henne skeden, hvars innehåll hon, blott på Anders
försäkran att det vore henne nyttigt samt utan at
efterfråga dess beståndsdelar, villigt och på en gån;
intagit, hvarefter de begge ingått i kontoret, de:
Anders låtit hustrun ytterligare på giftet förtär:
något svagdricka. Om hvad efter brottets fullbor
dande sig tilldragit, vidhöll Anders sin förra berät
telse. Vid åsynen af hustruns lidande, hade har
väl gripits af ånger, men ej af fruktan, och troend
att hustrun genom kräkningarne skulle befrias frår
giftet och sålunda blifva återställd, underlåtit at
tillkalla läkare. Ingen hade i brottet varit delaktig
Anders moder förklarade sig alltid frukta för de
mot sonens vilja honom påtvingade giftermålet.
Den aflidnas moder sade om dottren, att denn:
i lifstiden varit enfaldig i sina hymörer. Ander
hade under hustruns sjukdom sökt förebygga at
denna skulle få tala enskildt vid modren. Efte
dödsfallet hade han visat sig så kall, att det väck
svärföräldrarnes förundran.
För en sin syster hade Maja beklagat sig öfve:
Anders och sagt: han tycker, att jag är dum
men han sjelf är ej slugare, samt dessutom omta-
lat att Anders vid något tillfälle till hustrun ytt-
rat, att fadren finge taga igen både henne och
barnet, emedan Anders ämnade begifva sig till
Amerika.
Några personer hade i trakten sett en gubbe, så-
dan Anders beskrifvit den, hvilken till honom
skulle sålt giftet. Somliga trodde honom vara West-
göthe. En sade, att denne gubbe uppgifvit sig vara
ifrån Småland, samt till salu utbjudit jemväl mer-
curium). I denne gubbe trodde sig somliga hafva
igenkänt en vid namn Bengt Persson från Stock-
ängen, på Dansby ägor, inom Westra Ny försam-
ling. Denne efterspanades, anträffades slutligen, in-
ställdes för rätten och uppga sig vara 69 år gam-
mal. Sedan flera år tillbaka plägade han kring-
vandra i Östergöthlands län och handla med spik.
En del af året uppehöll han sig i sin bostad, tor-
pet Stockängen på Dansby ägor. I Maj månad
4846 hade han väl på väg åt Dahls härad passerat
Motala samt kronoparken Fåhlhagen; men dervid
hade han icke begagnat den väg, som, enligt hvad
han kände, ledde till den honom alldeles obekante
Gustafs bostad. Ej hade han således der stannat
och samtalat med någon person, än mindre hade
han handlat med gift.
Tvenne vittnen berättade, att Bengt ifrågavarande
Pingsttid till dem utbjudit hvitt, såsom arsenik
bland allmänheten nämnes, och deraf vid tillfället
framvisat några bitar.
Bengt nekade sanningen af dessa vittnesmål. Hvad
han utbjudit, hade varit glasgallan, ett ämne, till
utseendet likt arsenik, och hvilket vid glasblåsning
afsöndras samt sedermera, fint stött, plägar använ-
das såsom botemedel mot utslagssjukdomar.
Anders ville icke i Bengt igenkänna den, hvil-
ken till honom sålt giftet. Likväl hade Anders vid
.illfället varit skygg för att närmare betrakta den
okände, och hade sålunda svårt att igenkänna ho-l!
nom. För öfrigt började nu Anders åter påstå, att
an trott arseniken vara hustrun heilsosam, och der-
öre gifvit henne densamma.
Häradsrätten dömde Anders, att genom halshugg-
ning mista lifvet, men frikände Bengt och öfriga,
mn -— TF oo a KR AT
mark oo RR 0 a