Vid anblicken af att fru Mäller, i närvaro af tre : E yra herrar i uniformer, började sin toilett, öfvergjöt der förolämpade blygsamheten hela Albertinas ansigte mec sin skäraste purpur. Väl var hennes underklädning sådan att anständigheten genom den icke precis sårades, men .. hon visade sig likväl uti den. Hon hade glömt en agraff af de grannaste kristaller mamsell Stadings rum, och just då diademet skulle anläg gas erinrade hon sig det. Ack, min agraff! Söta fru Wäsström ... hos Stading!t Hvar bor hon ? Om hon tillåter, skall jag visa hennel sade en un; elegant af den näsvisaste sorten. Hen sprang ut; Albertin: följde honom. Han öppnade dörren till mamsell Stadings rum. Precis samma scen visade sig här: samma figurer, son nyss funnits hos fru Möller, hade nu flyttat sig hit öfver Zibet tycktes likväl här vara hufvudperson. Den fladdrande herrn hoppade in. cEtt bud från scenens drottning till scenens skönaste bjeltinna! sade han. Här är det Albertina erhöll agrsffen. Iris är gudinna, hon är skönast af dem alla! hviskade kavaljeren, när de kommit ut i gången. Albertina såg förvånad på honom ... allusionen gick förlorad. Tiden led till sex, bullret ökades och trängde ända up; i rummen. Louises betjent syntes, för att följa henne och Albertina till de för dem utsedda platser: Kort derefter uppstogos dörrarne, det var i sanning er grann anblick. Hela hofvet och de fleste af diplomatisks korpsen inträdde. Afven detta gaf en ganska briljant scen Så fort alla hade hunnit sätta sig, börjades pjesen. Hvem känner icke detta herrliga stycke, ett af den gi gantiske Gläcks mäs:erverk? Vi våga icke en öfversättning af dess toner. Pjesen var slut; Allt hade bidragit till Albertinas borusning: det förträffliga spelet, musiken, glansen, ekläreringen — och likväl skulle den stegras. Di man lemnade salongen, fortsattes sceneriet ännu,