i aftagande, genom ett städse ihållande och åter-
kommande arbete, träla för dagligt bröd åt sig och
de sina. Deras lefnadsafton saknar i sanning ej sin
skymning :
Förf. har mången gång blickat in i statkarlens
hem, och funnittaflan. af dess husliga lif målad
med de mörkaste färger. Han har varseblifvit oor-
dentlighet och osnygghet i bostaden, öfverallt spår
af fattigdom och lättja, hopplöshet och håglöshet,
tillsammans fostrande denna dåsiga liknöjdhet, hvil-
ken påtrycker proletären dess djuriska stämpel. Man
ser icke här, som hos bonden och jordtorparen, fa-
miljen samlad vid spiselbrasan till morgon- eller af-
tonbön, spanar knappast någon tynande gnista till
religiositet; många statkarlar bevista aldrig guds-
tjensten af brist på kläder, i förening med en från
deras förnedrade ställning i samhället härflytande
skygghet. Läsförhör och dylika sammankomster
undvika de sorgfälligt. Barnen, som eljest utgöra
föräldrars glädje, äro för dessa menniskor det hår-
daste kors; de tacka Gud när de inga ega, och
tacka honom, då de med snaraste mista dem. —
Men, utropar du min läsare, är detta möjligt! —
Det är en sanning, måste jag svara, en sanning, om
hvars tillförlitlighet du lätt, i likhet med mig, kan
göra dig förvissad. Gå in i statkarlens stuga, gå in
i hans lefnadsförhållanden, i hans verldsåsigter, och
se!
Med bekostnad och uppoffring af den brödkeka,
som för konom sjdf är otilråcklig, uppföder han
sina barn, under liten eller ingen förhoppning för
framtiden; barnets lott för framtiden är statkarlens,
som icke kan föca sin egen familj, långt mindre
föräldrarna.
Det är således ej nog att det åldrade slägtet är
förspildt, nej, låtom oss gå tillbaka till vaggan!
Barnen börja att svälta redan der. Nakna gå de i
stugan eller begagna turvis ett gammalt plagg, och
hinna de den ålder, då föräldrakärleken skulle vårda
dem, undervisa och stadfästa deras begrepp, så tvin-
gas mängden af de unga att tiggande eller snat-
tande förskaffa sig föda. Landsvägen blir deras ung-
domsbana, vanartade exempel deras skola; deras eg-
na brottsliga, men med ömkan och öfverseende be-
skådade handlingar, den uppfostran, som skall grund-
lägga deras kommande öden ).
Förf. har äfven kunnat omedelbart jemnföra
statkarlens mathållning med fångens; och icke
någon af de sämst lottade statkarlarnes, utan
en jemnförelsevis välmåendes.
Efter muntlig diktering — säger författaren —
af en sådan, egande hustru och tre barn, har förf.
upptecknat följande matordning, nemligen:
Mat-lista för ett välbehållet och ordentligt Stat-
karlskushåll på lardet.
Söndag, Tisdag, Thorsdag och Lördag: Mor-
gon: !; sill personen; !, skålp. bröd d:o. Middag:
!; sill personen; !; kappe potatis d:o. Qväll: 4
stop välling med !,, kanna mjölk eller ungefärligen
3, jumfru, !, skålp. bröd.
Måndag, Orsday och Fredag: Morgon: välling
4 stop, :, skålp. bröd personen. Middag: !; sill
personen; !; kappe potatis personen. Qväll: 4 stop
välling d:o; !, skålp. d:o.
Låtom oss nu se huru en fånge, hvilken icke ar-
betar och således icke erhåller lika stor portion som
arbetsfången, bespisas:
Söndag: Middag: 10 lod färskt kött, hvarpå ko-
kas soppa !, kanna med tillsats af 2 !; lod korn-
mjöl; V2, kappe potatis; grönsaker eller kryddor för
4 rst. bko; 4 skålp. bröd. Afton: korpgryn till
gröt, 9 lod; dricka till dopp, !s kanna.
Måndag och Thorsdag: Middag: 8 lod salt
kött, hvarpå kokas !, kanna soppa med tillsats af
korngryn, 3 lod; potatis V., kappe; grönsaker eller
kryddor för 4 rst. bko; bröd 4 skålp. — Afton:
potatis !; kappe; smör 4 lod.
Tisdag och Fredag: Middag: salt fläsk, 2 lod,
hvarpå kokas !, kanna med tillsats af !V,, kanna
ärter och 2 lod kornmjöl; mejram eller andra kryd-
dor för 14 rst. bko; strömming eller annan salt fisk;
bröd 1 skålp. — Afton: korpgryn till gröt, 9 lod;
vört eller dricka, 4 qvarter.
Onsdag och fördag: Middag: sill 8 lod, pota-
tis ; kappe; ölsupa , kanna, sirup dertill 4 lod;
hvetemjöl 2 lod, bröd 4 skålp. — Afton: korngryn
till gröt, 9 lod; dricka V. kanna.
Arbetsfängar lära hafva betydligt stirre por-
tioner. Härtill bör läggas, att fångarne sjelfva til-
låtas rata maten, som gifves dem, hvarmed leve-
rantören måste nöja sig, om han icke deröfver vill
klaga på landskansliet, ett besvär, som alltför myc-
ket gynnar fångarnas håg att kassera.n
Helt annan är jordtorparens ställning. Den
ekonomiska delen deraf upplyser förf. genom
följande beräkning:
Ett torp, som skattar 5 karldagsverken i veckan
och 70 hjelpen årligen, jemte andra små-utskylder,
motsvarande ungefär en statkarls åliggande under
veckan, eger vanligen:
4!, tunna råg-utsäde; 6:e kornet i behåll, sedan ut-
sädet blifvit afdraget, gör 9 t:r å 42 rdr 408: —
6 t:r potates, 7:e kornet, sedan utsädet blif-
vit afdraget, gör 49 t:r å 2!V, rdr. . . . 105: —
3 skäppor korn å 35:e kornet, sedan utsädet
blifvit afdraget, gör 9 å 9 rdr . . .. . - 29: !Vy.
) I den händelse någon skulle önska speciella anek-
doter till bekräftelse, anföres följande: en statkarls
gosse kom en dag i köket, till en af förf:s be-
kanta. Gossen, som fick veta att husets herrskap
var ute på promenad, lokaliserade sig snart i hu-
set, uppgick i andra våningen, genomströfvade en
fil af rum, tills han inkom i sängkammearen, der
han med en krökt spik öppnade en byreå, hvar-
ur han tillgrep flera saker. Denna gosse var 44
år. — Förf. sjelf inkom, under en resa, i en stu-
ga, hvarest modren vaggade ett barn, liggande i
ett korgfat, efter vapnligheten hängande med tvenne
rep i taket. Till sin förvåning hörde han barnet
ständigt upprepa några oartikulerade ljud, ungefär
ljudande som: tuta neva. Förf. frågade, hvad
i all verlden detta skulle betyda, då hustrun helt
naivt upplyste derom med följande ord: Ack,
stackare! han är så liten att han icke kan tala
rant. Det ckall vara ,tusan dieflarn. men det tar
