ATT EE AR BAFUPORRM OM Bh vv Be nn mittåen gjort sig gällande, likväl ansett sig, för uppfyllandet af Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag, förbunden att i den af pluraliteten bestämda rigtning deltaga i arbetet och efter sin insigt medverka till ernående af ett, för ytterligare utveckling af den stora samhällsfrågan åtminstone i någon mån fruktbärande, förslag. HJ Omdömen af Konung Carl XIV Johan om organisationen och förvaltningen i Sverige, samt våra lagar. z Vi sysselsatte oss för några dagar sedan att genomlisa hr Skogmans förl det år utgifna så högst upplysande och intressanta Antekningar om Bikets Ständers Bank och Allmänna Lånerörelsen i Sverige. Bland bilagorna till sista delen förekommer ett ganska märkli.t dokument, som vi visserligen för många år sedan läst i någon af de afskrifter, som då cirkulerade af detsamma, men hvars innehåll vi, efter en så lång tids förlopp, ej mera med voggrannhet mindes. Det är en memoir rörande finanserna, uppsatt af Konung Carl XIV Johan, och öfverlsmnad till den finanskomiwitte, som denne monark nedsatte i April månad 41822, för att afgifva förslag i dessa ämnen för den stundande riksdagen 4823. Denna memoir innehåller visserligen minga goda och rigtiga tankar öfver det ämne, den afnandlar, ehurn uppblandade med de misstag, som ovilkorl gen måste härflyta från den föreställning, hviken bildat sig hos Konung.n, att det vore mjligt att, utan den vådligaste kris för samhifllet, återföra pappersmyn!ets sjunkna värde till dess ursprun lig) silfvervärde; men den bar dock synts oss i financiellt hänseende mindre märkvärdig, än i ett annat. I denna memoir föranledes nemligen Konungen, att i förbigående uttala sina åsigter öfver några andra allmänna ämnen: vår inre organisation och förvaltn ng, samt vårt lagverk, och dessa åsigter öfverensstämma på ett märkvärdigt sätt med dem, som från den liber-la sidan ännu i dag i dessa hänscenden framställas. Läsaren häpnar måhända öfver ett sådant påstående. Må han läsa den kunglige författarens ezna ord, (af hvilka vi utmärkt några med kursivstil) och sedan sjelf döma om e så förhåller sis. Det fordras — säger Konungen — verkligen en sådan inneboende ärlighet, re!lighet och patriotism, som karakteriserar svenska nationen, för att hon skulle kunna hihehålla sig så länge med en organisation, som i flera grenar af allmänna förveltningen är så bristfällig. Det fordras embhetsmän, så allmän! redlige, oväldige och oegennyttige, som våra äro. för a!t de särskilte delarne af statshbyg naden skulle kunna så länge underbå la sig. En stor del af våra inrättningar är sådan, att man röner den största förvåning, då man ser att de ännu äro till. På ett annat ställe heter det: Vi lyda under en gammal brottmålslag och en mängd gama I gar och förordningar, som ofta förhindra statsförvaltningens gång och snärja domstolarnes redlighet. I Att Carl Johan hade snillets skarpblick visar siz äfven i förestående yttrand.n, och detta har icke ens blifvit bestridt af dem, som in sågo för sin pligt att i mycket bekämpa det politiska system, han omfattade. Hvilken skada för Sverige, att denne furs!e, som i sin kraftfullaste mannaålder kände ett så djupt behof af samhällsförbättringar, som det, hvi!ket uttalar sig ) de ord, vi nyss anfört af honom, likväl ej vile, eller ej kunde finna medel at! under sin regering sjelf utföra, hvad han itminstone här uttryckt sig tänka, eller sakn-de män vid: sin sida, vuxne att utföra det! Detta är djupt att beklaga; ty mycket hade då redan varit gjordt, på hvilket vi ännu vänta. Vi hafva alltid trott, att Carl Johan, med den obestridliga välvitja för det allmänna, som hos bonom fanns, och . med den snillets öfverläg-en het, som alla hos honom mås!e erkänn, skulle kunnat verka mera för sitt lands pånvitfödel-e, än någon annan regent af hans samtida, blott han haft män omkring sig, som niiskt bistått honom, då ban 1fvades af tankarre på samhällsförbättring. Hvilka voro de män, som ledde honom från dessa tankar, och som slutligen tryckte det stationäras pregel på hans regeringssystem? Vi frukta att de varit många, både ännu lefvande och redan döda. Det ör med dem historien kommer att anställa sin stränga räfst då Carl Johans regering en dag lägges på opartisk vågskål. Vi hoppas att våra konservative, sedan de läst de ofvan citerade ytranderne af Carl Johan, skola låta en betydlig del af sina påståenden falla, att nästan ingenting finnes i det svenska sambhällsskicket, som behöfver förbättras. Vi känna att C:rlJoban är för dem en auktoritet, större än någon annan, och man bör således ej betvifla, att ju hans ord skola på dem göra ett djuvt intryck. M hända skall man vid den stundande riksdagen få se hr von Hartmansdorff i ra för förbättrandet af vårt lagverk, och beträda de reformförslag, som syfta att sätta någonting bältre i stället för det, som Carl Johan redan för ett fjerdedels sekel sedan fann så bristfilligt. Hvem vet huru det redan i nästa månad kan komma att gå med sjelfva Tiden, om den ej i stället att gå baklänges, såsom ämnadt var, kommer att taga sin namne till förebild och verkligen gå framåt? BOKHANDELS-BULLETIN. Sånger för Mansröster, Svenska Armeen till