vara den vederbörande, som det kan åligga förskaffa
fattighjonet rättelse? Och kan icke ett ganska höf-
ligt och sanningsenligt yttrande af ett fattighjon
vid tillfällen (då t. ex. lifsmedel lemnas detsamma
af en förvaltare utaf fattigmagasinet), att varan är
skämd, efter denna blifva tydt såsom klandrande
utlåtelse? Och må derföre icke detta förbud också
tåla en modiferad ordalydelse?
S 40 mom. 4. Den här alla mantalsskrifna per-
soner ålagda skatt med 8 sk. af man och 4 sk. af
qvinna, kommer - att verka en ganska ledsam och
nog allmän sensation, som troligen, lika med den
för några år sedan anbefallda till Folkskole-under-
visningen, ej upphör, förrän Rikets Ständer ersätta
densamma med eftergift af återstoden i kapitations-
afgiften.
Öfriga behofvets uttaxerande i förhållande till
rösträtt uti socknestämma har ock flera betänklig-
heter, då derigenom tyngden ar fattigvårdskostnaden
blifvit lagd nästan ensamt på hemmansbrukare, och
deremot många andra förmögenhetsinnehafvare fri-
tagna; hvadan en förändring af detta stadgande
synes vara påkallad, helst det belopp, som på denna
grund kan komma i fråga att uttaxeras, efter det
omfång, fattigvården genom denna Förordning fått,
kan blifva ganska drygt.
Till endast fromma önskningar torde.man väl få
räkna den, att Rikets Ständer uti blifvande nya be-
stämmandet för bränvinsbränningen och bevillnings-
afgiften för densamma ville egna inkomsten deraf
uteslutande åt fattigvården, som dermed säkerligen
dock endast återfinge en liten del af hvad denna
förderfliga handtering åstadkommer till pauperis-
mens och proletär-antalets ökande, som på landet
alltid är känbarast i orter, närmast belägna de o-
lycksaliga storbrännerierna. En större förhoppning
gör man sig deremot, att Rikets Ständer komma
att lemna frikostiga anslag för allmänna arbeten, så
mycket möjligt spridda öfver hela landet, att kunna
anvisas åt dem, som sakna arbetsförtjenst.
Samma :s 2 mom. Stadganderna här, till före-
kommande af församlingarnas serskilda betungande
af stattorpare, bruks- och fabriksarbetares m. fl.
fattigpersonal, gifva anledning till mångsidiga be-
tänkligheter. Ins. känner ägare af. bruk och fabrik
på landet, som i en lång följd-af år med inrättad
serskild spaöbank o. s. V. sökt sörja för, att dess
arbetare icke skulle någonsn falla socknen till last,
och som hittills njutit, af egen ej obetydlig uppoft-
ring derför, den tillfredsställelse att de ej hafva be-
svärat sina medsockneboar; huru gerna skall ej
denne fabriksägare nu låta socknemännen öfvertaga
det bekymret, och med uppräckta händer betala 2
rdr 32 sk. för hvarje af de matlag, som utom hans
ihärdiga sträfvande och uppoffring redan längesedan
skulle hafva betungat socknens fattigvård? Skulle
åter en sådan ägare ändock vilja hädanefter fort-
fara med sin enskilda uppoffring och omvårdnad för
dess arbetare, hvarföre då ej frikalla honom från
hela och ej blott halfva ordinära bidraget, enligt
1 mom., och hvarföre ej, i stället för att bestämma
3 års bestånd för aftal om ett slikt åtagande, låta
dermed fortgå, tills erfarenheten visat, att det ej
fredar församlingen, men för sådant fall- ock stadga
dess upphörande genast?
Enskilda åtaganden af denna art, merendels ut-
märkande ett närmare ömmande af och deltagande
uti de fattigas bekymmer, samt alltid gagnande för-
samlingen, synes väl snarare böra uppmuntras än
afskråmmas. Detta sednare blir dock oundvikliga
följden af densi författningen anbefallda pröfning af
sådan enskild persons vederhäftighet för sitt åta-
gande, äfvensom deraf, att hans sätt att sörja för
sina fattiga blir stäldt under församlingens fattig-
styrelses bevakning; sådant skall omöjligen kunna
undgå alt både motverka alla nya enskilda fattig-
vårds-ansvaranden och bestämma den enskilde, som
redan, enligt nyss anförda exempel, ensam ansvarat
för vården om de fattige inom dess arbetspersonal
och ägoområde, att dermed upphöra.
41. Hvarföre skall fattigvårdsstyrelsen tillför-
bindas uppbörden af fattigvårdsafgiften hos dess alla
medsocknemän och dermed få vidkännas ytterligare
ökadt- besvär, tidspillan och obehagligheter af mång-
faldigt slag ?
Skulle ej denna afgift aldra lättast få debiteras,
uppbäras och redovisas gemensamt med kronoupp-
börden ?
Denna och den följande
S 12, som ålägger fattigvårdsstyrelsen gemensam
ansvarighet för uppbörden, skola i hög grad försvå-
ra, om ej omöjliggöra erhållandet af personer i sty-
relsen, sådana som behöfvas och önskas. Men, om
det och vore omöjligt , att uppbörden skall ske af
styrelsen sjelf, så borde den åtminstone få blifva ett
enskildt förtroendesuppdrag af församlingen åt en
eller två af ledamöterna efter socknemännens eget
val, och de öfrige vara frikallade från ansvaret
derför.
S 14. Angående rätter försörjningsort, då fråga
derom uppstår, fordras ovilkorligt, uti ins:s tanka,
omarbetning och närmare bestämmelser, för att kunna
;fverallt förstås och tillämpas rätt.
rs RNE
TR SA vo nm 2 2 ul