först då vara uppfylld när deras förfarande uttryckligen upprätthöll folkets genom äldre lag, grundade rätt; så måste jag för dessa taga det erkännande i anspråk, som från intet håll blifvit landtid:gen förvägradt, nemligen erkännsndet af ett loyalt, monarkiskt och derföre tyskt tänkesätt. Jag siger ett tyskt tänkesätt, ty den tyska utvecklingen har, lyckligare än bos andra na tioner, blifvit bevarad för den svårläkta brytningea mellan furstar och folk. Tysken värderar monparkien, icke blott sf förnuftsskäl, emedan den synes honom såsom den ändamål.enligas:e statsform — hon är för honom äfven en känslans s.k; förhållandet till hars-furste är for bonem ett hehgt arf från förfädren, ett dyrbart testz2mente :f historien; och i hvilket Ty-kt land är historien berörol gare för konungadömet, än i Preussen? L:ka ltet som dyna-. sismen rimlgtvis kan misskänna att en bjeltemodig, exempellös folkresning räddade den från undergång, lisa litet skall Preussiska folket nå gonsin förgäta, att dei blifvit stort g nom sina konungar. Må hvarj: preussare blifva alltmer gensmträngd af medvetandet om deuna histuriskt grundade ömsesidighet, ur hvilken framtidens välsignelse måste uppblomstra för oss; men må han äfven betänka att han icke ha; anspråk stt vara en tysk man, om kan icke följer sitt ssmvetes röst der det hendlar om rättvissns helgd ceh bans folks dyrbaraste intressen, och om han, vid sådana fall, icke hos sig varsnar något sf denna stora Tysks ande, som en gång, ehuru blott en arm munk, slutade sitt modiga tal inför kejsare och riksfurstar med orden: Här står jag och kan icke annat, Gud bjelpe migl)