mm BU mUO —— www —-—.—i— Ö — — — — tilltalade. Du menar den gamla löjliga gumman i löständer, löshöfter och löslockar. Ta mig tusan är icke det charmant, ha ha hal Du glömmer fastigheterna för lösboet, hviskade Gyllensväng. Lejondrift blef förlägen, men försökte replikera Gyllensväng med en häntydning på en af dennes kända svagheter för symamseller. Qvitteradt! ropade derefter Gyllensväng, Iu ir minsann icke så dum ändå. Men,, tillade han, i stället för att så bär smickra hvarandra, låtom oss heldre dricka en skål, hvar och en för sitt hjertas dam. Lefve spelsjukan och känslofullheten, fastigheter och lösbo, nedlåtenheten och den äregiriga bourgeoisien! I Selim hade ingen lust att instämma i skålen; men han drack likväl. I hotellet började nu redan tjenstehjonen att springa i trapporna, och från torget utanför bördes buller af den vaknande rörelsen. Någon af vännerna invände helt mnaift, att det säkert vore sent och tid att gå till sängs,. AMNmänt uppbrott beslöts, och man skämdes icke för att önska hvarandra god natt. — Snart var Selim ensam med sig sjelf. Ensam med sig sjelf? — Ack, huru ofta är väl en menniska ensam med sig sjelf? — När har hon icke främmande i sitt bjerta; när är icke hennes själ hemsökt af verldens sorg eller slädje? För Selim var det icke lugnets, fridens störda enslighet, som nu inträdde. Hela hans själ liknade ett baf, upprördt af en häftig orkan, och hans tinningar brunno med feberglöd. Gamla minnen, gamla känslor stodo upp igen från lång hvila och spökade hemskt omkring. Af tusende bilder förvirrades fantasien. Tankarna hade åter fått ett mål att koncentrera sig omkring, och detta mål — def var ännu en gång Therese! . Selim hade fordom, vi vete det redan. till denna qvinna hyst en häftig, ren och inne: lig kärlek, och han hade nästan sprängt sina krafter genom ansträngningar för att kufva den revolution som ville utbrista i hans bjerta, då det bedrogs i sina ljufvaste förhoppningar. Den unge mannen, som af allt minst var vand att