Min kära komminister, jag har efterskickat er, för att bedja er bereda den stackars fru Wäsström på ännu en Jobspost! Jag önskar, det måtte blifva den sistalv Har hennes man förlist? Nej, men hennes bror ligger nära döden.s ,Det vill säga, att sedan vår arma Albertina är räddad ur grefve Adelbeims klor, så har han uttömt sitt raseri på den stackars ynglingen, som han ägde i sitt våld! Så är det. Beklagligen har han denna gång lagen på sin sida! Richter försökte rymma, blef ertappad, har i dag sprungit gatlopp och är... döende. Gubben satt stum. : Ske Guds vilja! sade han omsider. Men, nådigste herre, hvad har den olycklize ynglingen gjort, att han måst blifva gardeskarl ? -.Mig veterligen intet onåt! Då jag nu på morgonen fick veta, hvad som skett, skickade jag efter er, på det att ni som prest och deras vän måtte kunna trösta både bror och syster!... Men ursäkta mig, komminister Flodman, min tid är knapp, och min betjent skall derföre visa er vägen till den olyckliges boning.n Gubben tog afsked. Det fägnar mig,, tillade Sparren då, att händelsen fört oss tillsamman. Jag har i er lärt känna en rättskaffens man, en verklig ordets tjenare, och jag lofvar, att första lediga pastorat jag igenom vän och väns vänner kan disponera .... Herr baron och öfverståthållare! tala ej om befor-dran ... dertill är jag för gammal, och har dessutom lofvat mina kära sockenbor, att bos dem framlefva mina återstående dagarl! Sparren betrakiade gubben med förvåning. Efter så är, tag då åtminstone dettay,... han drog en ) briljanterad ring af fingret... såsom minne af en man, hvars högaktning ni vunnit, ochsom icke är fallen för att slösa med den. TLiknade alla prester er, så vore menni-: skorna båttre, och religionen aldrig beledd.n Sedan Flodman aflägsnat sig, sneglade den honom iåtföljande betjenten alltjemt-på den gamles finger, der ringen glimmade, och kunde ej komma ifrån sin förundran öfver, att. sådant der Guds ord från landet skulle kunna! få en sådan present af den ingenting mindre än prestkära baronen. På höjden af Slottsbacken tvärstannade :Flodman, kastade ögonen ned åt Skeppsbron, och utropade: Hvad ser jag? villar mig min syn? Gustaf! Gustafl,