först då vara uppfylld när deras förfarande
uttryckligen upprätthöll folkets genom äldre lag,
grundade rätt; så måste jag för dessa taga det
erkännande i anspråk, som från intet håll blif-
vit landtid:gen förvägradt, nemligen erkännsn-
det af ett loyalt, monarkiskt och derföre tyskt
tänkesätt.
Jag siger ett tyskt tänkesätt, ty den tyska
utvecklingen har, lyckligare än bos andra na
tioner, blifvit bevarad för den svårläkta bryt-
ningea mellan furstar och folk. Tysken vär-
derar monparkien, icke blott sf förnuftsskäl, eme-
dan den synes honom såsom den ändamål.en-
ligas:e statsform — hon är för honom äfven
en känslans s.k; förhållandet till hars-furste
är for bonem ett hehgt arf från förfädren, ett
dyrbart testz2mente :f historien; och i hvilket
Ty-kt land är historien berörol gare för konun-
gadömet, än i Preussen? L:ka ltet som dyna-.
sismen rimlgtvis kan misskänna att en bjelte-
modig, exempellös folkresning räddade den från
undergång, lisa litet skall Preussiska folket nå
gonsin förgäta, att dei blifvit stort g nom sina
konungar. Må hvarj: preussare blifva alltmer
gensmträngd af medvetandet om deuna histu-
riskt grundade ömsesidighet, ur hvilken fram-
tidens välsignelse måste uppblomstra för oss;
men må han äfven betänka att han icke ha;
anspråk stt vara en tysk man, om kan icke
följer sitt ssmvetes röst der det hendlar om
rättvissns helgd ceh bans folks dyrbaraste in-
tressen, och om han, vid sådana fall, icke hos
sig varsnar något sf denna stora Tysks ande,
som en gång, ehuru blott en arm munk, slu-
tade sitt modiga tal inför kejsare och riksfur-
star med orden: Här står jag och kan icke an-
nat, Gud bjelpe migl)