detta hänseende finnes i eder kommit s nimärkta petition synes mig vis, lämplig, politisk och jag förenar mig deri af allt hjerta. (Vi också.) Är lagen af 1831, sådan vi kärne den, egnad att försäkra Frankrike om en sann, uppriktig representation, fullkomlg till sina rättigheter, sina åsigler, sina allmänna in!ressen? Se der den första frågan som framställer sig; och hvad svaret angår är vår öfvertygelse enhällig. (Ja! ja!) För att endast vidröra en speciel punkt finnes det väl någon hör som anser det rätt och förnuftigt, att Frankrikes första departement, centern för den curopeiska civilisationen, med sina 1,400,000 inn2ovånare, med de 4250 millioner, det årligen öser i skattkammarenr, med sina 47,009 el kiorcer, endast eger 44 deuterade eller ungefir 4 på 1200 valmän, under det alt på andra ställen, hvarest säkert det politiska förståndet är mnire utbildadt, antalet af deputerade är proportionsvis tio gånger större? (Nej! nej!) Doita är en af dessa orättvisor, ep af dessa olikheter, som det är omö ligt att lemna utan rättelse, seden man en gång väl insett dem. (Bifall.) Men, min2o herrar, kommen vil ihåg det, om j icke viljen att våra bemödanden inom kamMmaron i evighet skola blifva vanmästiga, så måsten j komma oss till bjelp. (Vi skole hjetpa eder!) Man förebrår oss någon gång al! icke visa nog allvar, ng kraf Hon nog ihärdigh:t. Må det vara oss tillåtet act återkosta dessa förebråslser på många af dem, som göra oss desamma. Må cet vara oss tillåtet all erinra dem, tilliva med den hedervärda sekreteraren för contralkommittöen, att i fria länder är det icke nog af valmännen, ia icke ens af do sin ple medborgarne, alt b!oit och bart hafva utsett sine deputerede. (Sannt! fortsatt bifall) Erinr. n er hvad som tillir rog sig vid diskussionen öfver valreformen; hr Guizots, hr Duchatels stora argument, bestod dot icke deruti, att landet skall vara Likgilligt för reformen? Vi tra ait detta skäl är falsk. (Ja! ja!) Och alt nyttan och nödvändigheten afen reform inses och ådagalägges mer och mer med hva dag. (Jal j2l) Men huru bevisa det så lär landet förbiifver stum och kän:lolöst? (Sannt.) Om denna förevänning icke beröfvas her Guizot och Duchatel till nästa år, så tv fien ieke att de ju skola bejena sig deraf med fö rdel ännu en gång. (Sannt.) De som dela 2 hafva åled sin skyldighet ati uppfylla, hika som vi hafva vår. Dot är icke nog att dec våra yitronden i tysthet och sttär, rör de sitta framför eldbrasan Toch läsa vår tidning, göra ofruktsamma önskningar för refor gång. (Bravo!) De miste utt:li krafifiit sin tanka, da miste att ice endast med bioita försäcring med gin fakta vederligaa hrr Guiz: os och Du(Jal ja!) Det finns ett valot slutet ef restaurationsn, förenat 0:s h hviltet vi ha va att tacka för våra fran det lyder och Gud skall bjelpa dig. är icke mi och att det ieke shell blilva (Biel) För öfrigt när jag nu ser här förenade den liberala oppos sitionens alla skiftn in eri tl tidpunkten för . a en ar år 1327, om hvilken jag nyss talade. ) Ni d restaurationens början had attnirgens vänner söndrat sig C det hvart och ett begrät si uppbof, voro somliga nöjda med restaurationen fö det denna, ehuru mycket ogerna, gifvit Frankrikt en representativ styrelse, och understödde denna, o0aktadt dess oförrätter, oaktadt dess fel emot dess motståndare af alla slag. Andra märkte redan dess beklagansvärda syftning, dess förderfliga afsigter och bekämpade den på laglig och parlamentarisk vig (De hade rätt.) Eu tredje parti ändtligen, yngre lifligare, otåligare, bemödade sig att öfverändakasts det medelst hemliga sällskaper och insurrektion. Ti den gick imedlertid sin gång och tvenne saker in träffade: å ena sidan insåg, efter några fruktlösa för sök, det häftigaste partiet, att våldsarnma revolulio ner utgöra sista resursen för ett undertryckt folk och att den lagliga kampen är den, der allmänna andan verkligen härdas och vinner kraft. (Ja, ja! andra sidan bortkastade restaurationen, frigjorc från sin oro, masken, proklamerade högt kontrarevo lutionens ider och tvang de hederligaste, de mes led