han. Han tror sig derföre hellre böra ptill öfversättarens bebjertande framställa några obetydliga detaljanmärkningar, som här och der under första genomläsningen tvingat sig på honom., Dessa anmärkningar äro ej blott ämnade åt öfversättaren, utan äfven åt allmänheten, enär de här finnas publicerade. Anm:ne äro i sjelfva. verket många; men ref. säger artigt, att deras obetydlighet bäst torde bevisa det helas (arbetets) förtjenstfullhet. Han önskar den talangfulle öfvers. tid cch krafter att lyckligen sluta det stora företaget. 53) Ansgarius. Bilder ur Nord-Apostelns lif i XIV sånger af C. E. Fahlerantz. Denna rec. af T—n är en af de utförligaste man i Frey funnit öfver något arbete. Hr T—n gör på slutet den anmärkningen om poesien, alt ascetiskt syfte icke tillkommer den. Den går icke ut på att upplysa, väcka eller förbättra, hvarföre äfven den abstrakt didaktiska genren må aktas såsom den läögsta, ja, såsom en afart. Men, å andra sidan, ju mindre den docerar, ju renare den afspeglar den objektiva ideens helighet, sanning och skapande kraft, desto rikare inflytande utöfvar den. Anmärkningen är ganska riktig, om man med några ord supplerar första satsen, hvilken eljest står iskärande strid mot det efterföljande. Meningen måste vara, att poesien icke skall upplysa, väcka och förbättra genom uttalade maximer öfver likt och olikt, predikande, docerande 0. s. v.; men att den icke alls skulle gå ut på att upplysa, väcka och förädla,, såsom det här låter, efter satsen afslutas och en ny börjar med hvarföre; är för mycket orimligt, och dessutom af rec. sjelf motsagdt genom framställningen om det rika inflytandet, poesien utöfvar, hvilket väl måtte vara till menniskans amelioration. I afseende på Ansgarius enskildt kan det möjligen hända, att anm. bör -läsas utan supplement, såsom rec. nedskrifvit den; och att han således menat sin sats blott speciellt för det han här recenserade. 6) En Komedi, och Mäster Smidt, skådespel af J. Jolin. Rec. (—P—) gör all rättvisa åt dessa förtjenstfulla . dramatiska arbeten, ehuru han ej är blind för det felet, i En Komedi, att här och der falla ur den dramatiska tonen och öfvergå till en docerande,. Mäster Smidt berömmes ännu mera: ideen är lycklig och värdig, och utförandet godt. På slutet kommer rec. till någon polemik, hvilken han förutsätter såsom riktad mot hr J., och hvilken han bemöter med dessa ord: Jolins härmning som skådespelare tro vi ej heller på. Ty då åskådarens känsla aldrig störes af en ertappad karrikatur, så måste man taga för gilvet, att han icke härmar, utan idealiserar., 7) Original-bibliotek, 1II årg. h. 4—7. Perningar och Arbete, af Onkel Adam. Rec. (—NL—) gör straxt i början mot dem, som förkasta eller söka förlöjliga vår tids filantropiska sträfvanden, följande ganska goda motanmärkning: Brödrakärleken, den praktiska kristendomens innersta tanke, har flammat upp med en innerlighet, som hittills ej i samma grad och omfattning försports, om man också kan hoppas den både renare och starkare i en aflägsen framtid. Det må nu fritt hända, att denna filantropismens id förvrides och missbrukas af personer, som icke kunna eller vilja densamma rätt uppfatta; den må förlöjligas af dem, som hafva sin uträkning vid att motverka densamma; vanställas af dem, som sakna förstånd och insigt att göra den gällande; och kränkas af dem, som icke blygas att använda äfven det högsta, såsom medel för sjelfviska ändamål: det skall i alla fall icke kunna nekes, att denna id är värd att allmänt omfattas, såsom den ock kemäktigat sig många ljusa hufvuden och ädla hbjertan uti tidehvarfvet. Han kommer sedan mera speciellt till ifrågavarande arbete, hvars uppgift ban framställer vara: Att i en tafla framställa bördens obekymrade sjelfbelåtenhet, som i en verld full af lifiighet och läflan leder till lättja och ekonomisk undergång; arbetets frimodighet, som i förening med karaktärens ädelhet besitter den äkta stoltheten, som hvarken förödmjukar eller lider förödmjukelse: brottslingens usla belägenhet, som ej ensamt häfves af ånger och förbättring, utan fordrar undsättning af medmenniskor, en materiell hjelp i rättan tid; den för-! offade liderligheten, som förhärdas af brist på framid, och den äkta menniskokärleken, som ej vill förot on