Sådan större förening skulle ock, uti ins:s tanka,
verka alldeles motsatsen af hvad dessa små sockne-
försörjningsanstalter mäste åstadkomma; ty de först-
nämnde skulle befordra enighet och samverkan, i
stället för att dessa splittrade små distrikter verka
nära nog fiendskap till hvarandra; de förra skulle
föranleda och bereda förslag till allmänna arbeten
och större företag, som ej kunna vara få enskildes
höfva, då dessa äro inskränkta inom en eller par
socknar. Afven den omständighet, att icke ens hela
pastoratet är ålagdt hafva gemensam fattigvårdssty-
relse, utan hvar socken med endast rättighet för
socknar i en församling, att få öfverenskomma om
samfälld sådan, skall vålla mycken disharmoni inom
samma pastorat, och sätta pastor, om han, utöfyer
åliggandet i förordningen, Vill taga sig af saken, i
ganska obehaglig mellanhand för 2:ne eller flera
socknars i dess församling inbördes strider. Ins.
kan uppgifva exempel af socknar inom en försam-
ling, af hvilka den ena är alldeles öfverhopad af
fattiga, i följd af den utsträckta upplåtelse af in-
tägter på kronoallmänning, som uti ins:s ort egt
rum allt sedan några och 30 år tillbaka; -och den
andra ej eger en enda fattig person, som under-
hålles af socknen, ej heller har någon fattigkassa
ej heller fattigföreståndare. Huru skall väl der
kunna väntas öfverenskommelse om samfälld fattig-
vård för hela församlingen eller pastoratet?
2 6 3 mom. tillåter visserligen serskilda fattig-
vårdssamhällen förena sig om bildande af en ge-
mensam arbetsinrättning m. m., men ej utan att
sådana öfverenskommelser skola, genom Konungens
Befallningshafvande, underställas Kongl. Mej:ts nå-
diga pröfning. Den ovisshet och omgång sådant
medför vid allt det oundvikliga besvär för en sådan
större, icke i lag anbefalld, förenings åstadkomman-
de, skall visserligen hindra de aldra fleste sådana
föreningar, hvaremot förslag derom vid ett föregå-
ende allmännare hörande af menigheten inom kon-
trakt, härad eller tingslag, framstäldt bredvid al-
ternativet af eljest blifvande fördelning af fattigför-
sörjningen inom hvarje enskild socken, säkerligen
flerstädes skulle hafva förskaffat sig gehör.
3 4 mom. Ovilkorliga åläggandet här för sock-
nenämnden, att, jemte dess för sådan befattning re-
dan ägande bestyr, äfven besörja fattigvården, hvar-
igenom båda dessa kommunal-angelägenheter troli-
gen blifvit ställda på högst osäker fot, synes häfva
kunnat, utan men för sjelfva saken, mildras så myc-
ket, att, när svårighet möter att uppdraga å sam-
ma personer båda bestyren, socknemännen må ega
att kalla serskild fattigvårdsstyrelse. Nu kan sådant
icke ske, utan verkligt åsidosättande af Förordnin-
gens bestämda föreskrift, men blir dock utan tvif-
vel på många ställen alldeles oundgängligt, om För-
ordningens afsedda ändamål i någon mån skall
kunna befrämjas; men aldrig uppehålles på detta
vis menighetens skyldiga aktning för Konungens bud.
2 mom. Pastors frikallande här från fortfarande
skyldighet att taga sig af fattigvården, om han ej
är vald till ordförande eller ledamot i nämnden,
synes aldrig kunna undgå en uppmärksamhet, oför-
delaktig för prest-embetet, hvars anseende hos den
talrika fattigare delen hittills ej litet berott af den
rättighet, densamma egt att anse prest-embetet ut-
göra ett dess värn. På endast få ställen lärer pa-
stor hittills blifvit invald i socknenämnden; Sock-
nenämnds-förordningen af år 4843 har icke heller
gifvit anledning till hans inväljande, utan snarare
till motsatsen, dels uti stadgandet om ledamöters
ombytande efter viss tid, dels uti embetsmäns fri-
tagande från skyldighet att ingå i nämnden. Det
tillfälle, som pastor hittills åliggande befattning med
fattigvården beredt honom, att inhemta närmare
kännedom om dess åhörares husliga förhållanden,
skall nu gå till stor del förloradt; fattigvårdsstyrel-
sens ledamöter skola ock gå miste om de flera upp-
lysningar, som pastor bättre än någon annan bör
kunna lemna; och om än man torde få hoppas, att
de aldra flesta kyrkoherdar skola finna sig af deras
presterliga embetspligt och verkligt deltagande uti
sina åhörares bekymrande angelägenheter samt vid!
den allmänna brist på personer med nödiga egen-
skaper för verksamhet i denna väg, uppmanade att
frivilligt deltaga såsom ständiga ledamöter i fattig-
vårdsstyrelsen, så kan man dock ej dölja den far-
håga, att det icke heller kommer att saknas andra,
hvilka välja det för sig beqvämligaste att, utan
minskning i sina inkomster, vara befriade från den-
na börda, som af dem hittills utan tvifvel varit
ansedd såsom den icke minst betungande af deras
embetsutöfning. Hade det alltså icke varit skäl, att
Förordningen stadgat, det pastor är sjelfskrifven le-
damot i fattigvårdsstyrelsen, utan att vara invald,
dock utan pligt eller rättighet att vara ordförande,
om han ej dertill väljes?
8 förbjuder strängeligen fattighjon yttra något
-klander emot beskaffenheten af den hjelp, det er-
håller, och hänvisar detsamma i stället att söka rät-
telse hos den, på hvilken sådan kan bero.
Har fattighjonet väl någon annan att hålla sig
till, än fattigvårdsstyrelsen, och hvilken då?
Sådant borde väl hafva blifvit antydt, till före-
kommande att annars möjligtvis ingen vidkännes
l
I