Min kära komminister, jag har efterskickat er, för att
bedja er bereda den stackars fru Wäsström på ännu en
Jobspost! Jag önskar, det måtte blifva den sistalv
Har hennes man förlist?
Nej, men hennes bror ligger nära döden.s
,Det vill säga, att sedan vår arma Albertina är räddad
ur grefve Adelbeims klor, så har han uttömt sitt raseri
på den stackars ynglingen, som han ägde i sitt våld!
Så är det. Beklagligen har han denna gång lagen på
sin sida! Richter försökte rymma, blef ertappad, har i dag
sprungit gatlopp och är... döende.
Gubben satt stum. :
Ske Guds vilja! sade han omsider. Men, nådigste
herre, hvad har den olycklize ynglingen gjort, att han måst
blifva gardeskarl ?
-.Mig veterligen intet onåt! Då jag nu på morgonen
fick veta, hvad som skett, skickade jag efter er, på det att
ni som prest och deras vän måtte kunna trösta både bror
och syster!... Men ursäkta mig, komminister Flodman,
min tid är knapp, och min betjent skall derföre visa er
vägen till den olyckliges boning.n
Gubben tog afsked.
Det fägnar mig,, tillade Sparren då, att händelsen fört
oss tillsamman. Jag har i er lärt känna en rättskaffens
man, en verklig ordets tjenare, och jag lofvar, att första
lediga pastorat jag igenom vän och väns vänner kan dispo-
nera ....
Herr baron och öfverståthållare! tala ej om befor--
dran ... dertill är jag för gammal, och har dessutom lofvat
mina kära sockenbor, att bos dem framlefva mina återstå-
ende dagarl!
Sparren betrakiade gubben med förvåning.
Efter så är, tag då åtminstone dettay,... han drog en
) briljanterad ring af fingret... såsom minne af en man,
hvars högaktning ni vunnit, ochsom icke är fallen för att
slösa med den. TLiknade alla prester er, så vore menni-:
skorna båttre, och religionen aldrig beledd.n
Sedan Flodman aflägsnat sig, sneglade den honom iåt-
följande betjenten alltjemt-på den gamles finger, der rin-
gen glimmade, och kunde ej komma ifrån sin förundran
öfver, att. sådant der Guds ord från landet skulle kunna!
få en sådan present af den ingenting mindre än prestkära
baronen.
På höjden af Slottsbacken tvärstannade :Flodman, ka-
stade ögonen ned åt Skeppsbron, och utropade:
Hvad ser jag? villar mig min syn? Gustaf! Gustafl,