villelser, och fortfor: Häfdforskare eller depu-
jerad, privatman eller filosof, skall jag alltid
försvara freden, med eller mot rezeringen, och
j tänken säkert häri såsom jag. Kriget är blott
ett mord i massa; ett sådant mord är intet
framsteg. (Långvarigt bifall.)
Den individuella säkerheten, vår revolutions
andra sats. Äfven den hafva vi, och jag tac-
kar derföre vår tid: Men låtom oss betrakta
den politiska ordningen:
Trosläran är: suveräniteten, utöfvad af med-
borgarne i allmänlighet; verkligheten deremot,
en valrätt som ännu endast omfattar inskränkta
kategorier. Utöfningen af folksuveräniteten är
begrinsad af en siffra och lemnar millioner
medborgare oberättigade, Valet är materia-
list; förnuftet säger att det borde vara spiri-
tualist, såsom revolutionens tanka var det —
nu räknar man skillingar, i stället för själar.
Mäten skillnaden!
I sin princip borde nationalrepresentationen
finnas, utan allt afseende på klasser, kategorier,
förmögenhet, samhälliga befattningar och sys-
selsättningar; men i verkligheten utesluta, val-
rätten sådan den är, valbarhetsvilkoren, census,
och afskaffandet af deputeradearfvoden på na-
tionens bekostnad, hela kategorier af intressen
utur representationen, och lemna den stora
massans rättigheter och fördelar till de mindre
talrika intressenas nåd.
Principen är: religionsfrihet, utan förtryck
och utan företrädesrätt. Verkligheten är, en
icke stats- men majoritetsreligion; den är ett
borgerligt konkordat, såsom Ludvig XIV eller
Napoleon. Men hvad är väl ett sådant kon-
kordat annat, än ett förbund, hvarigenom sta-
ten afhandlar om samvetssakerna i riket? Huru
långt är ej detta ifrån den sanna och opartiska
samvetsfribheten!
I styrelseinstitutionen, hvilken är väl princi-
pen : ;f sjelfva 48350 års konstitution? Ett de-
mokraliskt konungadöme, eller rättsre, en per-
sonifierad kunglighet på ett enda hufvud, un-
dantaget från valbarhetens vanskligheter. Denna
monarki är, i sin sanna mening, ingenting an-
nat än en krönt öfverhet, en ständig delega-
tion från folket, alldeles icke innebärande nå-
gon ezanderätt till thronen och nationen, så-
som fordom. Men med de lagar som man un-
der dessa sexton år gjort åt den, med de nya
ributioner och prerogativer, ytterliga och o-
ga, hvarmed man beklädt den, alltifrån
iberlagarna och Parisbefästningarne och
capslagen, med 4300 millioners budget
att årl:gen utdela till det administrativa och
miliiära partiet i ett land, som lefver af pu-
blika befattningar och löner, med denna verk-
liga amortissementskassa för karakterernas sjelf-
ständighet och medborgarnes moraliska frihet,
med en oligarehi af valmän, lätta att i som-
liga orter fånga med materiella fördelar, med
verldens diplomati och en talrik i handen va-
de krigshärs militäriska anda, med utnäm-
ingsrätt till den ena kammaren, hvilket för-
stör statsmakternas tredelning och lemnar två
af tre i en endas händer; denna monarki skall
den icke oundvikligen i tidens längd uppsluka
landets hela moraliska kraft, om den hyser
denna olyckliga afsigt? Skall hon icke en dag
bedraga sig sjelf af sin titel och taga omärk-
ligt sin egen vilja för nationens konstitutio-
nella vilja. (Ja, ja!)
Jag öfvergår många andra motsägelser emel-
lan de satser som revolutionen helgat och vår
nuvarande politiska ställning framter. Likväl
bör jag nämna några, om j viljen att jag fort-
far. (Tala, tala, vi tröttna icke.)
Nå väll Den liberala principen, det är tan-
kan och tryckpressen, fria, såsom opinionens
lifsluft. Men i verkligheten se vi regeringen
qväfvande ena sidans, uppmuntrande den an-
dras, läggande i den offentliga meningens orga-
ner tyngden af sin gunst eller sina antipathier,
och så att säga, slående till medborgarnes bruk,
ett falskt allmänt opinionsmynt. (Bravorop.)
Principen slutligen är Frankrikes moraliska
och öppet erkända beskydd för alla de tillba-
kabållna folk, som vilja efter dess exempel
ombilda sina institutioner och afskudda sin
gamla träldom. Men i sjelfva verket är det
Frankrike, som försvagar allas och sin egen
frihet, då den skiljt sin sak från Europas; sö-
ker sina förbund, icke i ideerna, utan hos
dynastierna; återställer i Spanien familjför-
hållandet i stället för folkförbundet, och äfven
här, några steg ifrån oss, uti detta Schweiz,
hvars berg vi skåda från det ställe jag tal.r,
SEE NER RN rr EEE ESR RNE TE ITIS