riktigt efter anvisningen, i samma rum en pendyl (ME 734) från enkefru Augusta Edlunds fabrik, för 120 rdr, tre kronometrar (852... 854) från hr C. P. Michaals, å 500 rdr hvar, och två väggur (1342, 13453) från hr Carl H. Nymans, det sistnämnda ett proberur med skarp sekund, und r hr Nymans ledning förfärdigadt af gesällen Wimmercrantz. Det är vackert af hr Nyman att sålunda gifva föredömet af uppgifven på den arbetare, ur hvars hand en mästerlig produkt utgått. Att uret eger denna utmärkthet, derom var ingen del:d mening bland de kännare, som egt tillfälle att betrakta sjelfva verket. Men äfven i det yttre egde detta arbete hvad som borde anslå hvem som helst: dess vackra tafla, den stora, men ytterst enkelt konstruerade pendelns lugna gång i en till ett minimum reducerad svängningsbåge, och det präktiga, men äfvenså enkelt utförda fodret af j.caraudaträ, ett annat slags mästerstycke af hr C. F. W. Berlien. Detta dyrbara urverk kostade 533 rår 46 sk. bko, och symes till det priset böra bli en god acquisition för något observatorium ell.:r annan vetenskaplig inrättning, så framt ingen magnat finnes, som anser det för en passande lyxartike!l. Det andra vägguret, af samma härkomst, var försedt med slasverk, och äfven ganska elegant, i mahognyfodral, för det jemnförelsevis mycket billiga priset af 410 rdr bko. Af sina kronometrar hade br Michaal blott insatt den ena i det för detta slags ur vanliga fodret; men ställt verken till de två andra under glaskupor till allmänt beskådande. De beböfde också ej dölja sig och saknade icke heller åskådare under hela expositionstiden; ty sällan får man se någoning mera ändamålsenligt, enkelt och fulländadt, än dessa fina machinerier och deras jemna rörelser. Ref. har haft tillfälle att se kronome!erverk från högt berömda engelska febriker och från hrr Järgensons i Köpenhamn, och hvad det yttre beträffar, skulle hr Michaals ganska väl tåla att ses bredvid dem. I ett sådant konstverk utgör likväl gångens matematiska jemnhet celler ett så nära annalkande dertill som möjligt, hufvudsaken; och häröfver kan man icke döma efter ögonmätt, utan evligt serskilda och efter vetenskapliga metoder :änge fortsatta prof. I denna punki hade Svenska Vetenskapsakademiens kronometerfabrikant, hr Victor Söderberg, redan för flera år sedan hunnit framom det bästa, som både Danmark och England frambragt, under det hans kronometrar såldes för ungefär samma pris i rgs, som katalogen utför i banko för br Michaals. Ett enda prof på vagnfabrikation (JM 42002) sågs i början af expositionen uppstälidt, men försvann efter några dagar, såsom köpt för utländsk rikning, på villor att genast få afhemtas. Det var en här i Stockholm förfärdigad täckvagn, ännu utan klädsel och målning, och utmärkt för sitt i alla hänseenden gediegna arbete. Fyra exponenter hade samverkat till dess frambringande, nemligen hr H. Lindroth såsom vagnmakare, hr Malmqvist såsom hofslagare, br Broman såsom kl:nsmed ceh br Boström som lemnat patentaxlarne. Utom de redan omnämnda vågarne för vetenskapligt behof, funnos åtskilliga vägningsanstalter till vanliga ändamål, hvaribland de härstädes först af br J. T. Tengelin införda decimalvågarne. En sådan, för 2000 T, fanns uppställd under JV 4742, till ett pris af 120 rdr bko, jemte en vågbalans (JE 1744) afsamme tillverkare, för 46 rdr 32 sk. bko. Bland de af hr C. Björk 1 Eskilstuna framlagda verktyg af flera slag (AM 1401—14141) funnos äfven två vågbalanser af ungefär lika storlek med JE 4744, men för 4 rdr 46 sk. och 40 rdr i minut, eller 5: 40 och 9: 46 i parti (för den sednare: hade partipriset och minutpriset förvexlats i katalogen). Dessa vågbalanser voro behäftade med det ännu från gamla gewonheiter ärfda felet, att äga krökta former; ganska behändiga, för alt kunna justera balansen med några hammarslag, men lika behändiga att sedan förfelskas af en svekfull förbrukare, utan att det märks; hvaremot dylika förfalskningsförsök icke låta utföra sig obemärkt på de kemiska vågbalansern2, som äro rätliniga. Genom den myckna sysselsättning, som under våra riksdagar ägnats åt väfnadsindustrien, eller rättare åt de hufvudsakligen dermed sammanhängande skyddstullsförfattningarne och införseleförbuden, torde det numera icke vara okändt inom någon sambällskrets, att väfverierna ännu för ett par årtionden sedan ansågos nästan uteslutande såsom fabriker, och att då frågan var om en fabrikör, utan närmare antydning om föremålet för hans rörelse, så menades med denna titel en producent af siden-, ylleeller bomullstyger. Vet man tillika, att den industri, som gjorde början i Sverige med ,industri-expositionerna — alltid anställda under riksdagarna: — just var den nyssnämnda fabriks-industrien, och svenska Industriföreningen ursprungligen en fabrikstörening, ja att den till och med i början blott kallades så, då har man ej heller svirt att inse orsaken hvarföre väfnadsfabrikerna voro vid alla föregående slöjdexpositioner representerade med den möjligast största fullständighet, och att de af bjerta och mångfaldigt omvexlade färgskiltningar lysande draperierna kring samtliga expositionssalarnes väggar nästan nedtryckte alla andra expositionsartiklar, genom att företrädesvis ådraga sig uppmärksamheten på alla håll; så att allt det öfriga tycktes tillkommit blott såsom en fyllnad, af mycket underordnad vigt. —— RERERTEATATITTRERERERTE