blef ett samta! med grefven, i hvilket afgjordes, att Al brecht skulle värfvas och Jeans fordna rum öiverlåtas til begagnande vid Albertinas bortröfvande, hvilket så lycklig tillintetgjordes af Louise. TJUGUSJUNDE KAPITLET. Med samma otålighet, som hon väntades, ilade Lows från staden till sin väns möte. Albertina ryste vid den fara, hon genom Louises rådig het undgått; hon var nära att falla till hennes fötter. Söta Albertina, inte är det värdt att göra väsen af et sådant lappri, som i sjlfva verket endast var eit lustig puts och på köpet inbringade mig en ganska vacker pre sent. Ser du, den här bröstnålen fick jag af baron, til belöning för min så kallade beslutsamhet. Lät oss nt glömma allt det der och roa oss de båda dagar, vi få var: här! I öfvermorgon skola vi fara tillbaka till staden. Jat har ju ännu ej hunnit helsa dig från din svärmor och lill: Albert ... de må mycket väl. Jag var hos dem i morse på ett ögonblick. Vet du hvad? din gosse blir lika vacker som nånsin du! Man kan oj tänka sig en Amorin skönare. Vid samma tid, som detta föreföll hos Louise och Al bertina, sågs grefve Adelbeim i yttersta raseri vandra fram och tillbaka i sitt rum. Hans maka, det olyckliga offret satt darrande i soffan, och var ej i stånd att inse orsaker till sin mans vrede. Jag vill säga er, Charlotte, att jag ej längre tänker tåla en så låg conduite..., Gref Adelbeim! Om det vore sista ordet i mitt lif.. jag förstår ej hvarigenom jag ådragit mig er vrede.n Inte? När jag nyss afstraffade min betjent, vågade n exponera er till dea grad, att ni bad för den, som folke skyller för att vara er amant... men så går det, när mar gifter sig med en roturierel En fru af rang hade åtminstone valt en förnäm man... ni... en betjenti Herr grefve! detta kan omöjligt vara ert allvar. N tror det icke sjelf, derom är jag öfvertygad; ni söker endast tillfälle att förkrössa mig. Adelheim! bor då ingen enda gnista af kärlek för den olyckliga Charlotte qvar : ditt hjerta? ... Adelheim slog till ett gapskratt. Ni blir pathetisk! Cest dommage, att ni inte längre bär namnet Aspelund! Ni kunde då, som er... som er fordna sömmerska, fru Wäsström, gjort lycka vid teatern! Charlotte vardt blek, som kyperten i hennes morgonrock. Det är derifrån er vrede härleder sig ... en ström al