han. Han tror sig derföre hellre böra ptill
öfversättarens bebjertande framställa några obe-
tydliga detaljanmärkningar, som här och der
under första genomläsningen tvingat sig på ho-
nom., Dessa anmärkningar äro ej blott äm-
nade åt öfversättaren, utan äfven åt allmänheten,
enär de här finnas publicerade. Anm:ne äro
i sjelfva. verket många; men ref. säger artigt,
att deras obetydlighet bäst torde bevisa det
helas (arbetets) förtjenstfullhet. Han önskar
den talangfulle öfvers. tid cch krafter att lyck-
ligen sluta det stora företaget.
53) Ansgarius. Bilder ur Nord-Apostelns lif
i XIV sånger af C. E. Fahlerantz. Denna rec.
af T—n är en af de utförligaste man i Frey
funnit öfver något arbete. Hr T—n gör på
slutet den anmärkningen om poesien, alt asce-
tiskt syfte icke tillkommer den. Den går icke
ut på att upplysa, väcka eller förbättra, hvar-
före äfven den abstrakt didaktiska genren må
aktas såsom den läögsta, ja, såsom en afart.
Men, å andra sidan, ju mindre den docerar,
ju renare den afspeglar den objektiva ideens
helighet, sanning och skapande kraft, desto ri-
kare inflytande utöfvar den. Anmärkningen
är ganska riktig, om man med några ord sup-
plerar första satsen, hvilken eljest står iskäran-
de strid mot det efterföljande. Meningen måste
vara, att poesien icke skall upplysa, väcka och
förbättra genom uttalade maximer öfver likt
och olikt, predikande, docerande 0. s. v.; men
att den icke alls skulle gå ut på att upplysa,
väcka och förädla,, såsom det här låter, efter
satsen afslutas och en ny börjar med hvar-
före; är för mycket orimligt, och dessutom af
rec. sjelf motsagdt genom framställningen om
det rika inflytandet, poesien utöfvar, hvilket
väl måtte vara till menniskans amelioration.
I afseende på Ansgarius enskildt kan det möj-
ligen hända, att anm. bör -läsas utan supple-
ment, såsom rec. nedskrifvit den; och att han
således menat sin sats blott speciellt för det
han här recenserade.
6) En Komedi, och Mäster Smidt, skådespel
af J. Jolin. Rec. (—P—) gör all rättvisa åt
dessa förtjenstfulla . dramatiska arbeten, ehuru
han ej är blind för det felet, i En Komedi, att
här och der falla ur den dramatiska tonen
och öfvergå till en docerande,. Mäster Smidt
berömmes ännu mera: ideen är lycklig och
värdig, och utförandet godt. På slutet kom-
mer rec. till någon polemik, hvilken han för-
utsätter såsom riktad mot hr J., och hvilken
han bemöter med dessa ord: Jolins härmning
som skådespelare tro vi ej heller på. Ty då
åskådarens känsla aldrig störes af en ertappad
karrikatur, så måste man taga för gilvet, att
han icke härmar, utan idealiserar.,
7) Original-bibliotek, 1II årg. h. 4—7. Per-
ningar och Arbete, af Onkel Adam. Rec.
(—NL—) gör straxt i början mot dem, som
förkasta eller söka förlöjliga vår tids filantro-
piska sträfvanden, följande ganska goda motan-
märkning:
Brödrakärleken, den praktiska kristendomens in-
nersta tanke, har flammat upp med en innerlighet,
som hittills ej i samma grad och omfattning för-
sports, om man också kan hoppas den både renare
och starkare i en aflägsen framtid.
Det må nu fritt hända, att denna filantropismens
id förvrides och missbrukas af personer, som icke
kunna eller vilja densamma rätt uppfatta; den må
förlöjligas af dem, som hafva sin uträkning vid att
motverka densamma; vanställas af dem, som sakna
förstånd och insigt att göra den gällande; och krän-
kas af dem, som icke blygas att använda äfven det
högsta, såsom medel för sjelfviska ändamål: det skall
i alla fall icke kunna nekes, att denna id är värd
att allmänt omfattas, såsom den ock kemäktigat
sig många ljusa hufvuden och ädla hbjertan uti ti-
dehvarfvet.
Han kommer sedan mera speciellt till ifråga-
varande arbete, hvars uppgift ban framställer
vara:
Att i en tafla framställa bördens obekymrade
sjelfbelåtenhet, som i en verld full af lifiighet och
läflan leder till lättja och ekonomisk undergång;
arbetets frimodighet, som i förening med karaktä-
rens ädelhet besitter den äkta stoltheten, som hvar-
ken förödmjukar eller lider förödmjukelse: brottslin-
gens usla belägenhet, som ej ensamt häfves af ån-
ger och förbättring, utan fordrar undsättning af med-
menniskor, en materiell hjelp i rättan tid; den för-!
offade liderligheten, som förhärdas af brist på fram-
id, och den äkta menniskokärleken, som ej vill för-
ot on