Litteraturöfversigten vidrör: 4) Im. Ilmonis
Bidrag till Nordens (?) Sjukdomshbistoria. A:sta
delen utg. i Helsingfors 4846. Denna del om-
fattar historien om de i Norden förekommande
sjukdomar från de äldsta tider till och med de!
45:de århundradet. Detta i ett af Sverige:
grannländer utgifna arbete bör hos oss väck:
uppmärksamhet genom behandlandet af ett:
vår egen litteratur föga bnarbetadt ämne, och
genom de upplysningar det sprider öfver er
mängd data inom vår egen historia. Se t. ex
hela framställningen om Digerdöden, dess till
komst, utsträckning och härjningar; hvarom vi
ur hr W:s recension införa följande utdrag:
Efter att redan år 4333 hafva yppats i Kina,
utbredde den sig derifrån i vestlig riktning öfver
Hög-Asien och Vest-Asien till Europa, härjade 14347
Constantinopel och det sydliga Europas hamnar
döljande året det inre af Frankrike och Italien, vi
sade sig 4348 i England och Tyskland, 1350 i Lö-
Peck och andra städer vid Östersjön. 41350 förmo:
das den med ett engelskt skepp hafva ankommit till
Jutland. Detta fartyg, hvars besättning redan på
hafvet utdött, hade drifvit på jutländska val-
len och der blifvit beträdt af ortens invånare, hvil-
ka upptogo de. inficierade varorna och derigenom
sjelfve genast insjuknade och utbredde smittan till
andra delar af landet. Följande år spriddes den till
danska öarne och 4350 synes den hafva inbrutit i
Skåne. 4349 hade den redan inträngt i Norge vid
Bergen genom ett fartyg från London och 4350 sy-
nes den hafva våldsammast rasat i Sverige, äfven-
som i Finland, och sannolikt fortsattes härjningarna
äfven följande året. 4350—4353 fanns den i Ryss-
Tand.
Digerdödens härjningar voro öfver all föreställning
förfärliga. I många städer utdogo alla invånarne
-och de flesta byar blefvo helt och hållet utödde. I
Danmark skall icke mer än !, af befolkningen haf-
va blifvit öfver och i Norge knappast !V,. I Stock-
holm kunde på långt när icke alla lik blifva be-
grafna, utan gatorna voro täckta af döda kroppar. I
landsorten blefvo hela socknar utödda och i Upland
skall blott ; af befolkningen blifvit öfver.
2) Forts. och slut af —A—Ö:s rec. af P.
Wieselgrens nSveriges sköna Litteratur,, A4:sta
delen, Kyrkans sköna Litteratur, 4:a häft., 2:a
upplagan. Här talas mindre om hr W:s bok,
ehuru dock på slutet några enskilda små an-
märkningar göras, än om förhållandet emellan
protestaniism och katholicism, samt den förras
faktiska uppträdande i Sverige. Vi hafva i fö-
regående häften sett, att denne rec. kastat ett
ljusötver flera sakförhållanden, rörande Wasako-
nungarne, som sätter dem i en annan dager,
än man vanligen föreställer sig: Gustaf I blir
vida mörkare: Johsn HI ljusare. Hr —4—0O
bar i allmänhet en ganska skarp penna emot
protestanternas förfaranden; och han tyckes se
sakerna temligen obeslöjade. Man talar, säger
han, mycket gerna om katholicismens menni-
skostadgar , men sällan om Symbolicismens.
Charlataneriet att förkättra personer, hvilket
naturligtvis grundas på skrifttolkning, fram-
hålles genom flera i ögonen fallande data, så-
som förföljelserna mot H. Spegel, hvilken lik-
väl nu paf erkebiskop C. F. af Wingård helsas
för den störste företrädaren (sid. 220); och
indragandet af Svedbergs psalmbok m. m.
3) Gömdt är icke Glömdt, hist. bidrag, saml.
af C. F. Ridderstad, II häft., innefattande den in-
tressanta biografien öfver C. A. Boheman, isyn-
nerhet belysningar öfver förföljelserna mot ho-
nom 41802 och 1814.
4) Också ett ord öfver Tidens religiösa fråga,
af E. G. Geijer. Rec. tx) gör öfver denna lilla
skrift en utförlig och ganska läsbar framställ-
ning. Han slutar med dessa ord:
Ått denna bok skulle väntas med ifver och ny-
fikenhet, var naturligt; och att den har sin märk-
lighet och är i hög grad läsvärd, skall läsaren finna,
äfven om han känner sig benägen att med oss in-
stämma deruti, att sista afdelningen icke är i värde
fullt jemförlig med de två föregående, isynnerhet
den första. En gammal djupsinnig häfdeforskares
och tänkares spådom om vår politiska och religiösa
framtid må i sanning vara förtjent af att erfaras
och läggas på minnet.
4) Shakespeares Dramatiska arbeten, öfvers.
af C. A. Hagberg 4 b. inneh. En Midsommar-
nattsdröm, Coriolanus och Hamlet. Ref. (0.)!
har egnat en temligen utförlig kritik åt denna
nya öfversättning af Shakespeare. ,Att sär-
skildt påpeka alla de ställen, som i den nu
utkomna 4:a delen synts ref. framför andra
lyckade, skulle vara en öfverflödig mödav, säger
ERSATT ET SS Str NS ET