SLÖJDEXPOSITIONEN I STOCKHOLM 1847 Femte Artikeln. ) I tillverkningen af finare träarbeten, och : produktionen af möbler öfver hufvud, har den svenska industrien, framför allt hufvudstadens, icke på många år haft skäl att frukta någon utländsk mediäflan, och den sednaste slöjdexpositionen lemnar en, om möjligt, ännu större visshet hirom än någon föregående. Vid inträdet i expositionens andra rum, den stora salen, som från vägg till vägg genomgår palatset, träffar man en artistiskt ordnad samling af alla hithörande slag — athenienner, blomsterbord, bokskåp, byråer, chaiseslongues, chiffonierer, divansbord, eldskärmar, ljuskronor, psychåer, skänkar. skrifbord, stolar, tebord, toiletter, 0. s. v. — de många fortepianerna oräknade, hvilka annars till sitt yltre stå måhända främst — ehuru nösan allt det öfriga är ibland det mest fulländade man vill skåda, anting n man afser de utsökta träslagen eller sammansättningen, formernas techniska behandiing eller ytornas felfria spegelglans. Att väla bland det förträffliga, och säga: detta är det förträffligaste, — det är icke lätt; juryn, som skall utdela prismedaljerna i grund al ett sådant val, torde råka i ej så ringa förlägenhet. Ref. vill ej tillmäta sig anspråket på att gå ett så ex officio sikkunnigt domslut i förväg, och ärnar derföre åtnöja sig med att upprepa den majoritets åsigter, sum han samlat under flera och förlängda besök i denna sal, Skulle han tillåta sig ett omdöme för egen del, så blefve detta en anmärkning; visst icke mot arbetet, men emot formerna; och han har funnit sig icke stå så alldeles ensam med denna tanka. Det erinrades nyss ofvan, att fortepianerna måbända öfverglänsa allt det öfriga i skönhet, såsom möbler betraktade; härom har ref. ej heller hört någon delad mening. Den estetiska känslan hviskar detta omdöme likformigt åt alla, om man än i allmänhet icke gör sig reda för orsaken. Orsaken torde imedlertid förtjena at! uppsökas, och den är äfven lätt funnen, om man efterser hvad som utgör skilnaden i dessa instrumenters yttre och i möblernas. Fortepianernas egentliga bestämmelse tillåter föga några dermed oförenliga former eller prydnader; för att kunna gifva rena vibrationer i ton, få deras konturer icke vibrera disharmoniskt, och för att bibehålla stämningen måste deras byggnad vara fast och deras stöd säkra. Dessa fordringar låta icke tillfredsställa sig utan på två hufvudvilkor: enkelhet och styrka, hvilka sammanfalla i ett enda: ändamålsenlighet. Men häri öfverensstämma de med grunderna för den egentligen antika konstruktionen, så af byggnader, som möbler och husgeråd af alla slag; grunder, som på intet vis förutsätta öfverflödig massa eller hvad man kallar klumpighet — på sätt en och annan tycks tro — ej heller utesluta den största ledighet och smärthet, der detta ) Se A.B. MM 1351, 455, 161 och 466.