ATT EE AR BAFUPORRM OM Bh vv Be nn
mittåen gjort sig gällande, likväl ansett sig, för upp-
fyllandet af Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag, förbun-
den att i den af pluraliteten bestämda rigtning del-
taga i arbetet och efter sin insigt medverka till er-
nående af ett, för ytterligare utveckling af den stora
samhällsfrågan åtminstone i någon mån fruktbäran-
de, förslag. HJ
Omdömen af Konung Carl XIV Johan om or-
ganisationen och förvaltningen i Sverige,
samt våra lagar.
z Vi sysselsatte oss för några dagar sedan att
genomlisa hr Skogmans förl det år utgifna så
högst upplysande och intressanta Antekningar
om Bikets Ständers Bank och Allmänna Lå-
nerörelsen i Sverige. Bland bilagorna till si-
sta delen förekommer ett ganska märkli.t do-
kument, som vi visserligen för många år se-
dan läst i någon af de afskrifter, som då cir-
kulerade af detsamma, men hvars innehåll vi,
efter en så lång tids förlopp, ej mera med vog-
grannhet mindes. Det är en memoir rörande
finanserna, uppsatt af Konung Carl XIV Johan,
och öfverlsmnad till den finanskomiwitte, som
denne monark nedsatte i April månad 41822,
för att afgifva förslag i dessa ämnen för den
stundande riksdagen 4823. Denna memoir in-
nehåller visserligen minga goda och rigtiga
tankar öfver det ämne, den afnandlar, ehurn
uppblandade med de misstag, som ovilkorl gen
måste härflyta från den föreställning, hviken
bildat sig hos Konung.n, att det vore mjligt
att, utan den vådligaste kris för samhifllet, å-
terföra pappersmyn!ets sjunkna värde till dess
ursprun lig) silfvervärde; men den bar dock
synts oss i financiellt hänseende mindre märk-
värdig, än i ett annat. I denna memoir föran-
ledes nemligen Konungen, att i förbigående ut-
tala sina åsigter öfver några andra allmänna
ämnen: vår inre organisation och förvaltn ng,
samt vårt lagverk, och dessa åsigter öfverens-
stämma på ett märkvärdigt sätt med dem, som
från den liber-la sidan ännu i dag i dessa hän-
scenden framställas. Läsaren häpnar måhända
öfver ett sådant påstående. Må han läsa den
kunglige författarens ezna ord, (af hvilka vi ut-
märkt några med kursivstil) och sedan sjelf dö-
ma om e så förhåller sis.
Det fordras — säger Konungen — verkli-
gen en sådan inneboende ärlighet, re!lighet
och patriotism, som karakteriserar svenska na-
tionen, för att hon skulle kunna hihehålla sig
så länge med en organisation, som i flera gre-
nar af allmänna förveltningen är så brist-
fällig. Det fordras embhetsmän, så allmän! red-
lige, oväldige och oegennyttige, som våra äro.
för a!t de särskilte delarne af statshbyg naden
skulle kunna så länge underbå la sig. En stor
del af våra inrättningar är sådan, att man
röner den största förvåning, då man ser att
de ännu äro till.
På ett annat ställe heter det: Vi lyda un-
der en gammal brottmålslag och en mängd
gama I gar och förordningar, som ofta för-
hindra statsförvaltningens gång och snärja
domstolarnes redlighet. I
Att Carl Johan hade snillets skarpblick vi-
sar siz äfven i förestående yttrand.n, och detta
har icke ens blifvit bestridt af dem, som in
sågo för sin pligt att i mycket bekämpa det
politiska system, han omfattade. Hvilken ska-
da för Sverige, att denne furs!e, som i sin
kraftfullaste mannaålder kände ett så djupt be-
hof af samhällsförbättringar, som det, hvi!ket
uttalar sig ) de ord, vi nyss anfört af honom,
likväl ej vile, eller ej kunde finna medel at!
under sin regering sjelf utföra, hvad han it-
minstone här uttryckt sig tänka, eller sakn-de
män vid: sin sida, vuxne att utföra det! Detta
är djupt att beklaga; ty mycket hade då redan
varit gjordt, på hvilket vi ännu vänta. Vi
hafva alltid trott, att Carl Johan, med den obe-
stridliga välvitja för det allmänna, som hos bo-
nom fanns, och . med den snillets öfverläg-en
het, som alla hos honom mås!e erkänn, skulle
kunnat verka mera för sitt lands pånvitfödel-e,
än någon annan regent af hans samtida, blott
han haft män omkring sig, som niiskt bistått
honom, då ban 1fvades af tankarre på sam-
hällsförbättring. Hvilka voro de män, som led-
de honom från dessa tankar, och som slutligen
tryckte det stationäras pregel på hans rege-
ringssystem? Vi frukta att de varit många,
både ännu lefvande och redan döda. Det ör
med dem historien kommer att anställa sin
stränga räfst då Carl Johans regering en dag
lägges på opartisk vågskål.
Vi hoppas att våra konservative, sedan de
läst de ofvan citerade ytranderne af Carl Jo-
han, skola låta en betydlig del af sina påståen-
den falla, att nästan ingenting finnes i det sven-
ska sambhällsskicket, som behöfver förbättras.
Vi känna att C:rlJoban är för dem en aukto-
ritet, större än någon annan, och man bör så-
ledes ej betvifla, att ju hans ord skola på dem
göra ett djuvt intryck. M hända skall man vid
den stundande riksdagen få se hr von Hart-
mansdorff i ra för förbättrandet af vårt lagverk,
och beträda de reformförslag, som syfta att
sätta någonting bältre i stället för det, som Carl
Johan redan för ett fjerdedels sekel sedan fann
så bristfilligt. Hvem vet huru det redan i
nästa månad kan komma att gå med sjelfva
Tiden, om den ej i stället att gå baklänges,
såsom ämnadt var, kommer att taga sin namne
till förebild och verkligen gå framåt?
BOKHANDELS-BULLETIN.
Sånger för Mansröster, Svenska Armeen till-