mm BU mUO —— www —-—.—i— Ö — — — —
tilltalade. Du menar den gamla löjliga gum-
man i löständer, löshöfter och löslockar. Ta
mig tusan är icke det charmant, ha ha hal
Du glömmer fastigheterna för lösboet, hvi-
skade Gyllensväng.
Lejondrift blef förlägen, men försökte repli-
kera Gyllensväng med en häntydning på en af
dennes kända svagheter för symamseller.
Qvitteradt! ropade derefter Gyllensväng, Iu
ir minsann icke så dum ändå. Men,, tillade
han, i stället för att så bär smickra hvarandra,
låtom oss heldre dricka en skål, hvar och en
för sitt hjertas dam. Lefve spelsjukan och kän-
slofullheten, fastigheter och lösbo, nedlåtenheten
och den äregiriga bourgeoisien! I
Selim hade ingen lust att instämma i skålen;
men han drack likväl.
I hotellet började nu redan tjenstehjonen att
springa i trapporna, och från torget utanför
bördes buller af den vaknande rörelsen. Någon
af vännerna invände helt mnaift, att det säkert
vore sent och tid att gå till sängs,. AMN-
mänt uppbrott beslöts, och man skämdes icke
för att önska hvarandra god natt. — Snart
var Selim ensam med sig sjelf.
Ensam med sig sjelf? — Ack, huru ofta är
väl en menniska ensam med sig sjelf? — När
har hon icke främmande i sitt bjerta; när är
icke hennes själ hemsökt af verldens sorg eller
slädje? För Selim var det icke lugnets, fridens
störda enslighet, som nu inträdde. Hela hans
själ liknade ett baf, upprördt af en häftig or-
kan, och hans tinningar brunno med feberglöd.
Gamla minnen, gamla känslor stodo upp igen
från lång hvila och spökade hemskt omkring.
Af tusende bilder förvirrades fantasien. Tan-
karna hade åter fått ett mål att koncentrera
sig omkring, och detta mål — def var ännu en
gång Therese! .
Selim hade fordom, vi vete det redan. till
denna qvinna hyst en häftig, ren och inne: lig
kärlek, och han hade nästan sprängt sina kraf-
ter genom ansträngningar för att kufva den re-
volution som ville utbrista i hans bjerta, då
det bedrogs i sina ljufvaste förhoppningar. Den
unge mannen, som af allt minst var vand att