n någon tid synes hafva aningar af fruktan eller räddning! Måtte dessa aningar, dem vi sjelfve erfare, blifva väckelse för statsmakterne, och icke hotelser! Det är icke faktionsandan, sf hvilken vi lifvas! Vi vilja icke vara en faktior, vi äro opinion, det är värdigare, det är starkare, det är oöfvervinnerligare. (Slutet följer.) BROCK EOLV, RIKSDAGSMANNA-VALEN. De med dagens poster hitkomne tidningar omtala följande riksdagsmanna-val, nemligen: För Jönköping, borgmästaren Thorn, genom nära enhällig kallelse. För Linköping, boktryckaren, magister Palmer, vald med 79 röster. 74 tillföllo stadens förre riksdagsman vid tvenne riksdagar, br rådman Nordwoll. Det tros att Söderköping och Skenninge förena sig med Linköping. För Uddevalla, borgmästaren derstädes, br Agrell. För Lund, rådmannen, hbäradshöfding Billström. För Calmar stifts presterskap äro valde kontraktsprosten doktor A. Sandberg och prosten, magister Melen från Öland. Inom Östergöthland äro valde: för Aska och Göstrings härader, Gustaf Petiersson i Bosgård (enhälligt); för Dab!s och Lysings härader, Anders Gustafsson i Yastad; för Bankekinds, Ianekinds, Åkerbo, Memmings och Skärkinds hä rader, Anders Jonsson i Ockna, som var riksedagsman 4840; samt för Wifolka och Walkebo härader, Jonas Nilsson i Grönlund. rn — Svenska Akademien har, vid emott2agandet af underrättelsen om hennes ledamot biskop Franzens frånfälle, anlagt en månads sorg, hvar le ee . . . rr — as a