aristokratien, så skulle denna hop icke kunna
göra adeln något värre spratt, än taga den på
orden; ty adeln kunde naturligtvis icke konse-
qvent fordra skonsamhet mot sin egen rike-
dom, vid den gemensamma stormlöpningen emot
rikedomen i allmänhet.
Lyckligtvis äger adeln-nog statsmannaförstånd
att icke mera allvarsamt med ett sådant förbund;
men det vore ej heller så oäfvet om man i det
konservativa: lägret begynte bortlägga sjelfva
jargonen derom och inställa ordandet emot
penningearistokratien såsom någonting för börds-
aristokratien främmande; kort sagdt, om man
en gång upphörde med att åtskilja hvad som
i sjelfva verket äger samma interesse, och att
förblanda hvad som icke med sanning låter för-
blanda sig.
Efter denna lilla justering af författarens teo-
retiska framställningar, är det med sann till-
fredsställelse vi skynda att göra rättvisa åt de
sakrika upplysningar han framlägger öfver vårt
jordbruk, vår statshushållning och vår brott-
målsstatistik, med anledning af sitt hufvudämne.
Mången stadsbo torde knappast veta hvad en
slatkarl är för en varelse; förfaitaren har dock
ansett detta så allmänt bekant att han icke
lemnat någon definition derpå. En statkarl är
en gift landtbruksarbetare, som icke aflönas
helt och hållet med penningar, utan hufvud-
sakligen medelst fritt husrum samt visst årligt
anslag, eller så kallad stat i matvaror och
beklädnadsämnen, hvarmed han får hushålla
sjelf efter eget gedtfinnande, mot det att han
ständigt biträder med det arbete, hvartill han
beordras vid gårdsbruket. Skilnaden emellan
honom och en dräng visar sig deri, att den
sednare aflönas med penningar, kläder, skor
och omedelbar mathållning hos husbondefolket.
Skilnaden emellan statkarlen och en jordtorpare
visar sig åter deri att torparen har till sitt
underhåll sig upplåten en egen gård, med till-
hörande jord, hvaraf han får hemta afkastnin-
gen sjelf, mot vissa dagsverken, mellan hvilka
han äger ledighet till skötseln af sin enskilda
hushållning. Han är följaktligen -en arrenda-
tor, som betalar arrendet med en gång för alla
bestämdt arbete på hufvudgården, i stället för
alt, som andra arrendatorer, erlägga arrendet i
penningar eller jordbruksalster.
Statkarlens aflöning är vanligen så knappt
tillskuren, att detta slags arbetsfo!k befinner sig
i svårare belägenhet, än kanske någon annan
arbetsklass, inom hvilken samhällskrets som
helst. Se här grunddragen till den dystra tafla,
som författaren i det hänseendet uppvecklar:
Ett statkarls-hushåll kan vanligen antagas bestå
af 5 personer: man, hustru och 3 barn.
Lön och stat tillsammantagne utgöra i förf:s ort
ungefärligen 475 r:dr r:gs. — Detta lönebelopp är
vida högre än på flera andra ställen i riket. — Så
. ex. uppger Rudensköld, i Tankar om ståndscir-
kulation, pag. 46, en statkarls lön och stat till-
sammanräknade endast vara 425 r:dr r:gs; men
ormen för denna låga beräkning måtte förmodligen
rara hemtad från den trakt af Westergöthland, der
;refve Rudensköld har sin bostad, hvarest säden van-
igen finnes att tillgå för vida billigare pris än ian-
dra orter af Sverige ). 475 r:dr r:gs kunna således
anses utgöra högst det belopp, utom husrum och
vegbrard, hvaraf 3 personer skola under ett år mat-
hålla och kläda sig. Fördelas denna summa på 365
lagar, så blifva 23!;, sk. r:gs det af 5 personer
vestående statkarlshushållets hvardagliga tillgång. —
Ponera nu ett missvextår, när rågen kostar 48 r:dr
pr t:a; 37 arbetsdagar måste då åtgå innan en tunna
blir intjenad. Väger då rågen malen 43 lisp. tun-:
han, sedan qvarntullen blifvit afräknad, erhålles der-
af 43 lisp. bröd. Ensamt äter dock mannen 3 skålp.,
vinnan 2 skålp. och, antagningsvis, barnen 2 skålp.
vardera; dagligen åtgå således 44 skålp. bröd i ett
lylikt hushåll; på 237,, dagar alltså 43 lisp. mjöl
ler en tunna råg. Hvad blir nu öfrigt af bröd
inder återstående 6 dagar? hvad till sofvel, kläder,
skor och andra utgifter under hela tiden? Väl bör
nan anmärka, att förhållandet blir något bättre för
lem, som taga stat in natura, emedan de icke äro
underkastade prisförändringar; deras föda blir dock
alla fall otillräcklig. !
Antag att säden kunde köpas till lägre priser, t..
x. 42 r:dr tunnan för råg, så räcker väl löneinkom-
ten, under dylika vanliga och .goda år, till bröd,
nbart bröd, men icke mera. Icke sannt, min lä-:
are! du frågar: hur är det möjligt att statkarlen
an existera under sådana förhållanden? Jag svarar
lig: Statkarlar, hvilka ega få eller inga barn, ar-
jetsamma hustrur eller liten förmögenhet, berga sig
isserligen, ehuru uselt. Men alla andra, mer eller
mindre scglifvade, svälta sig och familjen fram, sak- i
nande det aldranödvändigaste!
En drängs lön och underhållskostnad beräknas
ulltid lika med statkarlens, och är således i förf:s
ort 475 r:dr r:gs. Alltså eger en erda person lika
stora inkomster, med hvilka fem personer skola för-
örjas! Huru ofördelaktigt denna jemförelse utfaller
för statkarlen, inses lätt, och huru knappa hans om-
tändigheter måste blifva, jemte deraf följande miss-
vöje med sin lefnadsställning och frestelse till brott!
Än värre synes förhållandet vara, då byar utslås
ill eget bruk. Alla gamla brukare uppsägas på en
sång, och blifva statkarlar. Mängden af brukare
ro gamla, till det mesta odugliga att genom hvar-
lagligt gårdsarbete göra skäl för sig. Deras unga
öner, deras bjelpreda under brukningstiden, måste
emna föräldrarne, att skaffa sig sjelfva utkomst som
tatkarlar. Husfadren, med de återstående små bar-
en, skall alltså, i en å!der, då kroppskrafterna äro
) Forssell beräknar, att inkomsterna för ett stat-
karls-hushåll i medlersta Sverige belöpa sig i me-
deltal till 3 sk. 40 rst. person! — En korrektio-
nist i södra korrektionsinrättningen i Stockholm
kostar staten i underhåll 24!, sk. pr dag! (Se