Var helsad Nordens skald, som ej förglömde De dina, som i furuskogen bo! Här också månget ynglingshjerta drömde Om Hagbarts kärlek och skön Signes tro, Om Hakon, som de Christnes Gud afskydde Och trälamördad bort med Oden flydde. Det gamla Sverige blifvit armt på skalder, Fast månget hjerta brister ut i sång. Nu tjusas vi af Danasångens Balder Och skola minnas dina toners gång, Och du skall gömma uti troget sinne, Att Nordens hopp är ett, som Nordens minne. Knappt hade skalden kastat ögat härpå, förrän en skallande salut af mångdubblade bergsskott, med hvilken kanoners dunder icke kan mäta sig, dånade ur djupet. Hans blickar klarnade härvid och intrycket var i sanning storartadt. Efter grufvans beseende förde honom baron Tamm till sitt sköna Österby, der middag intogs och några stunder tillbragtes med åskådandet, dels af den der befintliga utmärkta tafvelsamlingen, dels af stället och dess omgifningar, hvarunder han njöt af den eleganta trefnad, hvarföre Österby är så berömdt. På aftonen återvände Oehlenschläger och hans följeslagare till Upsala. Westervik d. 28 Juli 4847. I går förekom bär en liten folkfest, då ett fartyg gick af stapeln, nemligen det af hr byggmästaren Berg för hr L. J. Hjerts as i Stockholm räkning i år byggda skepp af 4359 svåra läster, som kommer att föras af hr kapten Werngren, jemväl intressent i fartyget, och hvilkea i och för dess byggnad vistats härstädes sedan sistlidne vinter. Såsom vanligt vid dylika tillfällen, hade nästan hela stadens befolkning kommit ned till stranden såsom åskådare. Skeppet är, enligt allas omdöme, bygdt med särdeles omsorg och efter en för ögat utmärkt vacker konstruktion, hvartill hr byggmästaren Weilbach vid Stora varfvet i Stockholm utarbetat ritningen. Det uppstår alltid vid sådana tillfällen en viss tystnad och spänd väntan vid ljudet af de klubbor och hamrar, som fälla undan stöttorna, och denna stegras i det ögonblick då låset spränges; och när det vackra skeppet stadigt gled ned för rännan i vågorna, hördes ett allmänt hurrarop så väl om bord som från stranden, hvilket med ökad liflighet förnyades, då den upphissade flaggan. flög ut för vinden och den nyfikne åskådaren derpå läste namnet: Jenny Lind. Sedan fartyget blifvit invarpadt och fästadt vid bryggan, samt en beqväm uppgång dertill apterats, anställdes om bord den vanliga invigningsfesten, dervid skålar druckos för fartygets lycka, för dess redare, för dess förare, kapten Weerngren, för alla dem som bidragit till skeppets byggnad, för sjömannayrket, för handel och sjöfart m. fl., samt jemväl en för skepnets namn: Jenny Lind, dervid en af de närvarande författade följande inpromtu upplästes: Du nya skepp, som nu på böljan vaggar och smekes ömt af Vestans blida vind, som nu så stolt, så gladt, så hoppfullt flaggar, i vetskap att du heter Jenny Lind! må hennes framgång följa dig på vågen, der seglarn ilar för sitt öde blind; att fängsla lyckan, göra den bevågen, vi dricke för din genius, Jenny Lind! Den härstädes nyligen bildade sångföreningen, jemte andra härvarande sångare, förherrligade tillfållet och lifvade skålarne. SR