passade i de nya tempelbygsnaderne, för att
derigenom fingsla bopens vördnad och på den
nya byggnaden intrycka något af den gamlas
traditioner — då skall det representativa ko-
nungadömet äga bestånd, tillräckligt lång tid
för sin bestämmelse att förbereda och bilda
öfvergångslänken till ett annat samhällstillstånd,
och så länge det gagnar det allmänna, skola
våra barn upprättbålla det. (Ja, ja!)
Om deremot konunzadömet bedrager de för-
hoppningar, som landet 48530 fästade mindre
vid dess beskaffenhet än dess namn; om det
isolerar sig på sin konstitutionella höjd; om det
icke helt och hållet införlifvar sig med mas-
sornas lagliga interessen och ingår i deras före-
ställningssätt; om det omgifver sig med en val-
aristokrati, i stället att helt och hållet identi-
fiera sig med folket; om, under förevänning att
gynna de religiösa känslorna hos folket, det
skönaste, det högsta, det heligaste i mensklig-
hetens känslor, men som icke är skönt och
heligt, utan i samma raån det är fritt, konun-
gadömet sluter sig till den i mörkret smygande
reaktionen af jesuitiska prester, för att af deras
bänder köpa folkets vidskepliga vördnad (bravo!
Ibravol), om det förer ett fältlif i en befästad
hufvudstad; om det hyser misstroende till na-
tionen, organiserad i borgerlig beväpning, och
småningom afväpner henne liksom en besesrad;
om det smickrar militärandan, på en gång så
nödvändig och så farlig för friheten i en kon-
Itinentalstat sådan som Frankrike; om, utan att
öppet våldföra nationalviljan, det korrum perar
denna vilja, och köper sig genom det inflytande
det utöfvar, en diktatur, så mycket farligare,
som det skett under konstitutionens täckmantel
(bifall); om det af en nation medborgare gör
en lågsinnad hop trafikerande, som sålt den!
frihet, deras fäders blod förvärfvat dem, för
smutsig vinning (bravo); om det bringar Frank-
rike att rodna öfver dess funktionärers laster;
om det liter oss, såsom i deita ögonblick, sjunka
ned i en beklagansvärd process, ja ända ned i
korruptionens sorgespel — då skall detta ko-
nungadöme falla, varen förvissade derom; det
skall falla, icke i sitt blod såsom konungadö-
met 4789, utan i sin egen snara. Och efter
att hafva haft frihetens revolution ceh ärans
kontrarevolution, skolen J få allmänna sarovetets
revolution, och föraktets revolution. (Långva-
riga bifallsyttringar.)
Men låtom oss hoppas något bättre af sty-
relsernas förstånd — styrelser, som måhända
sent blivit upplysta, men dock i rättan tid;
önskom det för deras eget väl. Låtom oss hop-
pas på renheten och krafien hos den allmänna
andan, som scd:n någon tid synes hafva anin-
gar af fruktan eller räddning! Måtte dessa
aningar, dem vi sjelfve erfare, blifva väckelse
för statsmakterne, och icke hotelser! Det är
icke faktionsandan, sf hvilken vi lifvas! Vi
vilja icke vara en faktior, vi äro opinion, det
är värdigare, det är starkare, det är oöfver-
vinnerligare. (Slutet följer.)
BROCK EOLV,
RIKSDAGSMANNA-VALEN.
De med dagens poster hitkomne tidningar
omtala följande riksdagsmanna-val, nemligen:
För Jönköping, borgmästaren Thorn, genom
nära enhällig kallelse.
För Linköping, boktryckaren, magister Pal-
mer, vald med 79 röster. 74 tillföllo stadens
förre riksdagsman vid tvenne riksdagar, br råd-
man Nordwoll. Det tros att Söderköping och
Skenninge förena sig med Linköping.
För Uddevalla, borgmästaren derstädes, br
Agrell.
För Lund, rådmannen, hbäradshöfding Bill-
ström.
För Calmar stifts presterskap äro valde kon-
traktsprosten doktor A. Sandberg och prosten,
magister Melen från Öland.
Inom Östergöthland äro valde: för Aska och
Göstrings härader, Gustaf Petiersson i Bosgård
(enhälligt); för Dab!s och Lysings härader, An-
ders Gustafsson i Yastad; för Bankekinds, Ia-
nekinds, Åkerbo, Memmings och Skärkinds hä
rader, Anders Jonsson i Ockna, som var rikse-
dagsman 4840; samt för Wifolka och Walkebo
härader, Jonas Nilsson i Grönlund.
rn
— Svenska Akademien har, vid emott2agan-
det af underrättelsen om hennes ledamot biskop
Franzens frånfälle, anlagt en månads sorg, hvar
le ee - - . . . rr — as a