Var helsad Nordens skald, som ej förglömde
De dina, som i furuskogen bo!
Här också månget ynglingshjerta drömde
Om Hagbarts kärlek och skön Signes tro,
Om Hakon, som de Christnes Gud afskydde
Och trälamördad bort med Oden flydde.
Det gamla Sverige blifvit armt på skalder,
Fast månget hjerta brister ut i sång.
Nu tjusas vi af Danasångens Balder
Och skola minnas dina toners gång,
Och du skall gömma uti troget sinne,
Att Nordens hopp är ett, som Nordens minne.
Knappt hade skalden kastat ögat härpå, förrän en
skallande salut af mångdubblade bergsskott, med
hvilken kanoners dunder icke kan mäta sig, dånade
ur djupet. Hans blickar klarnade härvid och in-
trycket var i sanning storartadt.
Efter grufvans beseende förde honom baron Tamm
till sitt sköna Österby, der middag intogs och nå-
gra stunder tillbragtes med åskådandet, dels af den
der befintliga utmärkta tafvelsamlingen, dels af stäl-
let och dess omgifningar, hvarunder han njöt af
den eleganta trefnad, hvarföre Österby är så be-
römdt.
På aftonen återvände Oehlenschläger och hans föl-
jeslagare till Upsala.
Westervik d. 28 Juli 4847.
I går förekom bär en liten folkfest, då ett far-
tyg gick af stapeln, nemligen det af hr byggmästa-
ren Berg för hr L. J. Hjerts as i Stockholm räkning
i år byggda skepp af 4359 svåra läster, som kommer
att föras af hr kapten Werngren, jemväl intressent
i fartyget, och hvilkea i och för dess byggnad vi-
stats härstädes sedan sistlidne vinter. Såsom van-
ligt vid dylika tillfällen, hade nästan hela stadens
befolkning kommit ned till stranden såsom åskå-
dare. Skeppet är, enligt allas omdöme, bygdt med
särdeles omsorg och efter en för ögat utmärkt vac-
ker konstruktion, hvartill hr byggmästaren Weil-
bach vid Stora varfvet i Stockholm utarbetat rit-
ningen. Det uppstår alltid vid sådana tillfällen en
viss tystnad och spänd väntan vid ljudet af de klub-
bor och hamrar, som fälla undan stöttorna, och
denna stegras i det ögonblick då låset spränges; och
när det vackra skeppet stadigt gled ned för rännan
i vågorna, hördes ett allmänt hurrarop så väl om
bord som från stranden, hvilket med ökad liflighet
förnyades, då den upphissade flaggan. flög ut för
vinden och den nyfikne åskådaren derpå läste nam-
net: Jenny Lind. Sedan fartyget blifvit invarpadt
och fästadt vid bryggan, samt en beqväm uppgång
dertill apterats, anställdes om bord den vanliga in-
vigningsfesten, dervid skålar druckos för fartygets
lycka, för dess redare, för dess förare, kapten Weern-
gren, för alla dem som bidragit till skeppets bygg-
nad, för sjömannayrket, för handel och sjöfart m.
fl., samt jemväl en för skepnets namn: Jenny Lind,
dervid en af de närvarande författade följande in-
promtu upplästes:
Du nya skepp, som nu på böljan vaggar
och smekes ömt af Vestans blida vind,
som nu så stolt, så gladt, så hoppfullt flaggar,
i vetskap att du heter Jenny Lind!
må hennes framgång följa dig på vågen,
der seglarn ilar för sitt öde blind;
att fängsla lyckan, göra den bevågen,
vi dricke för din genius, Jenny Lind!
Den härstädes nyligen bildade sångföreningen,
jemte andra härvarande sångare, förherrligade till-
fållet och lifvade skålarne.
SR