Litteraturöfversigten vidrör: 4) Im. Ilmonis Bidrag till Nordens (?) Sjukdomshbistoria. A:sta delen utg. i Helsingfors 4846. Denna del omfattar historien om de i Norden förekommande sjukdomar från de äldsta tider till och med de! 45:de århundradet. Detta i ett af Sverige: grannländer utgifna arbete bör hos oss väck: uppmärksamhet genom behandlandet af ett: vår egen litteratur föga bnarbetadt ämne, och genom de upplysningar det sprider öfver er mängd data inom vår egen historia. Se t. ex hela framställningen om Digerdöden, dess till komst, utsträckning och härjningar; hvarom vi ur hr W:s recension införa följande utdrag: Efter att redan år 4333 hafva yppats i Kina, utbredde den sig derifrån i vestlig riktning öfver Hög-Asien och Vest-Asien till Europa, härjade 14347 Constantinopel och det sydliga Europas hamnar döljande året det inre af Frankrike och Italien, vi sade sig 4348 i England och Tyskland, 1350 i LöPeck och andra städer vid Östersjön. 41350 förmo: das den med ett engelskt skepp hafva ankommit till Jutland. Detta fartyg, hvars besättning redan på hafvet utdött, hade drifvit på jutländska vallen och der blifvit beträdt af ortens invånare, hvilka upptogo de. inficierade varorna och derigenom sjelfve genast insjuknade och utbredde smittan till andra delar af landet. Följande år spriddes den till danska öarne och 4350 synes den hafva inbrutit i Skåne. 4349 hade den redan inträngt i Norge vid Bergen genom ett fartyg från London och 4350 synes den hafva våldsammast rasat i Sverige, äfvensom i Finland, och sannolikt fortsattes härjningarna äfven följande året. 4350—4353 fanns den i RyssTand. Digerdödens härjningar voro öfver all föreställning förfärliga. I många städer utdogo alla invånarne -och de flesta byar blefvo helt och hållet utödde. I Danmark skall icke mer än !, af befolkningen hafva blifvit öfver och i Norge knappast !V,. I Stockholm kunde på långt när icke alla lik blifva begrafna, utan gatorna voro täckta af döda kroppar. I landsorten blefvo hela socknar utödda och i Upland skall blott ; af befolkningen blifvit öfver. 2) Forts. och slut af —A—Ö:s rec. af P. Wieselgrens nSveriges sköna Litteratur,, A4:sta delen, Kyrkans sköna Litteratur, 4:a häft., 2:a upplagan. Här talas mindre om hr W:s bok, ehuru dock på slutet några enskilda små anmärkningar göras, än om förhållandet emellan protestaniism och katholicism, samt den förras faktiska uppträdande i Sverige. Vi hafva i föregående häften sett, att denne rec. kastat ett ljusötver flera sakförhållanden, rörande Wasakonungarne, som sätter dem i en annan dager, än man vanligen föreställer sig: Gustaf I blir vida mörkare: Johsn HI ljusare. Hr —4—0O bar i allmänhet en ganska skarp penna emot protestanternas förfaranden; och han tyckes se sakerna temligen obeslöjade. Man talar, säger han, mycket gerna om katholicismens menniskostadgar , men sällan om Symbolicismens. Charlataneriet att förkättra personer, hvilket naturligtvis grundas på skrifttolkning, framhålles genom flera i ögonen fallande data, såsom förföljelserna mot H. Spegel, hvilken likväl nu paf erkebiskop C. F. af Wingård helsas för den störste företrädaren (sid. 220); och indragandet af Svedbergs psalmbok m. m. 3) Gömdt är icke Glömdt, hist. bidrag, saml. af C. F. Ridderstad, II häft., innefattande den intressanta biografien öfver C. A. Boheman, isynnerhet belysningar öfver förföljelserna mot honom 41802 och 1814. 4) Också ett ord öfver Tidens religiösa fråga, af E. G. Geijer. Rec. tx) gör öfver denna lilla skrift en utförlig och ganska läsbar framställning. Han slutar med dessa ord: Ått denna bok skulle väntas med ifver och nyfikenhet, var naturligt; och att den har sin märklighet och är i hög grad läsvärd, skall läsaren finna, äfven om han känner sig benägen att med oss instämma deruti, att sista afdelningen icke är i värde fullt jemförlig med de två föregående, isynnerhet den första. En gammal djupsinnig häfdeforskares och tänkares spådom om vår politiska och religiösa framtid må i sanning vara förtjent af att erfaras och läggas på minnet. 4) Shakespeares Dramatiska arbeten, öfvers. af C. A. Hagberg 4 b. inneh. En Midsommarnattsdröm, Coriolanus och Hamlet. Ref. (0.)! har egnat en temligen utförlig kritik åt denna nya öfversättning af Shakespeare. ,Att särskildt påpeka alla de ställen, som i den nu utkomna 4:a delen synts ref. framför andra lyckade, skulle vara en öfverflödig mödav, säger ERSATT ET SS Str NS ET