villelser, och fortfor: Häfdforskare eller depujerad, privatman eller filosof, skall jag alltid försvara freden, med eller mot rezeringen, och j tänken säkert häri såsom jag. Kriget är blott ett mord i massa; ett sådant mord är intet framsteg. (Långvarigt bifall.) Den individuella säkerheten, vår revolutions andra sats. Äfven den hafva vi, och jag tackar derföre vår tid: Men låtom oss betrakta den politiska ordningen: Trosläran är: suveräniteten, utöfvad af medborgarne i allmänlighet; verkligheten deremot, en valrätt som ännu endast omfattar inskränkta kategorier. Utöfningen af folksuveräniteten är begrinsad af en siffra och lemnar millioner medborgare oberättigade, Valet är materialist; förnuftet säger att det borde vara spiritualist, såsom revolutionens tanka var det — nu räknar man skillingar, i stället för själar. Mäten skillnaden! I sin princip borde nationalrepresentationen finnas, utan allt afseende på klasser, kategorier, förmögenhet, samhälliga befattningar och sysselsättningar; men i verkligheten utesluta, valrätten sådan den är, valbarhetsvilkoren, census, och afskaffandet af deputeradearfvoden på nationens bekostnad, hela kategorier af intressen utur representationen, och lemna den stora massans rättigheter och fördelar till de mindre talrika intressenas nåd. Principen är: religionsfrihet, utan förtryck och utan företrädesrätt. Verkligheten är, en icke statsmen majoritetsreligion; den är ett borgerligt konkordat, såsom Ludvig XIV eller Napoleon. Men hvad är väl ett sådant konkordat annat, än ett förbund, hvarigenom staten afhandlar om samvetssakerna i riket? Huru långt är ej detta ifrån den sanna och opartiska samvetsfribheten! I styrelseinstitutionen, hvilken är väl principen : ;f sjelfva 48350 års konstitution? Ett demokraliskt konungadöme, eller rättsre, en personifierad kunglighet på ett enda hufvud, undantaget från valbarhetens vanskligheter. Denna monarki är, i sin sanna mening, ingenting annat än en krönt öfverhet, en ständig delegation från folket, alldeles icke innebärande någon ezanderätt till thronen och nationen, såsom fordom. Men med de lagar som man under dessa sexton år gjort åt den, med de nya ributioner och prerogativer, ytterliga och oga, hvarmed man beklädt den, alltifrån iberlagarna och Parisbefästningarne och capslagen, med 4300 millioners budget att årl:gen utdela till det administrativa och miliiära partiet i ett land, som lefver af publika befattningar och löner, med denna verkliga amortissementskassa för karakterernas sjelfständighet och medborgarnes moraliska frihet, med en oligarehi af valmän, lätta att i somliga orter fånga med materiella fördelar, med verldens diplomati och en talrik i handen vade krigshärs militäriska anda, med utnämingsrätt till den ena kammaren, hvilket förstör statsmakternas tredelning och lemnar två af tre i en endas händer; denna monarki skall den icke oundvikligen i tidens längd uppsluka landets hela moraliska kraft, om den hyser denna olyckliga afsigt? Skall hon icke en dag bedraga sig sjelf af sin titel och taga omärkligt sin egen vilja för nationens konstitutionella vilja. (Ja, ja!) Jag öfvergår många andra motsägelser emellan de satser som revolutionen helgat och vår nuvarande politiska ställning framter. Likväl bör jag nämna några, om j viljen att jag fortfar. (Tala, tala, vi tröttna icke.) Nå väll Den liberala principen, det är tankan och tryckpressen, fria, såsom opinionens lifsluft. Men i verkligheten se vi regeringen qväfvande ena sidans, uppmuntrande den andras, läggande i den offentliga meningens organer tyngden af sin gunst eller sina antipathier, och så att säga, slående till medborgarnes bruk, ett falskt allmänt opinionsmynt. (Bravorop.) Principen slutligen är Frankrikes moraliska och öppet erkända beskydd för alla de tillbakabållna folk, som vilja efter dess exempel ombilda sina institutioner och afskudda sin gamla träldom. Men i sjelfva verket är det Frankrike, som försvagar allas och sin egen frihet, då den skiljt sin sak från Europas; söker sina förbund, icke i ideerna, utan hos dynastierna; återställer i Spanien familjförhållandet i stället för folkförbundet, och äfven här, några steg ifrån oss, uti detta Schweiz, hvars berg vi skåda från det ställe jag tal.r, SEE NER RN rr EEE ESR RNE TE ITIS