henne skeden, hvars innehåll hon, blott på Anders försäkran att det vore henne nyttigt samt utan at efterfråga dess beståndsdelar, villigt och på en gån; intagit, hvarefter de begge ingått i kontoret, de: Anders låtit hustrun ytterligare på giftet förtär: något svagdricka. Om hvad efter brottets fullbor dande sig tilldragit, vidhöll Anders sin förra berät telse. Vid åsynen af hustruns lidande, hade har väl gripits af ånger, men ej af fruktan, och troend att hustrun genom kräkningarne skulle befrias frår giftet och sålunda blifva återställd, underlåtit at tillkalla läkare. Ingen hade i brottet varit delaktig Anders moder förklarade sig alltid frukta för de mot sonens vilja honom påtvingade giftermålet. Den aflidnas moder sade om dottren, att denn: i lifstiden varit enfaldig i sina hymörer. Ander hade under hustruns sjukdom sökt förebygga at denna skulle få tala enskildt vid modren. Efte dödsfallet hade han visat sig så kall, att det väck svärföräldrarnes förundran. För en sin syster hade Maja beklagat sig öfve: Anders och sagt: han tycker, att jag är dum men han sjelf är ej slugare, samt dessutom omtalat att Anders vid något tillfälle till hustrun yttrat, att fadren finge taga igen både henne och barnet, emedan Anders ämnade begifva sig till Amerika. Några personer hade i trakten sett en gubbe, sådan Anders beskrifvit den, hvilken till honom skulle sålt giftet. Somliga trodde honom vara Westgöthe. En sade, att denne gubbe uppgifvit sig vara ifrån Småland, samt till salu utbjudit jemväl mercurium). I denne gubbe trodde sig somliga hafva igenkänt en vid namn Bengt Persson från Stockängen, på Dansby ägor, inom Westra Ny församling. Denne efterspanades, anträffades slutligen, inställdes för rätten och uppga sig vara 69 år gammal. Sedan flera år tillbaka plägade han kringvandra i Östergöthlands län och handla med spik. En del af året uppehöll han sig i sin bostad, torpet Stockängen på Dansby ägor. I Maj månad 4846 hade han väl på väg åt Dahls härad passerat Motala samt kronoparken Fåhlhagen; men dervid hade han icke begagnat den väg, som, enligt hvad han kände, ledde till den honom alldeles obekante Gustafs bostad. Ej hade han således der stannat och samtalat med någon person, än mindre hade han handlat med gift. Tvenne vittnen berättade, att Bengt ifrågavarande Pingsttid till dem utbjudit hvitt, såsom arsenik bland allmänheten nämnes, och deraf vid tillfället framvisat några bitar. Bengt nekade sanningen af dessa vittnesmål. Hvad han utbjudit, hade varit glasgallan, ett ämne, till utseendet likt arsenik, och hvilket vid glasblåsning afsöndras samt sedermera, fint stött, plägar användas såsom botemedel mot utslagssjukdomar. Anders ville icke i Bengt igenkänna den, hvilken till honom sålt giftet. Likväl hade Anders vid .illfället varit skygg för att närmare betrakta den okände, och hade sålunda svårt att igenkänna ho-l! nom. För öfrigt började nu Anders åter påstå, att an trott arseniken vara hustrun heilsosam, och deröre gifvit henne densamma. Häradsrätten dömde Anders, att genom halshuggning mista lifvet, men frikände Bengt och öfriga, mn -— TF oo a KR AT mark oo RR 0 a